Torp om nya boken: ”En myt att man inte ska skriva om självmord”
Karolina var tolv år när hon tog sitt liv. I boken Flickan i korridoren ger journalisten Elinor Torp henne en röst och berättar om skolans svek.
På Journalisthögskolan fick Elinor Torp lära sig att självmord, det skriver man aldrig om. Det kan trigga fler självmord, hette det.
– Men det är en myt. Det visar forskningen. Bra samtal och fördjupande rapportering kan motverka självmord, säger Elinor Torp.
I dagarna kommer hon ut med boken Flickan i korridoren som handlar om Karolina som tog sitt liv när hon var tolv år.
Elinor Torp fick Karolinas mammas förtroende att skriva boken.
– Genom Desirée fick jag tillgång till Karolinas egna ord, i dagböcker, skolböcker, sms och mejl. Utan hennes ord hade det inte gått att skriva boken. Pappan gav mig en fullmakt men ville inte prata om det som hänt.
I ett och ett halvt år intervjuade Elinor Torp skolpersonal, elever, vänner – alla som hade varit en del av Karolinas liv och närvarande vid hennes död.
”Vuxenvärlden ska få känna att fan i helvete – hur kunde vi vara så blinda att vi inte gjorde mer?” skriver hon i inledningen av boken och klargör samtidigt att hon har ett personligt intresse.
Hennes dotter har varit i en liknande situation som Karolina befann sig i – och går på samma skola som Karolina.
– Det var ingen lätt bok att skriva men jag kände att jag måste. Jag har länge velat skriva om skolan. Jag har ju själv sett vad den kaotiska klassrumsmiljön gör med våra barn. I den ena änden dras vissa in i kriminalitet, i den andra finns de som inte står ut och vänder sig inåt, skär och ristar och svälter sig. Det är två sidor av samma mynt. Och det är politiska beslut om bland annat elevhälsan som lett fram till kaoset, som lett till att gängen kan rekrytera barn och att självmord bland unga ökar med en till två procent varje år.
Vad hoppas du att boken ska leda till?
– Samtal om skolan, om hur vi tar oss härifrån. Politikerna har fuckat upp skolan, så är det. Den politiska klåfingrigheten och ryckigheten är inte bra för lärarna eller för barnen. Men jag hoppas förstås också på det som Karolinas mamma säger om varför hon valde att medverka i boken: ”Om det här kan rädda ett enda barn är det värt det.”