Gå direkt till textinnehållet

Medveten citatförfalskning på DNs ledarsida

Vad gör man när en kollega under flera års tid fabricerar citat, upprepar sina vänners och meningsfränders lögner och använder sin position på en ledarsida för att sprida grovt felaktiga uppgifter.

Det här är en argumenterande text. Åsikterna i artikeln är skribentens egna.

Hösten 2006 avslöjade jag i Uppdrag granskning att det inte fanns ett enda belagt fall av manipulation hos de så kallade apatiska barnen, att regeringens egen utredare låg bakom delar av ryktesspridningen samt att flera högt uppsatta läkare ljugit om sina erfarenheter.

En av dem som reagerade starkast var DNs ledarskribent Hanne Kjöller. Hon menade att reportaget bara var ett sätt att – via oärliga redigeringsmetoder – "karaktärsmörda" duktiga yrkespersoner.

Annons Annons

Kjöller påstod (DN 070215) att jag hade manipulerat ett citat av psykiatrikern Peter Engelsöy; "dessa barn är inte så sjuka som det tycks", för att få det att framstå som om Engelsöy pekade ut samtliga apatiska barn som simulanter. "Inklippt i detta nya sammanhang framstår det ändå som om Peter Engelsöy pratar om hela gruppen", skrev Kjöller.

Det fanns bara ett problem. Det av Kjöller citerade uttalandet existerade inte i reportaget.

Tvärt om framgick det mycket tydligt att Engelsöys anklagelse enbart gällde några av barnen: "En del barn äter i smyg på nätterna och så vidare. Sådana saker har vi sett hos en del barn."

Om vi utgår ifrån att Kjöller tittar på de reportage hon kritiserar återstår bara en förklaring: Kjöller förfalskade medvetet ett citat till dess motsats – och baserade därefter en hel artikel på det av henne själv påhittade citatet.

Och Kjöllers fabricerade citat är ingen engångsföreteelse.

När min bok De apatiska publicerades för drygt ett år sedan gick Kjöller återigen till frontalangrepp – och återigen med citat som inte existerar i boken.

Några veckor senare påstod åklagaren Lise Tamm (DN 091102) att jag konsekvent felciterat henne i boken genom "systematiska förvrängningar och förfalskningar".

Trots sin mycket grova anklagelse gav Tamm bara ett exempel. Hon hävdade att ett citat (sid 587) av henne inte existerade. Men Tamm bluffade. Åklagaren citeras vid åtta tillfällen i boken. Samtliga åtta citat kommer från ett och samma intervjutillfälle, samtliga citat finns inspelade och samtliga citat är helt korrekt återgivna. Inte ett ord, inte en mening är förfalskad.

Utskrifter och ljudfiler (www.deapatiska.se) visar tydligt att Tamm ägnat sig åt ett ovanligt grovt försök att vilseleda allmänheten.

Men åklagaren fick ändå snabbt eldunderstöd från en av sina vänner – Hanne Kjöller. Kjöller har gång på gång, (bland annat DN 101220) bedyrat sanningshalten i sin väninnas påståenden: "Tamm har rätt och Tamas fel."

Fakta verkar inte intressera Kjöller när hon väl bestämt sig för en linje.

I De apatiska beskriver jag till exempel hur personal från Migrationsverket tilläts att vistas bland de apatiska barnen på Eugeniahemmet. Divisionschefen Olav Bengtsson och verksamhetschefen Sten Lundqvist svarade (AB 091020) att uppgifterna "självklart" saknade "all grund".

Men besöken finns detaljerat beskrivna i journalhandlingar, bland annat från den 27 augusti 2004 då en tjänsteman från Migrationsverket satte sig bredvid en svårt sjuk, tolvårig pojke och berättade att han skulle avvisas. Pojken bröt ihop och skrek upprepade gånger; "låt mig dö!"

Journalhandlingarna är publicerade på www.deapatiska.se.

Trots detta gav Kjöller BUP-cheferna fullt stöd i deras påstående att de journalförda besöken aldrig ägt rum. "Läkarduon kan enligt Tamas inte peka ut ett enda sakfel, vilket ju är precis vad de gjort", skrev Kjöller. (DN 091119)

All journalistik och samhällslitteratur måste givetvis tåla en kritisk granskning. Men det är svårt att kalla Kjöllers arbetsmetoder för något annat än ett yrkesetiskt och moraliskt haveri, som också ställer allvarliga frågor om det publicistiska ansvaret hos chefen för DNs ledarsida, Peter Wolodarski:

Hur anser du att det påverkar din ledarsidas trovärdighet att en av dina skribenter baserar artiklar på fabricerade citat?

Hur motiverar du – publicistiskt och ur jävssynpunkt – beslutet att låta Kjöller försvara sin väninna, åklagaren Lise Tamms anklagelser. Och framför allt: kan du klargöra grundfrågan som Kjöller konsekvent har undvikit. Vilka av mina citat av Kjöllers väninna är förfalskade? Och i så fall på vilket sätt?

Och slutligen: Håller du fast vid Kjöllers åsikt att journalförda besök av Migrationsverket aldrig ägt rum. Och om inte, hur tänker du handskas publicistiskt med det faktum att två av BUP i Stockholms högsta chefer ljugit offentligt – och att DNs ledarsida gett dem stöd i denna lögn?

Gellert Tamas

SVAR: Eftersom Gellert Tamas återigen repriserar argument som han fört fram i flera år på DNs kultursida, och som bemötts av åtskilliga debattörer, hänvisar jag Journalistens läsare till den diskussionen (se bland annat DN 101220, 101217, 091126, 091124, 091120, 091002, 091001, 070217, 070215).

Peter Wolodarski
chef för DNs ledarredaktion

?

Fler avsnitt