Sparkraven på förbundet ökar
En effekt av Journalistförbundets oväntade storförlust för år 2002 för pensionssmällen blir att det pågående sparprogrammet lär komma att skärpas och påskyndas.
En effekt av Journalistförbundets oväntade storförlust för år 2002 för pensionssmällen blir att det pågående sparprogrammet lär komma att skärpas och påskyndas.
Journalistförbundet har sedan år 2001 arbetat med ett sparprogram för att minska förbundets omkostnader. Det underskott som rapporterades i förra veckan kommer att påskynda sparplanerna.
Förbundets ekonomichef Eva-Maria Kollberg har av förbundsledningen fått i uppdrag att ”se vad som kan göras för att snarast inhämta den extra utgift som nu belastar förra årets bokslut”. En reviderad budget väntas läggas fram i maj.
bryt
Hur och var det ska skäras i verksamheten är ännu för tidigt att säga, anser kanslichefen Hans Kilsved:
– Det kommer dock inte att bli några avgiftshöjningar för medlemmarna. Det finns ingen anledning att göra några drastiska åtgärder.
Förbundets vice ordförande Arne König betonar att ”det inte är någon kris”, men att pensionssmällen ”kan få effekter för verksamheten”.
– Kapitalutflödet kan inte fortsätta, det är helt klart. Men det finns en beredskap för att hantera läget, säger Arne König.
Något som påverkas direkt är den planerade rekryteringen. En planerad tjänst som informationsombudsman har bordlagts till den reviderade budgeten är klar i maj. Däremot kommer processen för att hitta en arbetsrättsjurist, som ska efterträda Gösta Eklund, som går i pension i vår, att fortsätta.
– Det går inte att klara sig utan en arbetsrättsjurist. Om vi inte tillsatte den tjänsten skulle kostnaderna drastiskt öka eftersom vi då skulle få anlita LOs och TCOs rättsskydd, säger Hans Kilsved.
Rekryteringen av en ekonomiassistent kommer också att genomföras som planerat. Våren 2002 lades lönehanteringen ut externt för att minska omkostnaderna, men bedömningen som görs nu är att det är billigare att plocka in den tjänsten igen, även om det innebär att det behövs göras en nyanställning.
bryt
Beslutet att bolagisera delar av verksamheten, i dotterbolaget Journalisterna i Sverige AB, har inneburit stora besparingar, såväl i form av minskade engångskostnader som löpande.
– Genom bolagiseringen har vi sparat två miljoner om året, säger Hans Kilsved.
En del i sparprogrammet är att gå igenom alla gamla upphandlingar.
– El och telefoni har konkurrensupphandlats med stora besparingar som resultat. Även en översyn av bevakningsavtalet med Securitas pågår. Besparingar har också skett på kopiering, tryck och städ, säger Hans Kilsved.
Även rese- och hotellkostnaderna, som i dag ligger på runt fem miljoner kronor per år, ska ses över. Målet är att spara in mellan en halv och en miljon.
Kostnaderna för pensionsuppgörelserna uppmärksammades för första gången i Journalisten i april 2000. Dåvarande förbundsordföranden Håkan Carlson var då mycket upprörd över avtalskonstruktionen och konstaterade att avtalen var ”otidsenliga” och att det hela varit ”förskräckligt dåligt skött”.
Men trots att uppmärksamhet då riktades mot pensionsuppgörelserna vidtogs ändå inte tillräckliga åtgärder i form av ansvarsförbindelser eller reservationer för kommande pensionsåtaganden. Detta har uppdagats först nu, i samband med årets bokslut, i samband med att fyra personer på kansliet har eller inom kort ska gå i ålderspension.
Det gjordes avsättningar, från och med bokslutet år 2000, men dessa var långt ifrån tillräckliga. Bland annat missade förbundet då att försäkra tilläggspensionerna efter 65 års ålder för de fyra som redan gått i pension. Något som nu belastar 2002 års resultat med hela 4,2 miljoner, när pensionsskulden måste regleras, enligt bokföringslagen.
Hur kunde förbundet missa detta, trots att avtalen uppmärksammades redan för tre år sedan?
– Kännedomen om hur de här avtalen skulle hanteras gick förlorade vid överlämningen mellan en ny och en gammal styrelse år 2000. Trots att frågan behandlats löstes den inte ordentligt och förbundet satt kvar med ansvaret för kostsamma och otidsenliga avtal från tidigt 80-tal, säger Hans Kilsved, kanslichef.
Förbundets vice ordförande Arne König var med under övergången till en ny styrelse 2000.
Hur mycket kände du till om de här avtalen?
– Jag visste att det fanns pensionsuppgörelser, men inte vad de innebar. Jag uppfattade det som om vi hade tagit itu med eftersläpningen i inbetalningarna. Men de har ju ändå inte varit tillräckliga och framför allt inte gjorts under alla år.
Samtidigt som delar av styrelsen byttes ut bytte förbundet också kanslichef, från Sören Gozzi till Hans Kilsved, vilket ytterligare kan ha bidragit till att frågan ramlade mellan stolarna.
Gun Dandedell, som var ekonomichef på Journalistförbundet under tiden för förra upptäckten, vill inte kommentera bristerna i pensionsavsättningarna:
– Jag har gått i pension. Du får fråga dem som är anställda i dag.
bryt
Claes Leo Lindwall, förbundsordförande 1987-1995, är mer överraskad över förbundets starka reaktioner än av avtalen.
– Själv var jag inte inblandad i detaljutformningen av avtalen, men jag tycker i princip att det är rätt att ombudsmännen får gå i pension vid 60 års ålder. Jag har svårt att se det här som en stor grej överhuvudtaget.
Agneta Lindblom Hulthén säger till Journalisten att hon anser att avtalen är ”väldigt, väldigt generösa”.
– Det har inte varit tal om att skriva några liknande avtal efter 80-talet.
Håkan Carlson, förbundsordförande 1995-2000, säger sig ha full förståelse för förbundsstyrelsens kritik mot avtalen:
– Katastrofen uppdagades redan 1995 när vi upptäckte att det varken fanns skriftliga avtal eller avsättningar för att täcka avgångarna. När vi upptäckte det tog vi ett principbeslut för att rensa upp och bestämma vad som hädanefter skulle gälla.
bryt
När Journalisten undersöker Carlsons uppgifter visar det sig dock att något principbeslut om ändrade pensionsvillkor inte finns i förbundsstyrelsens protokoll 1995-1996. De finns heller inte i den lokala fackklubbens förhandlingsprotokoll med arbetsgivaren Journalistförbundet. Det senaste protokollförda beslutet är från juni 1988, och där uppges pensionsåldern till 60 år. Bland de anställda på kansliet har det dock sedan mitten av 90-talet talats om en ny praxis som innebär att 65-årspension skrivs in i varje enskilt kontrakt. Detta har emellertid inte gjorts i alla fall. Frågan om vilken pensionsålder som gäller i de fall sådan inte är specificerad i det individuella avtalet är därmed inte löst.
Finns det risk för fler pensionssmällar i framtiden?
– Jag tror inte det. Men jag vill att revisorerna ska hjälpa oss med att gå igenom allt för att vara helt säker, säger Agneta Lindblom Hulthén.
Vid ett revisionsmöte i onsdags beslutades att förbundets revisorer ska gå igenom handlingar och underlag så långt som 15-20 år tillbaka för att ta reda på orsaken till varför medel inte avsatts för pensioner. De kommer även att ta kontakt med personer som suttit i tidigare förbundsstyrelser.
– Vi är inte ute efter att hitta några syndabockar. Vi tror heller inte att det finns något uppsåt bakom detta. Det gäller att få klarhet i varför detta skedde och hitta rutiner så att det inte upprepas, säger revisorn Stefan Ahlqvist.
Den 27 maj räknar revisorerna med att vara klara med sin rapport.
bryt
Förbundet kommer nu att lösa pensionsförpliktelserna med de elva personer som omfattas av de gamla avtalen genom att teckna nya individuella avtal. Tanken med de nya avtalen är enligt förbundsledningen att pension från 60 år enbart ska utgå från slutlönen vid 60, samt att någon avräkning inte ska ske vid 65 år. Tilläggspensionen från 60 och livsvarigt ska försäkras bort i sin helhet genom individuella tjänstepensionsförsäkringar.
