Erik Galli blev överviktig och fick läkemedel med hjälp av AI

Det omskrivna läkemedlet Ozempic är en bristvara både för diabetiker och för personer med diagnosen obesitas (fetma). Erik Galli blev intresserad av fenomenet när han fick höra av en patient på en nätklinik att det var en enkel registreringsprocess för att bli patient.

– Hen beskrev det som att det man betalar för är i princip ett recept, och att själva vårdbiten var nästan obefintlig.

Parallellt med det blev han intresserad av hur marknaden ser ut i USA.

– Jag har vänner som bor där. Nätvårdslösningen är enorm där, man kan få Ozempic hemskickat. I vissa städer kan man gå förbi en skönhetsklinik där det finns caféskyltar, griffeltavlor, ute på gatan där det står ”Du kan komma in på Ozempic på drop-in.” Hajpen är väldigt intressant.

Han funderade på hur väl det svenska vårdsystemet är rustat för en sådan efterfrågan.

– Grunden för hur vård brukar fungera är att man går till en läkare med symptom och läkaren väljer ut den behandling som passar dig bäst. I det här fallet är folk väldigt intresserade av en viss medicin. Vad händer i vårt svenska system när det uppstår en sådan situation?

Erik Galli har testat att bli patient hos olika kliniker. I nästa avsnitt i programserien avslöjas hur många kliniker han lyckades bli patient på.

– I det första avsnittet testar jag att bli patient på en av klinikerna. De krävde att man loggar in med bank-id och skickar in två bilder.

Han googlade och hittade en AI-tjänst med bildgenerering och skrev in ”överviktig man”, och fick två bilder som han bifogade ansökan.

– Jag angav att jag vägde 130 kilo och angav ett midjemått som jag höftade fram. Sedan fick man svara på en massa kryssfrågor om sin hälsa, till exempel om jag tidigare hade haft en ätstörning, där kryssade jag i nej.

Du behövde aldrig visa någon rörlig bild på dig själv?

– Nej. Och man behövde inte skicka in en bild på sitt leg så att de kunde jämföra med bilderna man hade skickat in. När jag hade skickat in ansökan tog det fyra minuter, sedan fick jag ett ganska långt meddelande från en namngiven läkare där det stod att han gjort en personlig bedömning av mig och att jag passade som patient hos dem. Och så fick jag ett recept utskrivet.

Han hade inte frågat specifikt efter Ozempic, på sajten fanns en funktion där man kunde välja mellan flera olika läkemedelsalternativ.

– Det stod olika priser vid de olika läkemedlen. Nästan som att man kunde shoppa på sajten.

Var det självklart att testa läkemedlet själv?

– Ja… på det stora hela är de ju säkra, de här läkemedlen. Det finns ovanliga biverkningar som är allvarliga, som med alla läkemedel. Jag var nyfiken på hur det skulle kännas. Planen var aldrig att jag skulle ta medicinen under en längre period. Mitt mål var inte att gå ner i vikt.

Hände det något med din vikt under perioden?

– Jag kollade aldrig det. Jag gick bara på medicinen i två veckor, jag kan tänka mig att jag gick ner några hekto eftersom jag åt väldigt lite. Det som hände var att jag tappade aptiten totalt. Det var en intressant upplevelse. Det kändes som att man lobotomerat bort den delen av hjärnan som sysslar med mat. Jag är inte en sådan som normalt  glömmer att äta, men det hände ju nu. Jag fick också lite biverkningar, jag mådde väldigt illa.

Under arbetet med serien har han tittat på vad som publicerats i medier om Ozempic.

– Mycket av det har fokuserat på att diabetespatienter har svårt att få tag på medicin på grund av att det är brist. Jag har märkt att många tolkar det som att folk som vill banta bort några kilon roffar åt sig av medicinen. Den bilden är fel. Man kan se att förskrivningen mot viktnedgång ökar. Men produktionen av läkemedlet, även om det är brist, ökar samtidigt.

Han säger att det finns personer som ”fåfängebantar” och tar hjälp av mediciner.

– Men i Sverige idag är mer än hälften av befolkningen överviktiga. Fetma fortsätter att öka, mest bland barn, unga och de som har det sämre ställt ekonomiskt. Jag har pratat med många överviktiga personer i det här arbetet.  De är frustrerade eftersom de känner sig misstänkliggjorda. Man får ju skriva ut medicinen mot övervikt, det är inte olagligt. Jag tycker inte att man ska ställa patientgrupper mot varandra.

Problemet är, säger han, om det finns en massa nätkliniker som har en för slapp kontroll av vilka som blir deras patienter.

– De måste ju säkerställa att patienterna som verkligen behöver medicinen mest är de som får den.

Är metoden att testa grejer din nisch som journalist?

– Jag tycker det är jättekul att testa grejer. Man märker också vad som journalistiskt får uppmärksamhet. Jag brukar också få frågan om jag gillar att vara med själv i programmen. Sanningen är att de flesta program jag producerar är jag själv inte med i, eller testar saker i. Men de programmen får inte lika mycket uppmärksamhet.

Enligt Erik Galli har det viktigaste med programmen varit att lyfta fram patienter med verkliga medicinska behov.

– I första avsnittet träffar jag en rullstolsburen tjej, som är född i rullstol och blev jättetjock, det blev ett nästan livshotande problem för henne. De patienterna är de viktigaste. Men jag tror också att det sitter många i tv-sofforna och undrar hur det känns, och då kan ju jag testa och rapportera som människa och journalist.