Forskning ska inte hamna bakom betalvägg

26 januari, 2022

Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna i artikeln är skribentens egna.

DEBATT Som forskare känner jag tveksamhet inför att ställa upp på intervjuer som hamnar bakom betalväggar. Det krockar med forskningens ”tredje uppgift”.

Under den senaste tiden har jag fått förmånen att få delta medialt för att sprida forskning, kunskap och åsikter kring handel, mode och hållbarhet. Erfarenheten har varit berikande och lett till många nya kontakter och tänkvärda kommentarer, bland annat på sociala medier. Det finns dock ett problem som gör att jag kan känna en tveksamhet inför att ställa upp på vissa intervjuer, nämligen betalväggar.

Missförstå mig rätt nu. Jag förstår att tidningarna behöver kunna bygga lojalitet gentemot en viss läsargrupp och att de använder betalväggar som ett medel för att driva in nya kunder och för att premiera dem som betalar. I en tid då många tidningar läggs ner, och andra kämpar för sin överlevnad, är det kanske extra viktigt att vi är villiga att betala för god journalistik och ge journalister kredd för det arbete de bedriver.

Däremot krockar det med en annan kultur, just när det kommer till forskning. Det vi forskare så fint kallar ”tredje uppgiften”, och som innebär att det också ingår i högskolelagen att inte bara bidra till nutida och framtida forskning, utbilda studenter för deras framtida arbetsliv, utan även har ett samhällsansvar i att samverka och sprida den kunskap och forskning vi gör till allmänheten. Att vi står till förfogande att kommentera utvecklingar i samhället och de senaste rönen inom forskningen, för att allmänheten ska kunna ta del av den kunskap vi besitter och den forskning vi bedriver.

Det som är problematiskt är när de här två kulturerna krockar med varandra. Tidningarnas behov av att driva in inkomster och prenumeranter, med forskarnas vilja att samverka och säkerställa att forskningen också har en samhällsnytta. För när vi forskare göms bakom en betalvägg så faller hela argumentet för att vi ska delta i de sammanhangen och lägga vår tid på att stå journalisterna till tjänst när de vill ha kommentarer. Nu finns det säkert de som kan hävda att det visst kommer allmänheten till nytta, då det faktiskt, genom den bas av prenumeranter som tidningarna har, når en stor publik. Det stämmer såklart. Men att forskningen ska vara förunnad dem som har pengar och intresse av att skriva upp sig på flertalet abonnemang (för oftast räcker det inte med en prenumeration för att hålla sig uppdaterad på vad som skrivs om i tidningarna och vad som pågår inom senaste forskningen), är skevt tycker jag.

Risken för tidningarna blir i slutändan att de lägger krokben på sig själva. Genom att bygga upp betalväggar når de en smalare kundgrupp, det kan då även bli svårare att dra in intäkter genom annonser. De riskerar även att förlora viktiga reportage till konkurrerande media – inte minst sociala medier, där forskare kan kommunicera direkt genom egna eller institutionsspecifika kanaler för att nå ut med sina kommentarer och sin forskning. På så sätt riskerar de att tappa än fler läsare, då de helt enkelt inte lyckas vara relevanta eller bidra med kunskaper kring forskningsfronten.

Mitt förslag är därför att släppa forskningen loss. Det är hög tid nu. Varför inte bara ta bort alla betalväggar för artiklar och reportage och dylikt som rör forskning? Vad är det som hindrar tidningarna från att låta allmänheten ta del av den forskning som pågår och det samhällsansvar som forskare vill ta? På samma sätt som studiemedel möjliggör för att utbildningar är tillgängliga för studenter med olika socioekonomisk bakgrund, tycker jag att tidningarna bör öppna upp artiklar som berör forskning för alla. Inte bara betalande prenumeranter.

             Gabriella Wulff
konsumtionsforskare på Centrum för konsumtionsforskning
på Handelshögskolan vid Göteborgs universitet

Kommentarer

Det finns 3 kommentar på sidan.

Inlagt av Janne Sundling tors, 2022-01-27 09:54

Varför inte bara ta bort alla betalväggar som rör forskning? är en fråga som till att börja med bör ställas i forskningsvärlden och av forskarna själva. Som journalist har jag ett otal gånger hittat forskningsrapporter som verkar relevanta och intressanta som ligger på specialinriktade sajter för just forskningsresultat - och bakom betalvägg. Forskare jag pratat med är irriterade över det, men de vill inte minst nå ut till andra forskare med sina resultat. Det kräver tydligen också att de själva eller deras institution är prenumeranter på publikationen i fråga och det till höga kostnader. Mitt intryck är att det startade i den medicinska forskarvärlden, men har spritt sig till det mesta inom forskning. Ofta kan man som journalist få del av resultaten genom direktkontakt med forskaren, men funkar inte det är resultaten begravda bakom betalvägg. Så visst - släpp forskningen loss - men börja med att göra det själva i forskarvärlden.

Inlagt av Anna Fredriksson fre, 2022-01-28 18:07

Gabriella Wulff, det finns fortfarande medier som inte har betalväggar: socialpolitik.com, där jag är redaktör är en sådan. Att vi kan driva vår sajt hänger mycket på stöd från Kulturrådet. Varken journalistik eller forskning kan bedrivas utan medel.
Vi är glada att så många forskare inom vårt område tar av sin arbetstid, för att själva skriva, eller bli intervjuade av oss. Forskningsråden, som FORTE, borde också kunna hitta vägar att stödja forskningsinriktad journalistik, även hos mindre tidskrifter, som vår.
https://socialpolitik.com/category/forskning/

Inlagt av Gabriella Wulff mån, 2022-01-31 10:51

Hej Janne,

tack för din kommentar och ditt inspel i debatten.

Jag kan delvis hålla med dig i den fråga du lyfter – att forskningen i sig bör öppnas upp i högre grad. Det sker en sådan process just nu, där ”open access”, det vill säga att forskningen är öppen för alla, blir vanligt i allt högre utsträckning. Jag ser dock att det finns en hel del problem med den modellen, dels då kostnaden förväntas täckas av forskaren/forskarna själv(a), att det finns tidskrifter som drar nytta av viljan att nå ut som forskare samt att de tidskrifter som har den möjligheten många gånger är nystartade tidskrifter.

De risker jag ser när forskaren/na förväntas betala för en publicering, är att de forskare som har medel att publicera är de som når ut med sin forskning. Det innebär att forskning som bedrivs i områden med sämre resurser eller mer juniora forskare med begränsat med medel kan få än svårare att publicera sig och nå ut med sin forskning. Det blir alltså inte kvaliteten på forskningen som avgör publicering, utan är möjligheten att finansiera publiceringen som är avgörande.

För det andra är det, vad jag har sett, ofta mindre tidskrifter, som inte är lika etablerade som använder sig av open access modellen. Även om vissa kan vara seriösa, så är de sällan lika högt rankade som traditionella tidskrifter. Det kan också innebära att de har ett mindre välkänt och rutinerat team av redaktörer och reviewers. Kvaliteten på publiceringarna kan därmed bli lidande och det kan också leda till svårigheter när forskare sedan vill meritera sig, då publiceringar i mindre tidskrifter inte är rankade lika högt som mer etablerade journaler.

För det tredje finns det en risk att vissa tidskrifter drar nytta av forskarens vilja att nå ut med sin forskning via så kallade ”predatory journals”, som syftar till att publicera forskning som är öppen för alla, men där innehållet på de artiklarna kan ifrågasättas då de inte genomgår samma rigorösa granskning av reviewers och redaktörer. En publicering i den typen av tidskrift kan då skada inte bara den enskilde forskaren rykte, men även trovärdigheten till akademin i stort.

I nuläget bygger systemet dessutom på mycket gratisarbete – att reviewa en artikel är sällan avlönat, utan ses som något som vi forskare gör av vilja att bygga ett levande samtal med hög kvalitet inom akademin. För att finansiera att forskning ska vara gratis för alla på ett demokratiskt sätt, skulle därmed kräva att ytterligare resurser. Det vi som forskare kan göra i nuläget är att agera ”språkrör” dels för den forskning vi själva bedriver men även för den forskning som pågår inom vårt område. Det gör vi både genom utbildning av studenter, men även genom samverkan med andra delar i samhället, såsom media. Därför tycker jag att det hade varit viktigt att forskningsrelaterade artiklar skulle kunna komma fler till del, genom att ta bort betalväggar på den typen av artiklar.

Mvh
Gabriella

Journalisten TV

Senaste numret

Prenumerera

Nyhetsbrev

Prenumerera på nyhetsbrevet




Ansvarig utgivare: Helena Giertta. Allt material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Citera gärna, men ange källan. Information om cookies