När är materialet publicerat?
En kontroversiell fråga, när det gäller synen på publiceringar på internet, är när något tidsmässigt äger rum. Är det i det ögonblick när något läggs ut första gången som publicering sker, eller sker det i stället under den tid materialet ligger ute?
Högsta domstolen (HD) avgjorde nyligen denna fråga när det gäller Yttrandefrihetsgrundlagen (YGL), och brottet förtal. YGL är den grundlag som reglerar ansvar – men också skyddet – för innehållet på nätet och i etermedier.
Bakgrunden till tvisten i HD var att Dagens Nyheters Gunilla Herlitz, som ansvarig utgivare för DN.se, hade fått krav från en företagare att radera artiklar som las ut under 2006, då Jan Wifstrand var utgivare. Företagaren ansåg sig förtalad av att pekas ut som inblandad i ett antal konkurser. Efter att DN/Herlitz hade blivit stämda i tingsrätten, då de vägrade att radera artiklarna, ville bägge parter få HDs svar på principfrågorna om när i tiden publiceringen sker, och om en ansvarig utgivare kan ”ärva” ansvaret från en tidigare utgivare.
HDs beslut från november innebär att DN/Herlitz förlorade, och att företagaren vann. Herlitz ansågs som ansvarig för artiklarna under den tid hon var utgivare för DN.se och publiceringen ansågs ske när materialet ligger ute. Det ankommer nu på tingsrätten att ta ställning till om Herlitz begått ett förtalsbrott, vilket är en helt annan fråga.
Konsekvenserna av beslutet har kritiserats av många branschföreträdare. Organisationen Utgivarna uppvaktade i slutet av förra året justitieminister Beatrice Ask med budskapet att nya regler måste införas. Såvitt jag förstått innebär detta förslag att en sex månaders preskriptionstid från första publiceringsdagen införs.
Ett annat intressant fall av eventuell förtal under förra året är den svenska långfilmen Call Girl. Filmen anmäldes till Justitiekanslern (JK) för förtal av avliden på grund av en scen där en person misstänkt lik Olof Palme köper sex av en minderårig. JK valde att lägga ned fallet. Om JK hade valt att gå vidare kan man fråga sig vilka medier/publiceringar JK hade valt att inrikta sig på. DVD-utgåvan, biografversionen, filmen i en nedladdningstjänst, eller i en vanlig sändning? JK hade sannolikt kunnat vidta åtgärder mot flera ansvariga utgivare och distributörer.
Genom HDs beslut från i höstas angående DN står det i vart fall klart att en utgivare i en databas/webb som skyddas av YGL har exklusiv rätt att stoppa artiklar och filmer om denne bedömer att artikeln eller filmen innehåller till exempel förtal eller olaga våldsskildring. En tidigare ansvarig utgivare kan inte ta på sig ett sådant ansvar efter att han eller hon slutat. Denna konsekvens av HDs beslut borde även Utgivarna tycka är bra.
En baksida med en preskriptionstid räknat från första utläggningsögonblicket är att man inte alltid vet när till exempel en artikel var tillgänglig för första gången. Om en och samma text läggs ut på en webbplats under en timme, och sedan plockas bort för att sedan läggas ut igen sex månader senare, skall det brottet bara vara knutet till det datum när den las ut första gången? Hur ska man kunna bevisa att artikeln las ut nu i januari 2014 när det är datumet ”1 juni 2013” stämplat på artikeln, och den som äger webbplatsen påstår att det också var då som den las ut? Vad hade förslaget från Utgivarna inneburit i relation till Call Girl? Hade första sändningen/utläggningsen preskriberat alla andra publiceringsformer?
En konsekvent tillämpning av principen om sex månaders preskription från första publiceringen innebär annars att artiklar och filmer som sänds eller läggs ut på nätet inte kan klandras rättsligt sex månader efter den första sändningen/publiceringen. Materialet kan därefter sändas eller ligga på nätet utan något rättsligt efterspel. Jag är inte så säker på att våra politiker är intresserade av att införa en sådan regel.
Vår mediegrundlag, YGL, är inte bara en grundlag för dagstidningsföretagens webbplatser utan också en grundlag för visning av långfilmer och dokumentärer via nätet, och tillhandahållande av musik och e-böcker via nedladdningstjänster. Även dessa medier har ett behov av grundlagsskydd och en ansvarig utgivare. Samtidigt som förutsättningarna för dessa medier på flera sätt är annorlunda jämfört med tidningsföretagens webbplatser. Antalet filmer eller böcker i en nedladdningstjänst är typiskt sett inte lika många som antalet artiklar på DN.se, och det publiceras inte en ständig ström nya filmer och böcker varje dag.
Regeringen har under hösten aviserat att frågorna ska utredas igen, detta bara drygt ett år efter att den senaste utredningen om YGL blev klar. Vi får se om detta blir den sista utredningen av ansvarighetsfrågor på internet, eller om den kommer att följas av flera.
OLLE WILÖF
jurist och ombudsman
på Journalistförbundet
