Långtidsarbetslös: : Om att ständigt mötas av ett nej

13 september, 2005

Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna i artikeln är skribentens egna.

Journalisten har i några nummer tagit upp hur svårt det är för journaliststuderande att komma ut på arbetsmarknaden. Jag tvivlar på att situationen ser bättre ut för oss erfarna. Om två månader tar min a-kasseersättning slut och kraven för en ny sådan är långt ifrån uppnådda, trots att jag erbjudit mina gratistjänster till över 50 företag.

Journalisten har i några nummer tagit upp hur svårt det är för journaliststuderande att komma ut på arbetsmarknaden. Jag tvivlar på att situationen ser bättre ut för oss erfarna som, åtminstone för att få ihop en ny a-kasseperiod, också tvingats ge oss ut på samma marknad. Det är i alla fall min erfarenhet, och jag kan ju knappast vara ensam om den. Så varför denna i det närmaste kompakta tystnad om problemet?

Min personliga gissning till att problemet inte har uppmärksammats i speciellt hög grad är den påfrestning och slutligen skam det är för den vikariat- och praktiksökande. Att som i mitt fall ringa runt till i stort sett samtliga Sveriges tidningar samt diverse produktionsbolag, och erbjuda mig att jobba som reporter eller researcher för en månadslön motsvarande 10-25 procent i sex månader. Eller rentav gratis. Ändå möts jag av ett ”nej tack”.

Mina mångåriga erfarenheter som allmänreporter, kriminalreporter, sportreporter, ensamredaktör, platschef och kommunreporter hjälper inte som argument när jag söker dessa arbetsmarknadspolitiska åtgärder som sägs vara till för oss som varit långtidsarbetslösa. Hittills har det heller inte hjälpt att jag som sagt sökt över hela Sverige och att jag har en mängd egna idéuppslag. Svaret är ändå nej.

Detta trots att jag med mina meriter knappast behöver någon handledning utan skulle som driftig reporter med många egna uppslag vara en stor tillgång för vilken nyhetsredaktion som helst.

bryt

Det jag finner mest anmärkningsvärt är dock de vackra ord som arbetsförmedlarna strör omkring sig. För några månader sedan uttalade sig min egen om att det var bra att jag varit arbetslös så länge för det innebar ju att jag numer också kan komma ifråga när det gäller friårsvikariat.

Mitt senaste hopp stod just till ett sådant. Efter en månads väntan fick jag veta att jag var en av dem som uppfyllde det villkor som ställdes i annonsen, att jag stått till arbetsmarknadens förfogande i två år. Efter ytterligare en månad tillsattes vikariatet dock, trots detta krav som jag trodde var reglerat, med en nyexaminerad journalist som haft praktik och sommarjobb på nämnda tidning. Motiveringen var att denna person annars riskerade att hamna i långvarig arbetslöshet.

bryt

Jo, en tidning har faktiskt tagit emot mig. Som gratisarbetande journalist, trots att tanken var att jag skulle ges tillfälle att lära mig redigera under två månader för att på det sättet öka mina chanser att få ett vanligt vikariat eller fast jobb senare. Istället ersatte jag en sjukskriven journalist och fick schemalagda kvällspass så tidningen kunde spara in på övertiden åt de ordinarie journalisterna. Allt med godkännande från Arbetsförmedlingen.

Detta fick mig att ännu en gång fundera över för vilka dessa åtgärder kommit till? För oss arbetslösa som inget hellre vill än att få ett jobb eller åtminstone kunna försörja oss, eller för arbetsgivarna att ta till när någon fast anställd blir sjukskriven eller för arbetsförmedlingen/AMS för att bättra på statistiken? Jag har gjort mitt yppersta för att åtminstone hjälpa de sistnämnda med denna sifferputsning, men tyvärr jag kunde inte hjälpa till.

bryt

Om två månader tar min a-kasseersättning slut och kraven för en ny är långt ifrån uppnådda, trots att jag erbjudit mina gratistjänster till över 50 företag.

Jag antar att jag inte är ensam. Det känns inte som en tröst, men gör att jag ännu inte känner mig som den mest misslyckade. Just skammen gör att jag i denna insändare väljer att vara anonym. Jag är inte beredd att bli ansiktet för oss många som jag tror upplever samma frustration. Var finns stödet, ja kanske rentav krisgrupper behövs, för oss?

Fotnot: Normalt publicerar Journalisten inte anonyma debattinlägg. Vi kan dock göra undantag från denna regel om vi gör bedömningen att skribenten kan skadas av att publicera under namn, men att ämnet är av stort allmänintresse. Skribentens namn är känt av redaktionen.

Kommentarer

Det finns 9 kommentar på sidan.


Kommentera
Kommentarer på Journalisten är till för yrkesdebatt och är förhandsmodererade. Det innebär att de inte kommer att publiceras direkt. Kommentarer som innehåller hat, hot eller personpåhopp kommer inte att publiceras. Journalistens ansvariga utgivare ansvarar även för kommentarsfältet.
Inlagt av Roy Sandgren mån, 2011-12-19 22:18

Övertalighet

Av Roy Sandgren

det störst problemet idag är alla abetslösa,långtidsjuka 40-talister.

Arbetslösa journalister får väl köra igång lokala nyhetsstationer inom närradiotillstånd. Du får arbeta som arbetslös inom föreningslivet eller???

Någon som vet???

Roy Sandgren

Inlagt av Eva Friberg mån, 2011-12-19 22:18

Inte ens ett nej

Av Eva Friberg

Nädå. Du är inte ensam. Vi är en hel armé. Tillsammans med nästan en fjärdedel av Sveriges arbetsföra befolkning står jag här ”uppätn´n och utskit´n” för att citera Lasse Eriksson. Jag har tre funderingar i sammanhanget.

1:Vem i heskotta är det som FÅR jobben, egentligen? Varken ungdomar eller folk över 35 är ju välkomna på arbetsmarknaden.

2: Hur bär du dig åt att få svar på dina ansökningar? Jag har sökt 111 jobb till dags dato och 51 procent bryr sig inte ens om att svara med ett nej tack. 3: Vart är ett samhälle på väg som inte tar tillvara de kunskaper och den erfarenhet som dess invånare besitter?

Eva Friberg

Inlagt av Bjarne Wilmarsgård mån, 2011-12-19 22:18

småtidningar

Av Bjarne Wilmarsgård

Fel fokus? Jag har varit redaktör i 35 år för olika branschtidningar men aldrig mötts av något intresse från ”riktiga” journalister som mest sett ner på våra ”småblaskor”. Varför inte lyfta blicken från dags- och kvälspress till att skriva för t ex tidningen Bussbranschen. Varför inte ta möjligheten att få åka till Australiten och skriva om buss- och kollektivtrafik i stället för att bevaka en en 50-årsmiddag i Norrtälje?

undrar

Bjarne Wilmarsgård

redaktör för tidningen Bussbranschen, Kolsva

Inlagt av Anita Saming mån, 2011-12-19 22:18

Vikarien, lägst stående

Av Anita Saming

Med stort intresse läste jag inlägget. Förvånad är jag inte, tvärtom. Att få ett vikariat är svårt, en anställning omöjligt. Jag vet egentligen inte vad som är bäst: att vara arbetslös med integritet och privatliv eller att vara vikarie, alltså den som prioriteras sist. Tillvaron som vikarie, även som långtidsvikarie erbjuder varken integritet eller ett eget liv. Livegen är man, ständigt beredd att vara arbetsgivaren till lags. Ständigt försakar man saker man skulle vilja göra, förnekar sin egen personliga utveckling för att vara beredd att ta de arbetspass som blir över.

Jag är så innerligt trött på att söka jobb och få ett nej, trött på att sätta mig själv och min familj i sista hand, trött på att leva i korta kontraktsperioder, trött på usel lön och trött på att sakna ett eget liv.

Vi har världens bästa jobb, och det vet arbetsgivarna. Tyvärr tar de död på vår kompetens, kreativitet och grävarglädje med att förneka oss personlig utveckling och initiativ.

Tänk om vi som lever i en intetillvaro slog oss samman och vände motgångarna till vår fördel. Vi är ju proffs!

Anita Saming

Inlagt av E Eklund mån, 2011-12-19 22:18

Alla nej tar kraft från jobbsökningen

Läs om arbetslöshet på

http://teame2.blogspot.com

Inlagt av E Eklund mån, 2011-12-19 22:18

Sluta leta efter lediga jobb

http://teame2.blogspot.com

Inlagt av Nina Grabavac F... mån, 2011-12-19 22:18

Arbetslösa kulturarbetare

Arbetslösheten bland Kulturarbetare ökar.Och ändå struntar våra politiker helt i det totalt. Dom bryr sej inte. och låter abetslösheten öka bland kulturarbetarna mer och mer och låter deras a-Kassa ta slut, så att dom blir tvunga gå till socialen vilket för vissa är svårt och vissa så att dom söker andra jobb som ex: städjobb, affärsbiträde, ja listan är lång. Tills det är för sent. Ja, då är dom för gamla, för att unga kommer först i kön. Är det så här ni vill att abetslösheten skall sänkas i Sverige mm. Detta gäller andra yrken också. Jag hoppas att ekonomin rasar när det gäller kultur osv så att ni inser vilka grova fel ni gör. Och skäms över svenska folket osv. Min julklapp är: Jag hoppas att ni politiker blir arbetslösa och ta bort era löner som ni tjänat ihop och låta er leva på 5 000 kr eller skicka er till ett fattigt land där ni varken får mat osv. SKÄMS PÅ ER.

Avgå kulturministern.

/ Nina Grabavac,

fotograf i Malmö

Inlagt av Tulla Lund mån, 2011-12-19 22:18

Hopplösa myndigheter

Efter kulturvetarlinjen och journalistlinjen vid universitetet har det varit hopplöst. Trots arbetslivserfarenhet från andra yrken och utbildning! Företag är stelbenta och okunniga om vilken resurs vi – många gånger – mångsidiga journalistutbildade är. Det som är mest frustrerande, förutom en havererad ekonomi, är annars myndigheterna, arbetsförmedlingen och i mitt fall detta ondskefulla påfund som kallas stadsdelsförvaltning. Socialsekreterarna där är bara intresserade av att tvinga ut en på praktik och det innebär tvångsarbete som är förbjudet enligt europakonventionen. Varken den eller ens socialtjänstlagen verkar de anställda kunna heller. Jag som arbetslös måste argumentera mig blå om lagar och överklaga till länsstyrelse och JO-anmäla flera gånger om. Att försöka prata med socialsekreterare är något som totalt suger musten ur en. Ja, jag säger “försöka” för de är som dresserade papegojor som säger det som de hjärntvättats till. De verkar ha slutat tänka själva, kan bara följa en arbetsmarknadspolitik som både på statlig och kommunal nivå går ut på att hetsa, hota och kränka människor. Arbetsmarknadspolitiken måste ändras! Som det är nu är sosselinjen en katastrof. Och det borgerliga alternativet är lika illa. Vi högutbildade a-lösa skall inte utnyttjas och förnedras! Är man konspiratoriskt lagd får man känslan att det dolda motivet med politiken är just att a-lösa skall förnedras, stressas så mycket att vi blir sjuka och dör i förtid. Det blir billigast för alla parter. Jag vägrar att bli nedtryckt av all den dumhet och okunnighet jag möter i alla fall. Mitt människovärde skall ingen myndighet i denna värld kunna ta ifrån mig!!

Tulla Lund

Inlagt av Stefan Eriksson mån, 2011-12-19 22:18

lite perspektiv

Av Stefan Eriksson

Tycker naturligtvis det är mycket tråkigt för alla dem som söker jobb men aldrig tycks få något. Samtidigt tycker jag att det här debattinlägget och kommentarerna här behöver en viss nyansering.

Den person som skrivit debattartikeln har försökt erbjuda sig att jobba gratis och under usla villkor. Det måste vara det sämsta en arbetslös kan göra, det lägger nämligen ingen grund för att få mer självförtroende i jobbsöket.

Det är dessutom ingen rättighet att jobba med journalistik bara för att man är journalist. Världen förändras. Finns massor av yrkesgrupper som fått skola om sig eller hitta nya områden för sin kunskap. Det är också en fråga om attityd: Har man jobbat länge på ett ställe och blir utan jobb är det nog i dagens läge svårare att komma tillbaka – man blir inställd på att det bara är fast anställning på dagstidning som räknas.

Jag förstår inte hur man bara kan lägga sig ner och ge upp… livet fortsätter ju, även om man inte kan jobba som journalist!

Stefan Eriksson

Årets groda 2021

Alla gör fel ibland. Men en del fel är roligare än andra. Nu kan du rösta på vilken som var 2021 års roligaste groda. Sista dag för att rösta är den 14 februari. Rösta här.

Senaste numret

Prenumerera

Nyhetsbrev

Prenumerera på nyhetsbrevet




Ansvarig utgivare: Helena Giertta. Allt material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Citera gärna, men ange källan. Information om cookies