Tomas Backlund: ”Jag har älskat uppdraget – men det kräver hundra procent fokus”

På måndagsförmiddagen meddelade Tomas Backlund att han beslutat att inte ställa upp till omval som Journalistförbundets vice ordförande på kongressen i mars.

Det var både ett enkelt och ett svårt beslut, säger han till Journalisten.

– Har man varit fackligt förtroendevald i snart 20 år och de senaste tolv åren på heltid så kan det vara dags att göra något annat. Var sak har sin tid. Det är inte krångligare än så. Men jag har älskat – och älskar – det här uppdraget, som jag tycker är ett av de finaste man kan ha, säger Tomas Backlund.

Vad är det du har tröttnat på?

– Jag har inte tröttnat på arbetsuppgifterna och det har varit en ynnest att få jobba tillsammans med så här kloka och engagerade personer som vi har och har haft i förbundet, både förtroendevalda och tjänstemännen på kansliet. Däremot är det ett jobb som kräver hundra procent fokus hela tiden och det blir tufft i längden. Det har också varit kämpigt att pendla och vara borta från familjen under så lång tid.

Tomas Backlund bor i Östersund och har varit tjänstledig från jobbet på Östersunds-Posten under tiden som han varit heltidsfacklig i Stockholm.

Ska du tillbaka till ÖP?

– Jag vet inte. Det är ett möjligt spår. När jag blev tjänstledig var jag redigerare och nattchef, och den tjänsten finns inte kvar, så jag har ingen aning om vad jag kommer tillbaka till – om jag ska tillbaka.

Du har inte bestämt dig?

– Nej. Det enda jag vet är att den här typen av uppdrag som jag har kräver fullt fokus och jag tänker fortsätta till dess att någon annan tar över stafettpinnen. Vi har redan startat en avtalsrörelse och har en kongress att planera, det vore inte rätt att ha fokus på någonting annat. Vad det blir sen, det vet jag inte. Jag är nyfiken och spänd på vad det blir för utmaningar.

Vill du fortsätta att jobba som journalist eller fackligt?

– Jag har inte tänkt att jag måste fortsätta med journalistiken eller inom den här branschen eller vara facklig. Jag håller alla dörrar öppna. Jag har, på riktigt, ingen plan. Det känns lite skrämmande, men också lite spännande.

Om du ser tillbaka på dina år i förbundsstyrelsen, vad är du mest nöjd med?

– Det är svårt att peka på enskilda saker, kanske för att jag har kort minne och hela tiden vill framåt. Jag är stolt över väldigt mycket som vi har åstadkommit tillsammans. Om jag måste nämna något så kan jag inte låta bli att känna en enorm stolthet över hur jag tycker att vi har både bibehållit och kanske flyttat fram positionerna som förbund. Jag vågar påstå att vi är en spelare som andra verkligen lyssnar på och det är för ett förbund av vår storlek långt ifrån självklart.

Är det något särskilt område där du tycker att ni har lyckats flytta fram positionerna?

– Jag är stolt över att vi hela tiden fortsätter att kämpa för journalistikens och yttrandefrihetens roll och värde i ett demokratiskt samhälle. Det är någonting som vi aldrig får ta för givet. Men det finns fler områden där jag tycker att vi har tagit små steg framåt hela tiden. Det här är ofta ett långsiktigt arbete. Genom det fotarbete vi gör själva och i de organisationer där vi ingår tycker jag att vi gång på gång har visat att vi är en samling jävligt kloka människor.

Är det någonting under den här perioden som du är missnöjd med?

– Jag har svårt att peka på något enskilt. Jag ställer oerhört höga krav på både mig själv och min omgivning. Jag tänker ofta att man skulle ha kunnat göra saker bättre, men samtidigt så tjänar man sällan på ånger. Det viktigaste är att man lär sig av sina tillkortakommanden så att man kan göra saker bättre nästa gång.

När Tomas Backlund valdes in i förbundsstyrelsen första gången 2014 var han samtidigt ordförande i journalistklubben på norra Mittmedia, under företagets värsta kris, med ständiga sparpaket, sedermera hårda konflikter med arbetsgivaren och en arbetsmiljö som var på väg ner i botten. Undersökningar som klubben gjorde bland medlemmarna visade att mer än var fjärde aktivt sökte nya jobb för att slippa Mittmedia som arbetsgivare och att var tionde varit sjukskriven minst en dag på grund av hur de blivit behandlade av arbetsgivaren.

I förbundsstyrelsen fick de hantera vikande medlemstal på grund av sparpaketen i branschen, en krisande frilanssektor som plötsligt hamnade i fritt fall under pandemin, tilltagande otrygghet och polarisering i samhället – och även interna konflikter i förbundet, inte minst i samband med det nya huvudavtalet. Och som styrelseordförande i Journalisternas a-kassa  tvingades Tomas Backlund hantera en svår situation som ledde till att kassaföreståndaren fick sluta.

Det har inte varit någon enkel facklig period?

– Nej, det har det inte. Sen hade det väl nästan varit konstigt om det hade varit glass och ballonger hela tiden i en bransch som har genomgått, och fortfarande genomgår hävdar jag, ett stålbad. Jag vet inte om det finns någon annan bransch som varit med om något som liknar det vi har varit med om de senaste 20 åren. Det har påverkat Journalistförbundet även ekonomiskt med minskade intäkter eftersom medlemstalen sjunkit eftersom så många jobb har försvunnit. Det har varit tufft och medfört väldigt stora förändringar. Man har ibland tvingats fatta nödvändiga beslut som har varit jobbiga att bära. Det har verkligen inte varit lätt eller roligt alla gånger, men med lite distans så har det ju varit oerhört, oerhört lärorikt – och det tar jag ju med mig, oavsett vad det blir framöver.