”Regeringen vill undanta beslagtagna datorer från offentlighetsprincipen”
Debatt Regeringen vill ändra grundlagen så att information i beslagtagna datorer inte ska gå att få ut med stöd av offentlighetsprincipen. Grundlagen ska dessutom ändras retroaktivt på ett sätt som Lagrådet avrått ifrån, skriver Journalistförbundet och Tidningsutgivarna i en gemensam debattartikel.
Nyligen stod det klart att regeringen skrotar planerna på grundlagsändringar för att förbjuda söktjänster på nätet. Ett välkommet besked som ger yttrandefriheten på nätet andrum ytterligare en mandatperiod. Samtidigt valde dock justitieminister, Gunnar Strömmer, att gå vidare med en annan, mindre känd, grundlagsändring.
Kanske är det för att utredningen heter ”Handlingsoffentlighet och handlingar som inhämtas genom straffprocessuella tvångsmedel” som få noterat den. I praktiken är det dock väldigt enkelt: när polisen tar till exempel en dator i beslag blir innehållet allmän handling och går att begära ut med stöd av offentlighetsprincipen. Detta vill regeringen nu ändra på. Anledningen är bland annat att det anses integritetskränkande att det måste göras en sekretessprövning av innehållet innan det kan lämnas ut med stöd av offentlighetsprincipen.
Journalistförbundet och Tidningsutgivarna kritiserade utredningen redan när den kom. Datorer och mobiltelefoner som tagits i beslag av polis kan innehålla uppgifter som är av intresse för journalister som granskar till exempel kriminella gäng eller våldsbrott i hemmet. Skulle förslaget bli verklighet frångår lagstiftaren den grundläggande principen om att inkomna handlingar är allmänna. Lagstiftaren öppnar upp för fler udda fåglar i tryckfrihetsförordningen vars systematik tjänat oss väl under lång tid.
En fördel med utredningens förslag var att handlingar som är allmänna handlingar idag skulle fortsätta vara allmänna även efter grundlagsändringen. Det vill säga en dator som tagits i beslag innan grundlagsändringen skulle fortsätta vara allmän handling även efter grundlagsändringen. Ingen remissinstans hade heller något att invända mot detta. Trots det föreslog regeringen i sin lagrådsremiss att grundlagsändringen ska få genomslag retroaktivt.
Det är anmärkningsvärt i sig att regeringen vill ändra en grundlag retroaktivt utan stöd i beredningsunderlaget, men det stannar tyvärr inte där. Lagrådet uppmärksammade i sitt yttrande ett problem med regeringens förslag: ”Regeringen har således, trots avsaknaden av remisskritik, valt att dra gränsen för vilka handlingar som inte längre ska anses som allmänna handlingar vid om myndigheten har fattat ett beslut rörande en begäran att ta del av allmän handling eller inte.”
Lagrådet tycker i stället att gränsen ska dras vid när en begäran om allmän handling inkommit till myndigheten. Det vill säga alla som begärt ut en handling innan grundlagsändringen har trätt i kraft borde få sin sak prövad. Detta är enligt Lagrådet viktigt ur likabehandlingsperspektiv – en myndighets handläggningstider ska inte styra – och det är särskilt viktigt, enligt Lagrådet, eftersom det handlar om en grundlagsskyddad rättighet. Men här kör regeringen över Lagrådets rekommendation och går vidare med sitt förslag som ingen remissinstans alltså har haft anledning att yttra sig över eftersom utredningen inte föreslog det.
Tryckfrihetsförordningen från 1766 hyllas gång på gång av företrädare för regeringen. Så sent som den 2 december höll talmannen, Andreas Norlén, tal på Kungliga biblioteket i samband med att tryckfrihetsförordningen fyllde 259 år. När det gäller hanteringen av grundlagen här och nu verkar regeringen däremot inte dra sig för att ta till retroaktiv lagstiftning och strunta i principer om likabehandling.
Ingen blir längre förvånad över att regeringen inte lyssnar på Lagrådet, men förhoppningsvis finns det några andra partier i Sveriges riksdag som fortfarande gör det. Vi hoppas att de röstar emot detta förslag när det nu landar på riksdagens bord.
Ulrika Hyllert, ordförande, Journalistförbundet
Johan Taubert, vd, Tidningsutgivarna
Att Journalistförbundet och Tidningsutgivarna inledningsvis betecknar närvaron av sådant som Lexbase och Verifiera som ett andrum för yttrandefriheten är otillständigt. Det handlar om att tjäna pengar på personuppgifter och har aldrig handlat om yttrandefrihet. Ordet har varit fritt långt före databaserna och det fria ordet kommer att överleva databaserna. Ansvarslöst och urskillningslöst “publicerande” av bl.a. samtliga brottmålsdomar om enskilda i databaser var förtal när sådant påbörjades (se https://web.archive.org/web/20191212111617/https://www.medievarlden.se/2014/01/lexbase-och-fortalsbrottet/), och slutade aldrig att vara förtal; det är mest alltför dyrt och krångligt för enskilda att driva förtalsprocesser och alltför vanskligt att sätta sin lit till en yttrandefrihetsjury när frågan överhuvudtaget inte rör yttrandefrihet.
Eftersom beslagtagna handlingar i regel aldrig lämnas ut, är det bara ett spel för galleriet att Journalistförbundet och Tidningsutgivarna nu vill stoppa en grundlagsändring som inte kommer att medföra några praktiska konsekvenser. Det är rimligt att personal hos Polismyndigheten inte ska behöva pröva om beslagtagna handlingar ska lämnas ut – särskilt som utlämnande ändå inte hade skett i elektronisk kopia (se HFD 2021 ref. 25). Dessutom borde väl journalister bejubla förslaget – om de beslagtagna handlingarna inte är allmänna är det inte olagligt att “läcka” dem till journalister, förutom vid kvalificerad sekretess (se 7 kap. 22 § första stycket andra punkten tryckfrihetsförordningen).