Gå direkt till textinnehållet

Gräv om antroposofiska läkemedel

Ibland är det så svårt att förstå debatten i Sverige om komplementär medicin! Nu gäller det Vidarkliniken och de antroposofiska läkemedlen som sedan 1993 har ordinerats med särskild dispens, eftersom de inte genomgått samma sorts kliniska prövning som vanliga läkemedel.

Det här är en argumenterande text. Åsikterna i artikeln är skribentens egna.

EU går inte längre med på Sveriges undantag utan vill att antroposofiska läkemedel ska registreras i Sverige på samma villkor som i övriga EU-länder.

Läkemedelsverket har nu tagit fram förslag för hur detta skulle kunna gå till. Men företrädare för antroposofisk medicin menar att dessa förslag är så byråkratiskt krångliga och resurskrävande att medlen i praktiken inte kommer att bli tillgängliga i vården. Därmed hotas Vidarklinikens existens och tusentals patienter blir lidande. Vidarkliniken har avtal med fem landsting som remitterar hit, Region Skåne är just nu i en upphandlingsprocess efter flera års avtal med Vidarkliniken.

Inom EU finns 15 000 läkare som förskriver antroposofiska medel. Bara i Tyskland finns 24 antroposofiska sjukhus. I Sverige är förhållandena så helt annorlunda. Hur kunde det bli så här? Vad är problemet?

Annons Annons

I grunden handlar det om en djup misstro inom det svenska medicinska etablissemanget mot alternativ medicin, som inte anses verksam och inte uppfyller kriterierna för ”vetenskap och beprövad erfarenhet”. I SVTs Debatt raljerade läkaren Mats Reimer på ett synnerligen arrogant sätt mot ingredienserna i en del homeopatiska medel. Han hävdade t o m att effekterna av växtbaserade medel eventuellt bara är placebo; de positiva förväntningarna påverkar läkningen, inte medlen i sig. Enligt hans synsätt ska enbart läkemedel som ger ”naturvetenskapligt bevisad effekt” få användas. Vad står detta begrepp för?

Läkemedel godkända av Läkemedelsverket har oftast genomgått dubbelblindtester för att bli godkända, dvs hälften av patienterna får overksamma tabletter (placebo) och hälften får verksamt läkemedel. Antroposofiska mediciner utprovas däremot individuellt och ges tillsammans med konstnärliga och fysikaliska terapier. Allt för att stödja patientens självläkande förmåga. Forskning på effekterna måste därför bedrivas på ett annat sätt, med jämförande studier mellan skolmedicin och antroposofisk medicin. Är detta inte naturvetenskap?

Om antroposofisk medicin inte hade haft verkningar hade den knappast efterfrågats? Jo, menar företrädare för skolmedicinen: ”Vidarkliniken är så bra på att ta hand om sina patienter att de mår bättre.”  Jaha, men är inte det syftet med all vård? Man brukar säga att ”Boten får inte vara värre än soten”.

Tyvärr har många skolmediciner kraftfulla biverkningar, vilket förmodligen är anledningen till att så många vänder sig till kompletterande läkekonst. Trots att medierna ofta försöker misstänkliggöra alternativa terapier minskar inte efterfrågan. Vad beror detta på? Är 100 000-tals människor förda bakom ljuset när de har fått hälsoförbättringar av att lägga om kosten, använda naturmedel, behandlas med akupunktur m fl terapier? Enbart placebo?

Skolmedicinen och alternativmedicinen har samma rötter. Den beprövade erfarenheten av naturens apotek är mångtusenårig medan några av skolmedicinens medel bara har drygt hundra år på nacken, de flesta kortare än så. Den grekiske läkaren Hippokrates ville att läkekonsten skulle baseras på vetenskap och beprövad erfarenhet, men han ansåg också att människans inneboende livskraft hade stor betydelse för tillfrisknandet. Läkarnas uppgift var att stimulera denna självläkande förmåga.

Undersökande journalistik i Sverige tar sig ofta an ämnen som korruption, rättsfall, missförhållanden inom vård, skola och omsorg. Bluff och kvacksalveri ska naturligtvis avslöjas, men jag skulle önska att någon ville fördjupa sig i frågan om varför så många väljer kompletterande metoder. Jag vill också veta hur läkare och sjuksköterskor som utmanar det rådande medicinska paradigmet behandlas i Sverige i dag. Vad får läkarstuderande lära sig om kost och huskurer?

Ytterst få medicinska journalister verkar intresserade. Vad beror det på? Här finns ett fantastiskt viktigt och intressant fält att studera, nyfiket och utan förutfattade meningar.

Nu finns en ny chans, tack vare det aktuella dilemmat med Vidarkliniken och de antroposofiska medicinerna. Det räcker inte med korta snuttar i SVT där kombattanterna ges några minuter för att utveckla sina ståndpunkter. Debatten förs på för låg nivå. Alltför ofta får företrädare för skeptikerföreningen Vetenskap och Folkbildning framträda. Har dessa infiltrerat journalistkåren med sina tankar? Var finns mångfalden av tankar?

                                                                                 Ulla Premmert
                                                                                 fri kulturarbetare