Grundlagsskyddet handlar
om frihet under ansvar

3 december, 2013

Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna i artikeln är skribentens egna.

Leijonhufvud och Mattsson förefaller i sina debattinlägg i journalisten tala förbi varandra, på grund av bifrågan om kungligheter; jag är övertygad om att professorn i straffrätt inte har missat ensamansvaret i svensk tryck- och yttrandefrihetsrätt. Fredric Karéns debattinlägg var mer läsvärt. Som Karén skriver har ungdomar idag knappast några problem med att förstå kvalitetsskillnaderna mellan sociala och "traditionella" medier.

Min egen erfarenhet av förtalsbrott och andra brott på Internet är att bloggare, och andra brukare av sociala medier, knappast tror på ensamansvar för allt som förekommer i en databas på Internet.

Bloggare har exempelvis i flera fall velat undgå ansvar för sådant de godkänt i kommentarfältet - en hållning som etablerade publicister förstår är fruktlös. "Bloggen är inte modererad alltid. Vissa kommentarer skickas till mig för granskning och andra slinker igenom osedda. Just den här har jag inte sett." sa exempelvis en om Wordpress kommentarinställningar uppenbart okunnig Kent Ekeroth (SD) till Skånskan, när han anmälts för förtal i en bloggkommentar ("Han anmäler SD-bloggare", 2011-05-11), vilken publicerades under en period då flera hatiska, polisanmälda kommentarer om muslimer också publicerades på Ekeroths blogg. 

Nätaktörer tillhörande extremistgrupper, vilka ofrånkomligen kommer att begå brott, tror - i de fall de inte skaffat sig grundlagsskydd - inte sällan på att helt undkomma ansvar genom anonymitet och så många användare som möjligt (eller genom att påstå att mediet, t.ex. en blogg, har flera användare). Då kan man alltid skylla på varandra, om polisen mot förmodan ens skulle anse att det anmälda brottet kan utredas och därmed inleda förundersökning. För det enskilda brottsoffet (vid fall av förtal, förolämpning, olaga hot eller hot mot tjänsteman) finns i praktiken inga möjligheter att efterforska den enskilda skribenten.

Mer yttrandefrihet i grundlagsskyddade medier går hand i hand med mer ansvar - ansvar att känna till svensk rätt, ansvar att skydda källor från avslöjande och således ansvar att under straffansvar respektera källors och skribenters anonymitet, (stundom och för vissa) ansvar att göra pressetiska bedömningar och följa etiska riktlinjer, och framförallt ansvar att som utgivare uppge namn, så att skadeståndsrättsligt och straffrättsligt ansvar för eventuella brott kan utkrävas rättsligt.

En blogg eller ett Instagramkonto kan användas av flera personer vid olika tidpunkter, så att det blir svårt att bevisa vem som skrivit/publicerat ett visst brottsligt inlägg, men för allt innehåll i en grundlagsskyddad databas ansvarar vid varje given tidpunkt en enda person (om databasen inte har flera utsedda utgivare), enligt ett rimligt beslut från Högsta domstolen. Enligt grundlagarna ikläder sig även den som äger en tidskrift eller driver en elektronisk databas, ansvar för skadestånd till brottsoffer; motsvarande ansvar finns inte för den som t.ex. "äger" ett Instagramkonto.

Vidare kan det finnas legitima ordningsskäl att inte uppställa samma hinder mot polisiära ingripanden, när det gäller uttalanden utanför grundlagarna - t.ex. en Hitlerhälsning på stan eller spridning av anonyma utskrivna hatiska klistermärken på en skola - än beträffande grundlagsskyddade medier, som endast Justitiekanslern (i regel) kan låta vidta tvångsmedel emot.

Den som varit beredd att ta på sig ansvar för uttalanden, och för grundlagarnas efterföljd, genom sitt namn - vare det på ett flygblad eller ett i ett utgivningsbevis - har helt enkelt förtjänat en större yttrandefrihet än den som ägnar sig åt anonymt näthat. Hade aktörer som verkar utom grundlagarna - och som inte är bundna av pressetiska regler - haft samma friheter hade ännu färre brott kunnat beivrats och fler kränkningar skett. Anonyma mynt med smädelser om kungen går som sådana för övrigt under samma regler som det anonyma näthatet.

                                                                      Benjamin O J Boman

                                      jurist med erfarenhet av förtal och annat näthat

 

Läs Madeleine Leijonhufvuds inlägg här.

Thomas Mattssons svar här.

Fredric Karéns svar här.

Kommentarer

Det finns 2 kommentar på sidan.


Kommentera
Kommentarer på Journalisten är till för yrkesdebatt och är förhandsmodererade. Det innebär att de inte kommer att publiceras direkt. Kommentarer som innehåller hat, hot eller personpåhopp kommer inte att publiceras. Journalistens ansvariga utgivare ansvarar även för kommentarsfältet.
Inlagt av Benjamin O J Bo... tis, 2013-12-03 10:00

Observeras skall att jag skrev denna den 30 november, dvs. före Leijonhufvuds eget genmäle.

Inlagt av Benjamin O J Bo... tis, 2013-12-03 10:22

Utveckling: Med att Ekeroth är okunnig om Wordpress kommentarinställningar menar jag att han måste känna till man antingen förhandsmodererar inga kommentarer, alla kommentarer, eller blott kommentarer som uppfyller vissa krav, t.ex. innehåller svordomar eller länkar. Jag testade kommentarfältet på Ekeroths blogg den 10 maj 2011, genom att lägga in en kommentar med endast ordet "Testar" (som knappast finns med i något spamfilter); kommentaren inväntade granskning och publicerades alltså inte direkt. Även en annan kommentar, vilken jag utredde, hade uppenbarligen publicerats först efter Ekeroths senare granskning och godkännande, och inte automatiskt, i och med att den inte fanns med i den version av kommentarfältet som Google sparade två dagar efter att kommentaren skrevs (se handlingar i Skånepolisens ärende K 72044-11).

Senaste numret

Prenumerera

Nyhetsbrev

Prenumerera på nyhetsbrevet




Ansvarig utgivare: Helena Giertta. Allt material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Citera gärna, men ange källan. Information om cookies