Tryckfriheten & pressetiken
Det är lätt att vara journalist i Sverige. Men samtidigt svårare än på många andra håll.Med en av världens mest generösa tryckfrihetslagstiftningar står dörrarna till den offentliga maktens skrymslen vidöppna.
Det är lätt att vara journalist i Sverige. Men samtidigt svårare än på många andra håll.Med en av världens mest generösa tryckfrihetslagstiftningar står dörrarna till den offentliga maktens skrymslen vidöppna. När dessutom den enskilde svenskens integritetsskydd tillhör världens uslare, har landets journalister alla chanser att hänga ut i princip vem som helst. Så sker dock inte. Ta Gudrun Schyman till exempel. En brittisk version av full partiledare hade tveklöst hamnat på the Sun’s förstasida. Direkt! I Sverige väntade Expressen så länge att Schyman själv hann före. Då kunde hon själv välja vad som skulle publiceras. Varför? Svaret finns alltså i den långa tradition av självsanering som den svenska journalistkåren fortfarande tycks luta sig mot. En etik som tar vid där TF slutar och i praktiken ger den enskilde ett bättre skydd än många andra länders betydligt hårdare grundlagar.Kärnan i denna pressetik heter alltså eget ansvar; lagen ger frihet så länge vi journalister visar att vi kan hantera denna. Men det är också detta som gör det så svårt. Vi måste alltså själva hålla igen, något som kan vara nog så svårt när man vet något som andra inte vet.I detta sammanhang kan det vara värt att erinra sig förre chefredaktören och TU-ordföranden Hans Schöiers maxim när det gäller etiken, en fråga och en uppmaning:Är det sant? Kom ihåg att Du hanterar människor!Precis som Expressens och andra journalister gjorde i Schyman-fallet. Slå vakt om pressetiken. Alternativet, en skärpt TF, är mycket värre.
God fortsättning…
… tillönskas alla läsare, men framför allt Du storstadsläsare som från och med detta nummer får Journalisten först på fredag. Det har sin förklaring i följande: Vår distributör hittills, Postens, porto är lika över hela landet. Det är, än så länge, ett beslut från högsta ort och kan förklaras av jämlikhetsargument; det ska vara lika billigt (?) att skicka brev och tidningar, oavsett var i landet adressaten bor. Det innebär att Postens A-postpriser ligger långt över storstadsuppstickaren CityMails. För oss, som har hälften av våra läsare i de tre största städerna, blir de ekonomiska vinsterna avsevärda av en övergång till CityMail — bara under 1998 räknar vi med en besparing på runt en kvarts miljon. Det är pengar som vi framför allt kan göra en bättre tidning för.Men. CityMail distribuerar Journalisten torsdag OCH fredag, vilket betyder att ungefär hälften av våra läsare i Stockholm, Göteborg och Malmö, får tidningen dagen efter andra. Det är en försämring som vi bara kan beklaga. Vi hoppas också att den är tillfällig, men känner ändå att de pengar vi frigör ger oss fler möjligheter — något som i slutändan kommer Dig som läsare till del.
För övrigt…
…kan den ivrige naturligtvis tjuvtitta på Webb-Journalisten där det bästa ur papperstidningen hamnar. Ny webbredaktör under våren är förresten Mikael Funke. Honom och oss andra når Du med tips och synpunkter via hemsidan.
Välkommen!
