Inga bevis för att bilderna raderats

Det som åsyftas är den händelse som inträffade i Hornstulls tunnelbana där två poliser anklagas för att under hot tvingat en fotograferande Jesper Nilsson att radera bilderna. Här går parternas beskrivning om vad som skulle ha skett isär. Det verkar dock inte bekymra kvällspressen som skrivit upprepade artiklar och sänt webb-TV där Jespers historia beskrivs som ett sanningsenligt händelseförlopp. Detta trots att varken bevis, vittnen eller erkännande finns att styrka detta.

De utpekade polismännens egen händelsebeskrivning finns att tillgå som motanmälan. Sakuppgifterna har dock inte beaktats utan i stället låter man juridiska experter påpeka hur taffligt formulerad själva skrivelsen är. Skuldfrågan förefaller inte vara av något intresse och än mindre att den inte är avgjord. Tre bilder och en film på Youtube är presenterade som beviset för att Jespers anklagelser är riktiga. Det faktum att materialet först har behövt räddas av kreativa nattarbetande datormänniskor ska sedan skänka extra förtroendekapital över bevisvärdet. En film som ska styrka att påstådda händelser har inträffat.

Annons

Nu finns dock inte alla dessa händelser på nämnda film. Inte heller anges det varför filmen behövde utsättas för denna räddningsaktion och därmed vara anledning till att viktiga scener saknas. Läser man Jesper Nilssons egen blogg skriver han utförligt hur han enbart tvingades radera sina tre stillbilder på poliserna en och en. Om filmen skriver han att polisen inte märkt att inspelningen rullat hela tiden och han knäppte på funktionen direkt när de opponerade sig över att ha blivit fotograferade. Polisen har med andra ord inte tvingat Jesper att radera en film de inte känner till (vilket också förefaller logiskt).

Ändå har filmen behövt räddas från någonting. I denna hantering har alla de hot om att föras till häktet, upprepade krav på raderande av bilder, inledande struptag och ifråntagande av alla personliga tillhörigheter varit just de delar som inte gått att återskapa. Ett märkligt sammanträffande kan man tycka men naturligtvis är det heller inte ett bevis för att det inte är sant.

I filmen kommer vi direkt in i handlingen, vilket måste vara direkt efter den påstått brutala visiteringen. Här talar Jesper i lugnt tempo endast om att man faktiskt får fotografera på platsen och nämner inte ett ord om vad han precis skulle ha varit med om. Det som sägs av polisen är att Jespers upprepande fotograferande "kan uppfattas som ofredande" vilket det också kan. Speciellt som poliserna anger att de bett honom att låta bli. 

Sedan följer en dialog där polisen undrar om Jesper tagit förbjudna preparat. Jag är den förste att hålla med om att poliserna inte låter som de myndighetsföreträdare de är på den film som existerar. Men att tycka att Jespers fotograferande skulle vara ofredande och undra om han tagit droger i ett onödigt hårt tonläge är mycket långt ifrån de grova tjänstefel poliserna är anklagade för.  

Så här skriver Jesper själv om filmens innehåll på sin blogg: " jag upplever det som att den täcker ungefär hälften av tiden jag var på plats, även om filmen hoppar lite i tiden och en del saknas. Det som händer efter filmen är precis som jag skriver ovan att jag tvingas förhandla mellan att radera bilderna eller bli gripen för ofredande och tagen till häktet för att drogtestas."

Jesper själv påpekar att bevisen saknas på filmen men ändå anger Expressen och Aftonbladet att så är fallet. 

Visst är det bra att denna händelse granskas och utreds. Även jag upprörs om den visar sig vara sann men så länge det är en persons anklagelser ska de också beskrivas som sådana. Skadan är nu redan skedd där tiotusentals negativa skrivelser i artikelkommentarer, bloggar, hemsidor, krönikor och debattinlägg sprider sig som ringar på vattnet – uteslutande efter kvällspressens sakframställning.

Detta är inget ställningstagande i skuldfrågan utan en reaktion på att all denna opinion likväl kan vara resultatet av en propagandakupp. Är sensationsvärdet så intressant att man bortser från den uppenbara risken att förmedla en tidningsanka? Hur kan kvällstidningarna till och med hävda saker som inte ens Jesper påstår – vad som framgår av filmen? Eller har man reagerat på polismannens hårda språk i filmen och struntar i huruvida det är sant för att man tycker polisen gjort fel hur som helst? Vad än anledningen är så hör det inte hemma i en fråga där ingen är att betrakta som skyldig i nuläget innan saken är avgjord i domstol.  

Stefan Boman