Gå direkt till textinnehållet

Hanna Stjärne:Ett bra radioinslag har rytm

Hanna Stjärne beskriver sitt nya jobb som lyssnarnas och medarbetarnas ombudsman. Som programchef ska hon arbeta för P1s bästa och se till att kanalens själ inte går förlorad.

Hanna Stjärne beskriver sitt nya jobb som lyssnarnas och medarbetarnas ombudsman. Som programchef ska hon arbeta för P1s bästa och se till att kanalens själ inte går förlorad.

Programchef är en helt ny titel som kom till efter den omorganisation som Sveriges Radio nyligen genomförde.

Istället för att som tidigare, då reportrar var knutna till en kanal, är medarbetarna i dag placerade på ämnesredaktioner som jobbar för flera kanaler som exempelvis: P1, P2, P3 eller webben.

Annons Annons

Men för att se till så att P1s karaktär inte går förlorad och att lyssnarna – och för den del även medarbetarna – känner igen sig behövs det en person som håller ett vakande öga över kanalen.

Det är här som Hanna Stjärne kommer in. Som programchef har hon ansvar för innehållet och pengarna, däremot inte för personalen.

På SRs hemsida står det att P1 är den kanal man ska lyssna på om man är intresserad av nyheter, vetenskap, film, konst, teater, litteratur, livsåskådning och dokumentärer. Lyssnaren har närmare 90 program att välja mellan: Andrum och Andakt, Filmfrossa och Folkminnen, Barnen och Boktornet, Deadline och Diktverket. Ett brett och spretigt fögderi att ha ansvar för.

– Tillsammans med medarbetarna ska jag diskutera hur kanalen ska låta, vilka program som ska göras, väcka nya tankar och idéer och i slutändan beställa program, säger Hanna Stjärne.

Det första året blir mer av att förvalta än att förnya för Hanna. Sveriges Radio har lång framförhållning och tablåerna för år 2003 är redan klara.

Under tre år i slutet på 90-talet jobbade hon som utrikeskorrespondent i Oslo. En erfarenhet som hon anser att hon kommer att få stor nytta av som programchef. Det var sällan som Norge toppade eko-sändningarna vilket gjorde att hon fick tid och möjlighet att göra inslag för program som God morgon världen, Hälsosamt, Tendens, Människor och tro, Kulturnytt, Meny och Freja, bara för att nämna några.

– På morgonen kunde jag göra ett inslag för Radiosporten för att på eftermiddagen bli kontaktad av Kulturnytt. Jag fick testa olika sätt att berätta och bygga upp inslag. Det gällde att lyssna och fånga programmens själ.

Det var naturen – vandra i fjällen, gå på tur, paddla kajak – och norrmännens lite anarkistiska ådra, som gjorde att Hanna lockades till Norge.

– Det finns ett drag av upproriskhet hos norrmännen som jag gillar. Norge och Sverige är på många sätt lika varandra. Samma frågor diskuteras och samma slutsatser dras. Men norrmännens argumentation är ganska vild. Jag gillar draget hos dem, att det får vara lite bångstyrigt.

Filosofen Arne Naess kanske förkroppsligar det lite rebelliska hos norrmännen, att revoltera mot jantelagen, ett uttryck myntat av den danske författaren Aksel Sandemose.

Rollerblades

När Hanna intervjuade Arne Naess berättade han att han vid 90 års ålder höll på att lära sig åka rollerblades. Filosofiprofessorns grundtanke verkar vara att det aldrig är för sent att lära sig något nytt och bryta mot invanda konventioner.

Kanske har Hanna inspirerats av detta norska kynne och vill implementera lite bångstyrighet i etern.

– Jag vill att program ska skapa krockar som lyssnarna inte är vana vid, program som man blir utmanad av, som väcker tankar som finns kvar efter sändningens slut.

Som exempel på denna ambition att överraska tar hon Studio Etts grepp att under valet bjuda in författare som fick göra personliga betraktelser över politik.

Journalistiken var inget självklart val för Hanna. Det finns ingen i släkten som jobbar inom medier. Under lång tid var musiken det viktigaste. Hon gick bland annat på Adolf Fredriks musikskola i Stockholm. Även om hon inte i dag aktivt håller på med musik anser hon att musikintresset är en fördel när man sysslar med radiojournalistik.

– Musikaliteten i ett inslag är viktig. I ett bra radioinslag finns det en rytm som i ett musikstycke. Många inom radion sysslar med musik på sin fritid.

Efter att i tonåren provat på att sända program i en närradiostation norr om Stockholm på söndagskvällarna, och insett att det faktiskt gick att ha radio som yrke och tjäna pengar, väcktes tanken på att bli journalist och hon sökte till Journalisthögskolan i Stockholm.

Kanske har hon också inspirerats av sin farfar, mjölkbonden från södra Östergötland. Han var en person full av historier som brukade samla barnbarnen omkring sig för att berätta om människor i bygden och hur det var att växa upp då han var ung. På ålderns höst åkte han, på uppdrag av hembygdsföreningen, omkring i bygden och intervjuade gamla människor.

– Han ville inte att deras berättelser skulle gå förlorade. Han hade en stor nyfikenhet och ansåg att alla människor hade en historia att berätta. Farfar är väl det närmaste en journalist jag har i släkten.

Fånga lyssnaren

Flera gånger återkommer Hanna till berättelsen, förmågan att fånga lyssnaren med en god historia som kan lyfta ett inslag från rutinmässig rapportering till god journalistik. För Hanna är nämligen radion ett medium som när det är som bäst väcker känslor.

– Jag kan fångas och ryckas med i en annan människas berättelse om sitt liv. Radion gör att man inte störs av oväsentligheter. Det finns något mystiskt med radion, att man inte blir serverad hela bilden utan får fylla i med sin fantasi. Tidningar kan skapa distans och TVn kan bli för intim. I radion hör man en människa naken. Man kommer personen närmare på ett helt annat sätt.

Med jämna mellanrum publicerar olika institut mätningar för att undersöka ett visst programs eller kanals popularitet. Efter att public service-kanalerna under lång tid regerat ostört har konkurrensen om tittare och lyssnare ökat. Borta är den tid då familjen samlades framför radioapparaten och tittade på radion när man lyssnade, eller bjöd hem vänner och bekanta för att se på TV-underhållning. Efter hand som konkurrensen om lyssnarnas och tittarnas uppmärksamhet hårdnat har också antalet publikmätningar ökat. Tidningar publicerar regelbundet resultaten och de olika programcheferna tvingas uttala sig om satsningar som inte lyckats.

P3 har känt av denna jakt på lyssnarsiffror och fått höra att den yngre publiken sviker kanalen. P1 har en trogen lyssnarskara på runt tio procent av befolkningen. Publiksiffror har blivit själva grunden för att legitimera ett programs existens.

Hanna värjer sig mot fixeringen på antalet lyssnare och åldersstruktur.

– P1s styrka är bredden, att kanalen har många och olika program som passar för så många olika lyssnare. Lyssnarsiffror är naturligtvis viktiga, men P1 ska både vara bred och smal. Det ska finnas utrymme för smala program och därför ska vi inte bara titta på lyssnarsiffror.

Men det är en sak som i längden är viktigare än lyssnarsiffror: förtroendet. Enligt en undersökning som Medieakademin i Göteborg gjort har medierna halkat efter i förtroende bland allmänheten. Men tittar man på enskilda företag och kanaler visar det sig att Sveriges Radio har ett högt förtroende, bara några procentenheter under Ikea.

pj@sjf.se

Fler avsnitt
Fler videos