Nils Wadström: Fotbollsspelare är inga makthavare

15 augusti, 2006

Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna i artikeln är skribentens egna.

För allt fler sportstjärnor och i synnerhet fotbollsproffs har medierna blivit Fienden. Stjärnorna anklagar sportjournalisterna för att vara illasinnade och journalisterna gnäller om att stjärnorna är arroganta och själviska.

För allt fler sportstjärnor och i synnerhet fotbollsproffs har medierna blivit Fienden. Stjärnorna anklagar sportjournalisterna för att vara illasinnade och journalisterna gnäller om att stjärnorna är arroganta och själviska.

Den 20 juli gjorde Sporten i SVT en stor grej av att Southamptonproffset Alexander Östlund förolämpade TV4-reportern Daniel Kristiansson, som vägrade acceptera att Östlund inte ville tala om den känsliga landslagspetningen inför sommarens VM. Östlund hängdes ut som en arrogant surpuppa och förnedrades offentligt. Han fick smaka på hur sportjournalisterna behandlar den som inte dansar efter deras pipa.

Händelsen, egentligen en ickehändelse av rang, illustrerar ett av de stora problemen med sportjournalistiken: felaktiga premisser. Sportjournalisterna behandlar spelarna som makthavare som ska granskas och sättas dit i allmänhetens intresse. Spelarna anses vara så viktiga att deras inre betraktas som offentlig egendom. Om spelarna och tränarna inte vinner ska de rannsaka sig inför TV-kamerorna och svara på skuldbeläggande frågor.

Med vilken rätt kräver TV4s Daniel Kristiansson tillgång till Alexander Östlunds känslor? Den starkes rätt: han vet att han har kollegerna i ryggen och kan begå en feg och usel hämnd och ändå framstå som ett offer. Får han inte vad han vill skapar han en nyhet: en vägrande Östlund.

rad

Resultatet är att spelarna börjar frukta och förakta journalisterna, med all rätt. Journalisterna beter sig varken mer intelligent eller mindre rovlystet än ett stim pirayor. Blottas en svaghet, slår de till skoningslöst, alla på en gång.

Den så kallade ”tredje makten” ska ansätta politikerna och samhällets mäktiga hårt i medborgarnas intresse. Men varför fotbollsspelare? Visserligen tjänar de mycket pengar, delvis på grund av sportjournalisterna, men de har ingen makt över människors liv. De springer, när det kommer till kritan, på en gräsmatta och sparkar på en boll.

rad

Sportjournalistiken är allt för ofta en mutation av en pervers prestations- och personfixerad ”granskning” och skvallerjournalistik. Delvis har detta att göra med att ämnet är så begränsat. Sporten i sig räcker inte. Därför skvaller och dramatik. Fjädrar blir hönor i industriell skala och jakten på konflikter en egen sport. Som när TV4s Patrik Ekwall nosade fram bråket mellan Ljungberg och Mellberg. Ekwall framstår som en skicklig avslöjare av obekväma sanningar när han bara har betett sig som en simpel skvallerjournalist.

Lösningen är kanske att sportjournalisterna blir lite mer som Peter Jihde. Han har insett att han inte är Janne Josefsson och att Fredrik Ljungberg inte är Fredrik Reinfeldt. Han sysslar precis som de på andra sidan TV-kameran med underhållning. Ibland lyckas han, ibland gör han magplask. Knappast någon vill avrätta honom för det. Förutom vissa kolleger förstås.

journaliststudent i Göteborg

Kommentarer

Det finns 1 kommentar på sidan.


Kommentera
Kommentarer på Journalisten är till för yrkesdebatt och är förhandsmodererade. Det innebär att de inte kommer att publiceras direkt. Kommentarer som innehåller hat, hot eller personpåhopp kommer inte att publiceras. Journalistens ansvariga utgivare ansvarar även för kommentarsfältet.
Inlagt av Tomas Nilsson mån, 2011-12-19 22:18

TV 4s sportjournalister inkompetenta

TV 4s rapporteringar från flertalet idrottsevengemang har spårat ur och blivit närmast löjeväckande. Varje SM-slutspel i ishockey förstörs mer eller mindre på grund av den totalt missriktade rapporteringen. Anser inte att Patrik Ekwall och kompani riktigt axlar rollerna som duktiga sportjournalister. Jag vidhåller att Peter Jidhe, vad man nu än kan tycka om hans påstådda maktbegär, borde anses som en förgrundsfigur för alla sportjournalister i modern tid. Kampen mellan SVT och TV 4 har på senare år inte varit en jämn match: SVT går med all enkelhet segrande ur striden. Sportjournalistik ska inte gå hand i hand med skvallerblaskmetoder som hör hemma i Hänt Extra, men det är en fråga som TV 4 antagligen har förbisett med allas vår hackkyckling Patrik Ekwall i spetsen.

Någonting som även saknas inom sportjournalistiken är antalet levande matchartiklar och referat. I viss mån kan subjektiv rapportering få fart på artikeln och gynna läsaren när man refererar händelseförloppet i exempelvis en ishockeymatch. Mindre stelhet och sterilitet och mer vitalitet och engagemang i texterna. Det är ju om inte annat halva, och om inte hela, tjusningen med sportjournalistiken över huvud taget, och det som egentligen borde prägla sportjournalisken allt som allt: det vill säga de levande texterna/inslagen som nästan får läsaren att delta i matchen själv. Sportjournalistiken ska, som Nils Wadström även påpekar, inte förväxlas med skvallerblaskmetoder eller kritiskt granskande Janne Josefsson-reportage. Idrott är bara idrott och bör även så förbli inom ramarna för sportjournalisterna. Det borde TV 4 inse innan de målar upp bilden av “intrigerna i omklädningsrummet” för allmänheten.

/ Tomas Nilsson

Årets groda 2021

Alla gör fel ibland. Men en del fel är roligare än andra. Nu kan du rösta på vilken som var 2021 års roligaste groda. Sista dag för att rösta är den 14 februari. Rösta här.

Senaste numret

Prenumerera

Nyhetsbrev

Prenumerera på nyhetsbrevet




Ansvarig utgivare: Helena Giertta. Allt material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Citera gärna, men ange källan. Information om cookies