Tyst om Isaaks öde
Sedan sex och ett halvt år sitter Dawit Isaak fängslad i Eritrea utan rättegång. – Vi ger aldrig upp hoppet, men varje minut Dawit sitter fängslad är för länge, säger hans bror Esayas Isaak.
I sitt tal till kongressen för två veckor sedan uppmanade Esayas Isaak regeringen att inte nöja sig med att låta UD-tjänstemän sköta förhandlingarna med Eritrea. Det är dags att lyfta upp kontakterna med Eritrea på ministernivå, ansåg han.
Men han anser att opinionsbildningen för Dawit Isaaks sak samtidigt måste fortsätta.
– Det viktiga är att alla, inte bara journalister, blir medvetna om hans situation. Ju fler desto bättre. Den eritreanska regimen gillar inte uppmärksamhet. Problemet är att den inte lyssnar. Det är bra att det internationella samfundet trycker på, men Eritrea hävdar att detta rör landets inre angelägenheter. Det är svårarbetat.
I november 2005 släpptes Dawit Isaak oväntat ur fängelset bara för att några dagar senare åter fängslas. Enligt regimen hade han fått permission för att få läkarvård.
– Jag talade med honom på telefon när han var frigiven och hans uppfattning var att han verkligen var fri, säger Esayas Isaak. Det är en vanlig strategi att frige någon för att sedan fängsla honom igen. Det handlar om psykologisk terror, ett sätt att bryta ner individen.
När Dawit tillfälligt var frigiven berättade han för Esayas att han kände till opinionsbildningen för honom. Han hade lyckats ta in Sveriges Radio på sin kortvågsradio och hade hört Vår grundade menings programledare Åke Pettersson påminna om hans öde.
Men Esayas Isaak pekar på att det är en vansklig balansgång att kritisera regimen utan att stöta sig med den.
Bland eritreaner i Sverige finns det de som är irriterade över att Eritrea, som blev självständigt 1993, kritiseras. Inne i Eritrea vågar ingen vara öppet kritisk.
– Regimen skrämmer folk till tystnad, och det gör att den uppfattas som stark. Regimen kommer som alla diktaturer att falla en dag även om det kan ta tid. Eritrea är ett stängt land och det är svårt att veta vad som händer där. Vi vet var han sitter men inget om hur Dawit behandlas och hur han mår i dag.
Journalistförbundet uppmanar regeringen att öka trycket på Eritrea att frige Dawit Isaak. Kongressen antog ett uttalande där det bland annat heter:
”Behandlingen av Dawit Isaak och hans fängslade kollegor är en skam för Eritrea – ett land som vill kalla sig demokratiskt. Det är en personlig skam för Eritreas president Issayas Afeweki, som en gång ledde landets befrielsekamp, men i idag styr landet bortom all respekt för mänskliga fri- och rättigheter.”
I uttalandet konstateras att den svenska regeringens strategi att arbeta med tyst diplomati inte har gett resultat. Förbundet förväntar sig att den svenska regeringen tar initiativ till att EU ska ta upp Dawit Isaak och kravet på mänskliga rättigheter i sina förhandlingar om biståndsavtal med Eritrea.
Journalisten har talat med Fredrik Schiller, som sedan i september 2007 är Sveriges Eritreaambassadör placerad i Stockholm. Han vill inte ge några som helst kommentarer om fallet och hur det utvecklats.
– Men jag åker regelbundet till Eritrea.
Dawit Isaaks öde har engagerat Journalistförbundet och andra branschorganisationer som fortsätter med sina protester och påstötningar på Eritreas ambassad.
Leif Öbrink, ordförande i stödkommittén Free Dawit Isaak, har inte fått några rapporter om vad UD uppnått med sin tysta diplomati.
– Vi har inte heller fått någon information nerifrån Eritrea. Ingen vågar tala med oss på telefon.
Leif Öbrinks uppfattning är att UD försöker bygga upp en relation med företrädare för den eritreanska regimen för att sedan kunna påverka den att frige Dawit Isaak.
Försök att förmå EU att ta sig an fallet har inte haft någon större framgång.
