Accepterar TU mutor som arbetsmetod?
Expressens förre chefredaktör, Thomas Mattsson, är numera tillförordnad vd för TU – Medier i Sverige. Det aktualiserar TUs syn på medieetiken. Accepterar TU mutor som arbetsmetod? Är det rimligt att ha en företrädare som inte respekterar fällningar enligt publicitetsreglerna? (Se även Thomas Mattssons svar, reds anm)
Regeringen har uttalat att mutbrott inte får användas för att skaffa uppgifter och att ”det inte kan komma i fråga att privilegiera journalister eller andra som för att söka material använder sig av brott”. Regeringen har också gjort klart att bestämmelsen i brottsbalken om mutbrott inte utgör en begränsning av yttrandefriheten, varför mutbrott beivras enligt brottsbalken (prop. 1975/76:204 och prop. 1975/76:209). Detta kan belysas av följande exempel:
”Journalisten, som lämnar pengar eller annan förmån till en polisman för att få sekretessbelagd information från en pågående förundersökning, kan dömas för givande av muta. Polismannen däremot är oåtkomlig enligt reglerna om meddelarskydd […] journalisten kan dömas för givande av muta, om brottet kan bevisas, men det är givetvis svårt när mottagaren inte får efterforskas.” (Cars och Engstam Phalén, Mutbrott).
TU har emellertid sett positivt på mutbrott som journalistisk arbetsmetod: ”Varför skulle det inte vara rätt att betala ersättning? Det är att betrakta som expertarvode.” (DN Debatt, 17.12.2011). Jeanette Gustafsdotter, vd för TU, gav ut en bok om medieetik utan att ens beröra frågan om betalning för nyheter (Journalistiken lagar, Om medierätt, etik och att hitta fakta).
En kraftfull röst för det här synsättet är också Mattsson, som inte förnekat att betalningarna kan vara olagliga men hyllat mutbrott som arbetsmetod och för övrigt vägrat att uppge om Expressen betalar för information (Expressen 8.6.2012 och 10.6.2012).
Denna hållning undergräver mediernas trovärdighet som granskare av maktmissbruket inom andra sektorer. Om TU ser mutor som acceptabla medel att skaffa information undrar man om TU också godtar att journalister hackar sig in i personers mobiltelefoner, ett brott av ungefär samma svårighetsgrad.
Mattsson har även vägrat att rätta sig efter fyra fällningar av Expressens publiceringar för brott mot de pressetiska reglerna. Det innebar att de kränktas publicitetsskador förvärrades än mer. Hur ser TU på att dess företrädare har en sådan hållning till pressetiken?
Claes Sandgren
professor em., Stockholm Centre for Commercial Law, Stockholms universitet, före detta ordförande för Institutet mot mutor
SVAR:
Meddelarfriheten är en grundbult inom svensk offentlig förvaltning, och de grundlagsskyddade medierna försvarar den enskildes rätt att informera medborgarna via journalistiken.
Men Claes Sandgren upprepar sina gamla kända argument. Redan i Advokaten (nr 5 2013) avfärdade Tidningsutgivarnas jurist Per Hultengård påståendet om att medierepresentanter gjort sig skyldiga till mutbrott. Mig veterligen har heller inte ens till dags dato några svenska journalister utretts, misstänkts, åtalats eller långt mindre dömts för några mutbrott.
Också vad gäller Expressens hållning till medieetik måste jag göra Claes Sandgren besviken. Expressen har ända sedan införandet av Allmänhetens pressombudsman 1969 alltid aktivt debatterat pressetiska klander, men – tvärt emot som påstås av Sandgren – också alltid lojalt rättat sig efter besluten. Mig veterligen har till dags dato Expressen aldrig vägrat betala expeditionsavgifter eller publicera fällningar.
En konstruktiv kritik och självkritik är en grundbult inom det publicistiska samtalet, och de medier som valt att ingå i det självreglerande medieetiska systemet försvarar rätten att både respektera och diskutera pressetiken.
Thomas Mattsson
tf vd för Tidningsutgivarna och fd chefredaktör för Expressen
