Trots dåliga tider höjs mediechefernas löner
Upplagorna faller, men chefslönerna bara stiger. Under det senaste decenniet har den genomsnittliga årslönen för chefredaktörerna på de största tidningarna ökat med mer än en miljon kronor, samtidigt som tidningarnas sammanlagda upplaga minskat kraftigt och stora redaktionella besparingsprogram genomförts.
Upplagorna faller, men chefslönerna bara stiger.
Under det senaste decenniet har den genomsnittliga årslönen för chefredaktörerna på de största tidningarna ökat med mer än en miljon kronor, samtidigt som tidningarnas sammanlagda upplaga minskat kraftigt och stora redaktionella besparingsprogram genomförts.
När det under 1990-talet gick dåligt för Sverige, fick stora delar av svenska folket sin ekonomiska standard sänkt.
Statistik från SCB berättar till exempel att ett svenskt medianhushåll med vuxna och barn (ej ensamstående) 1990 hade en disponibel inkomst (efter skatt) på 95 800 kronor, räknat i 1998 års priser.
1998 hade den disponibla inkomsten sjunkit till 90 900 kronor.
För Sveriges främsta chefredaktörer har det gällt en omvänd princip.
Journalisten har granskat löneutvecklingen för chefredaktörerna (för de allmänna redaktionerna) vid Sveriges sju största dagliga tidningar (utom Metro).
I de fall då två eller flera personer under samma år innehaft samma tjänst, har en skattning gjorts för att få fram årsinkomsten på den aktuella tjänsten.
Samtliga undersökta topposter är av det slaget att de kräver heltidsengagemang av innehavarna. Det innebär att inkomster från eventuella bisysslor (ej kapital och dyl) har ansetts utgöra en del av ersättningen för huvudtjänsten och räknats in i lönesumman.
Det är enbart inkomster som deklarerats i Sverige som ingår i undersökningen.
Vår undersökning visar bland annat:
* Vikande upplagor tycks inte ha haft någon betydelse för lönesättningen.
* I början av 1990-talet var genomsnittslönen (taxerad förvärvsinkomst) för de undersökta manliga toppcheferna knappt en miljon kronor. År 2000 hade genomsnittslönen ökat till drygt 2,1 miljoner kronor.
En av de största vinnarna är Dagens Industris Hasse Olsson, en av få som suttit som chefredaktör under hela den undersökta perioden.
1991 hade han en taxerad förvärvsinkomst på 1 445 000 kronor. År 2000 hade den ökat till 3 271 700 kronor, men då var han sedan ett par år tillbaka även tidningens verkställande direktör.
Höga löner trots minskad upplaga
En annan vinnare är Expressens sparkade chefredaktör Staffan Thorsell. I början av 1990-talet tjänade chefredaktören på Expressen en bit över en miljon kronor per år.
År 2000, då tidningens upplaga i princip var halverad, hade den dåvarande chefredaktören Staffan Thorsell en taxerad förvärvsinkomst på 2 451 900 kronor, alltså drygt 200 000 kronor i månaden.
Även redaktionernas fotfolk har fått högre lön.
Deras löneökningar är dock, jämfört med chefredaktörernas, modesta.
I början av 1990-talet var medellönen för en journalist runt 200 000 kronor. Tio år senare hade den ökat till 300 000 kronor, det vill säga en ökning med 100 000 kronor.
Arne Ruth: “Sänk chefslönerna!”
Sänk era löner med en miljon kronor om året.
Det uppmanar Arne Ruth Sveriges ledande chefredaktörer.
– De är på väg att fjärma sig från den journalistiska verkligheten, säger DNs förre chefredaktör och kulturchef.
Arne Ruth är bekymrad över den löneutvecklingen som Sveriges chefredaktörer haft det senaste decenniet.
Men inte förvånad.
– Under 1990-talet tog det ekonomiska tänkandet över allt mer i tidningsföretagen. Det känns som om man svängt från att ha haft det publicistiska målet som viktigast till att i första hand tänka på att tjäna pengar.
För att chefredaktörerna inte ska komma längre från sina medarbetares och sina läsares ekonomiska vardag tycker Arne Ruth att redaktörernas löner borde begränsas.
Dubbelt så hög lön för chefredaktören
Han menar att en rimlig princip är att chefredaktören för en tidning tjänat dubbelt så mycket som en rutinerad reporter i samma ålder (på samma tidning).
– Det är inte psykologiskt bra med för stora löneskillnader och dessutom tycker jag att den som blir chefredaktör ska kunna gå tillbaka och bli reporter igen.
Arne Ruths förslag skulle betyda lönesänkningar med över en miljon kronor om året för landets löneledande chefredaktörer. Värst blir raset för Hasse Olsson på Dagens Industri (se lista nästa uppslag).
Han är dock även verkställande direktör för tidningen.
Under sin tid på DN tjänade Arne Ruth mycket pengar.
Fram till ungefär 1990 tjänade han ungefär lika mycket som Christina Jutterström och Svante Nycander.
Men sedan hände något.
När Jutterström sprängde miljonvallen 1993, och tjänade 1,2 miljoner kronor stod Arne Ruth kvar på 850 000 kronor.
En årsinkomst han i stort sett behöll tills att han lämnade DN 1998.
– Jag argumenterade för att alla chefredaktörer skulle ha samma lön med undantag för ett extra påslag för den ansvarige utgivaren. Då erbjöds jag 5 000 kronor i påslag av styrelseordföranden Olle Måberg, men tackade nej.
Arne Ruth säger att han är fullt på det klara med att han under åren på DN var väldigt högavlönad och tillhörde, som han säger, en ”massmedial överklass”.
Pengasuget gör att fler söker sig till PR-världen
Han menar också att en konsekvens av gödningen av den massmediala överklassen är att journalister längre ned i hierarkin smittats av suget efter pengar och sökt sig till välavlönade jobb som informationschefer eller PR-konsulter.
– Den allra största faran med att tidningarna blir företag vars främsta syfte är att tjäna pengar, är att dess funktion som demokratins vaktsystem sätts ur spel, säger Arne Ruth och exemplifierar med den norska pressen under den tyska ockupationen.
– Hellre än att följa nazisternas presslagar så vägrade a-presstidningarna att komma ut medan de flesta borgerliga tidningarna i Oslo fortsatte att komma ut. Vi får heller inte ha så kort minne att vi glömmer att det bara är drygt 25 år sedan två svenska journalister fängslades för att de skrev sanningen om en hemlig underrättelsetjänst.
“Journalismen har förlorat mot ekonomismen”
Arne Ruth menar att flera svenska tidningars hållning till USAs utpekande av tre svenska medborgare som terrorister är ett exempel på att publicistiken förlorat till förmån för ekonomismen.
– Det är sorgligt att se hur min gamla tidning inte gjort större sak av det här rättsövergreppet. Jag har själv sällat mig till lagbrytarna genom att stödja de tre männen, säger Arne Ruth, i dag gästprofessor i journalistik och yttrandefrihet vid Oslo universitet.
LÖN Á LA RUTH
Så här mycket – ungefär – skulle chefredaktörerna få sänka sina löner i år enligt Arne Ruths förslag.
* Hasse Olsson, DI – 2 200 000
* Anders Gerdin, AB – 1 100 000
* L K Samuelsson, SvD – 900 000
* Hans Bergström, DN – 900 000
* Otto Sjöberg, Expr – 800 000
* Hans Månsson, SDS – 720 000
Fotnot: Chefredaktörens lön är uppräknad från år 2000 med tre procent per år och jämfört med vad en rutinerad reporter i samma ålder tjänar på respektive tidning.
Läs mer i papperstidningen!
Läs om journalisten som blev presschef och fick 20 000 mer i plånboken direkt, lönetabeller med mera.
