”Utmanande att skriva en DN-artikel om en DN-artikel”
Dagens Nyheters reporter Mikael Delin om hur det var att skriva ett reportage om en fyra år gammal artikel en annan DN-reporter skrivit: ”Det är kul att jobba på ett ställe där en sådan idé tas emot med skräckblandad förtjusning och inte bara med skräck.”
I helgen publicerade Dagens Nyheter ett mycket uppmärksammat och delat reportage som handlade om en DN-artikel från maj 2014. Den fyra år gamla artikeln handlade i sin tur om en rapport från revisionsbolaget PWC om invandringens kostnader och intäkter, beställd av Sandvikens kommun. Uppgifterna i rapporten ifrågasattes sedan av många experter. Fortfarande används artikeln som bevis för att medierna mörkar invandringens problem.
I helgens reportage i DN berättar reportern Mikael Delin om konsekvenserna av publiceringen bland annat i Sandviken och hur artikeln gång på gång lyfts fram i sociala medier.
Mikael Delin arbetade med reportaget till och från under maj, men idén till jobbet fick han redan för ett år sedan.
– I samband med en annan artikel jag skrivit gick Sandvikenartikeln igång i mitt eget flöde. Jag började grunna på att göra något av det, och hade ingen riktigt bra ingång. Men i år fick artikeln fart igen i sociala medier i samband med det gemensamma faktagranskande arbetet, Faktiskt.se. Det har gått fyra år – då var det valår, nu är det valår – och däremellan har den stora flyktinginvandringen skett, så nu kände jag att det fanns en kontext man kunde utgå från, säger Mikael Delin.
Hur var det att granska DN?
– Det är ju speciellt. Det blir utmanande att skriva en DN-artikel om en DN-artikel, och om sin egen arbetsplats. Men det är kul att jobba på ett ställe där en sådan idé tas emot med skräckblandad förtjusning och inte bara med skräck. Det var grymt av Ossi Carp som var reportern som skrev artikeln för fyra år sedan att ställa upp och prata om det. Det visar på stor integritet och professionalism – han är ju inte ansvarig chef. I övrigt har det varit förhållandevis lätt att jobba med och jag tror att det beror på att man har haft inställningen att om det ska funka så måste det vara ett vanligt journalistiskt jobb. Man måste hantera det som ett reportage vilket som helst.
Inför publiceringen hade Peter Wolodarski, DNs chefredaktör, bara tre kommentarer på texten, berättar Mikael Delin:
– Han hade inte förstått att den skulle bli så lång, han sa att jag måste lära mig skilja på ”de” och ”dem” och han ville att det framgick att han var självkritisk. Ja, vad ska man säga? Det är härligt att göra den här typen av jobb och ha chefer som ger en den sortens av förtroende. Fast att sitta med chefredaktören som rättar en varje gång man har skrivit ”de” i stället för ”dem” kan förstås vara rätt plågsamt.
Hur togs det emot på redaktionen?
– Jag har inte gått runt och frågat, men det har bara varit positiva reaktioner.
Vad ska man kalla det här reportaget, en rättelse?
– Jag hoppas att man ser det som mer än en rättelse. Om man bara ser det som en rättelse är den fyra år för sen och 30 000 tecken för lång. Ur mitt perspektiv som reporter tycker jag att det är intressant att diskutera förtroendet för medier, invandringsdebatten och polariseringen som följer med den, men också mediers ansvar i det. I grunden finns det ju här en publicering som det kan finnas rättmätig kritik mot. Ur ett medialt perspektiv gör det ju det hela mer komplicerat än att det bara skulle vara lögner.
– Samtidigt har den tillskrivits extremt stor betydelse, och det kan man väl diskutera om den verkligen har haft. Det är intressant att se hur en sådan här fyra år gammal artikel används i debatten.
Hur var det att göra research?
– En del av researchen var lätt – det var bara att prata med människor som varit involverade i rapporten och artikeln. Den andra delen, om hur artikeln har levt vidare i debatten, var svårare. Lovisa Bergström som är redaktionell analytiker har gjort världens jobb med datakörningar och få fram hur artikeln fått spridning via framför allt Twitter.
Tror du att en artikel om en rapport om invandring skulle kunna publiceras på ungefär samma sätt i dag?
– Jag tycker att det är en bra fråga eftersom jag har ställt den själv under reportagets gång. Mina chefer säger nej, och jag som enskild reporter instämmer nog i det. 2014 var invandringen en het fråga men det är framför allt efter 2015 som man har blivit otroligt medveten om hur bara ett ordval i en artikel eller en notis kan kritiseras. Jag tror inte att den här artikeln hade publicerats på samma sätt i dag, och mina chefer verkar ha samma uppfattning.
2014 uppfattades det alltså inte som problematiskt att rakt upp och ned rapportera om en undersökning om invandring. Vad tror du att det finns för andra ämnen i dag där vi journalister ännu inte har den känsligheten?
– Ärligt talat vet jag inte. Klimatet är en stor ödesfråga i samhället och den rapporteringen och debatten är i dag inte särskilt konfliktfylld. I takt med konsekvenserna av klimatförändringar eventuellt blir påtagligare kan man ju tänka att debatten kring den blir starkare. Men det är vanskligt att försöka säga i dag.
Är det någon annan artikel i DN som du funderar på att granska närmare?
– Haha. Jag har väl öppnat upp för att få mina egna artiklar granskade av kolleger. Jag tror jag inväntar det innan jag ger mig på något nytt.
