Gå direkt till textinnehållet

Hoten mot demokratin finns även i Sverige

Det smärtar oss att åter påminna om att den svenske medborgaren Dawit Isaak är den journalist som suttit längst i fängelse i hela världen för sitt journalistiska arbete.

Det här är en argumenterande text. Åsikterna i artikeln är skribentens egna.

Det smärtar oss att på torsdag är det exakt tjugo år sedan den svenske journalisten, poeten och trebarnspappan Dawit Isaak frihetsberövades i den eritreanska huvudstaden Asmara.

Han fängslades för att han hade publicerat kritiska texter om demokratins tillstånd i Eritrea i tidningen Setit som han var delägare i. Han hade använt sig av sin grundläggande mänskliga yttrandefrihet.

Eritreas president Esaias Afewerki, som håller Eritreas drygt fem miljoner själar som fångar, tål inte minsta kritik. Han vill inte höra talas om fria val och fria medier.

I nästan tre decennier har han styrt med järnhand. Afewerki kan inte stava till ordet rättsstat varför Dawit Isaak under 20 år nekats såväl åtalspunkt och rättegång som advokat och familjebesök.

Det som drabbat Dawit Isaak är också en varningsklocka för oss och för vår framtid. Vår press- och yttrandefrihet är inte given. Angreppen och hoten mot yttrandefriheten blir allt fler i vårt land såväl som i Europa och resten av världen.

Sedan 2017 har undersökande journalister mördats i Malta, Slovakien, Bulgarien, Grekland och Holland.

Vi oroar oss för att man i vissa stater skapat en straffrihet för dem som dödar journalister och ännu värre: de misstänks själva ligga bakom morden! Mordet på Daphne Caruana Galizia i oktober 2017 på Malta är ett sådant exempel.

Mordet på den slovakiske journalisten Ján Kuciak och hans sambo är ett annat. Straffrihet ökar allvarligt risken för fler attacker på journalister.

Andra yttrandefientliga stater testar våra gränser oavbrutet. I januari kritiserade Polens ambassad Dagens Arena för att i en artikel låtit en skribent kalla Polens regering högernationalister.

Sveriges ambassadör i Ungern kallades upp i höstas för en kampanj som den svenska människorättsorganisationen Civil Right Defenders drivit i sociala medier.

Kinas ambassad i Stockholm drar sig inte för att lägga ner massor med arbetstimmar på att finkamma svensk press och tillrättavisa reportrar som inte skriver så som Kinas kommunistparti önskar, särskilt om svenske medborgaren och yttrandefrihetsfången Gui Minhai men också om Taiwan och de förtryckta uigurerna och OS i Kina 2022.

Tankesmedjan Frivärlds Patrik Oksanen och Jesper Lehto publicerade nyligen granskningen “Draken som bytte taktik – kinesiska ambassadens arbete för att tysta kritiker”.

Rapporten, som avslöjar uppläxningar och hot mot svenska debattörer sedan sommaren 2020,  blev följdriktigt angripen av Kinas ambassad. Samma ambassad har till och med krävt att en svensk riksdagsledamot ska dra tillbaka två motioner om Taiwan.

Till detta kan vi nu lägga Afghanistan där pressfriheten över en natt försvunnit och där journalister jagas på gatan.

Hoten mot vår demokrati och vår yttrandefrihet kommer allt närmare, och är redan här, i Sverige. Kina vill exportera sin antiyttrandefrihetsdoktrin hit, genom att skrämma enskilda publicister. Och för bara ett år sedan misshandlades den svensk-turkiske grävreportern Abdullah Bozkurt av tre personer utanför sin lägenhet i Stockholm Bozkurt.

Tre månader senare sade den turkiske presidenten Recep Tayyip Erdogans rådgivare i säkerhet- och utrikesfrågor, Mesut Hakki Casin, i direktsändning på TV-kanalen, CNN Türk, följande två meningar om Bozkurt:

"Den turkiska säkerhetstjänsten (MIT) ska hitta honom. Jag vet inte om MIT ska ge honom som föda till fiskarna eller till hajarna men förrädare får sitt straff förr eller senare."

Få har protesterat mot detta uttalade hot mot Bozkurt.

När stater och internationella organ är tysta inför hoten riskerar vi att förlora våra mest grundläggande rättigheter. Och det kan gå fortare än vi vad tror.

Sverige måste göra allt och lite till för att hämta hem Dawit Isaak. Det vore ett bevis för hur viktigt yttrandefrihet och pressfrihet är för vårt land, utöver den självklara humanitära vinsten; ingen människa ska behöva sitta i decennier i fängelse för att ha yttrat sig.

KURDO BAKSI

Journalist och författare

HELENA GIERTTA

Chefredaktör för tidningen Journalisten

Fler avsnitt