Björnsson och Samuelsson: : Biskopens revisionism

Ska journalister låta den de intervjuar läsa igenom texten före publicering? Självfallet, särskilt om det är en längre intervju. Inte för att den intervjuade ska lägga sig i, men för att kunna korrigera fel och missuppfattningar.

Detta sannolikt vanliga förhållningssätt hade vi på Dagens Forskning i samband med de större porträttintervjuer som fanns i varje nummer. En av dessa gjordes i april 2002 med biskopen i Växjö, Anders Wejryd. Den intervjun har nu, snart två år efteråt, blivit slagträ i en kyrklig strid. Det är den riksbekante kyrkomannen Dag Sandahl som har reagerat på vad Wejryd sade.

För sammanhangets skull citerar vi ett längre stycke ur intervjun:

Annons

”G-länet hade när Anders Wejryd utsågs till biskop, ett flertal kvinnoprästmotståndare bland stiftets cirka 400 präster. En av kandidaterna, Dag Sandahl från H-län, kom på fjärde plats i det provval som missionären Agne Norlander vann, med Anders Wejryd och Tony Gulbrandzen som tvåa och trea. Men Norlander, själv vän av kvinnliga präster, blev omöjlig när han uppgav att han kunde tänka sig att prästviga också kvinnoprästmotståndare. Och Sandahl, kontraktsprost i Mörebygden, folkärt färgstark, fick så småningom sparken och återgick till komministertjänst.

– Dom kanske inte trodde att jag menade allvar, säger Anders Wejryd idag.

bryt

Och här är det bokstavstydligt vad som gäller, det finns inga privata åsiktspaket att plocka ihop för präster i Växjö stift.

– Nej, man har ingen rätt till en privat tolkning i kvinnoprästfrågan, inte någon som man offentliggör. Det är en fråga om lojalitet.”

Intervjun skrevs ut sedan vi jämfört våra anteckningar och sändes till Wejryd för läsning. Han rättade några sakfel: vi hade skrivit Göteborgs stift när det skulle vara Göteborgs stad, vi hade glömt en liten bit av Halland när vi skulle ringa in Växjö stifts territorium till exempel. I övrigt förklarade han sig nöjd med hur han hade uppfattats.

När vi för en tid sedan fick klart för oss att Wejryd påstått att han aldrig sagt det där om ”lojalitet”, hade MarieLouise Samuelsson ett kort samtal med biskopen, då han försäkrade att inget var hennes ”fel”, hon skulle ”inte ta åt sig”, ”inte bry sig om detta”. Eftersom det var en intern kyrkostrid lät vi det bero. Men när intervjun nu används av Wejryd i ett offentligt yttrande till Svenska Kyrkans ansvarsnämnd, blir det mer principiellt intressant.

bryt

Så här skriver Wejryd i yttrandet: ”Jag hade tillfälle att läsa intervjun innan den publicerades. Jag vill minnas att jag rättade några enklare missförstånd och faktafel. Dock gav jag mig aldrig på avsnittet där det sades något i stil med att präster i Svenska Kyrkan fick tro vad som helst, bara inte vara emot kvinnliga präster. Jag blev helt enkelt lite matt och överraskad över hur jag kunnat missuppfatta intervjuarna eller de missuppfattat mig så kapitalt och var för bekväm för att ta en diskussion med dem, vilket kanske var oklokt. Min inställning är också den att en intervju är journalisternas redovisning av sin uppfattning av samtalet. Har jag missförstått dem eller de mig så blir det mest patetiskt att försöka rätta.”

bryt

Vår sammantagna erfarenhet av intervjuer är stor; vi har tillsammans eller var och en för sig aldrig varit med om något liknande. De som känner sig missuppfattade i en för dem central fråga brukar inte vara så ”matta” att de inte protesterar eller försöker mildra effekten av vad de har sagt. Vi har som journalister varit noggranna med vilket förhållningssätt vi har till den intervjuade. När Wejryd nu på det här sättet använder vår text inser vi att det omvända också är intressant: vilka ”rättigheter” har journalister i förhållande till den de intervjuar?

Anders Björnsson och MarieLouise Samuelsson

f d medarbetare i Dagens Forskning