Så ser SVTs sparförslag ut

Alltmedan kritiken mot SVTs sparförslag växer sig allt starkare, även från politikerhåll, vidhåller SVT-ledningen att det hela bygger på ”ett missförstånd”. Journalisten reder ut vad sparförslaget egentligen innebär.

Journalisten har läst hela VD Christina Jutterströms tal vid personalinformationen i tisdags. Hon inledde med att berätta att en del av det hon skulle säga ”kommer att beröra en hel del av oss djupt” och gick sedan in på hur verksledningen efter ”två veckors intensivt arbete” fått mandat till ett omfattande åtgärdsprogram av styrelsen. Programmet består av två ben: en investering i digital produktionsteknik över hela landet och en rationalisering inom administration, teknik och personal.

Som bakgrund till åtgärdsprogrammet målade Jutterström en bild av en allt osäkrare ekonomisk framtid. Dels försvinner de extra reformmedel företaget fått sedan 2002 om två år, dels stiger kostnaderna mer än indexuppräkningen av anslaget, dels konstaterade hon att SVT ”fått indikationer” på att finansieringen för public service kommer att förändras ”på ett sätt som kan göra att intäkterna kan komma att fluktuera” under nästa tillståndsperiod, dvs från 2006 och framåt.

Själva åtgärdsprogrammet kretsar framför allt kring införandet av ”digi-TV”, det vill säga digital produktionsteknik. ”Den satsningen för oss in i en ny TV-era med nya arbetssätt och nya yrken. Men i ärlighetens namn också behov av färre medarbetare”, sade Christina Jutterström.

Så till det mest omstridda i förslaget, nämligen uppdelningen i olika nivåer för olika orter. Här föreslår SVT-ledningen att det finns fyra olika sorters TV-orter i Sverige:

1. Lokalredaktioner, utrustade med kamera, laptop-redigering och bredbandsuppkoppling. Detta gäller 16 orter som redan i dag har den statusen (Uppsala, Eskilstuna, Västerås, Visby, Gävle, Hudiksvall, Skellefteå, Storuman, Östersund, Örnsköldsvik, Kiruna, Uddevalla, Halmstad, Karlskrona, Kalmar och Jönköping)

2. Aktualitetsorter – och detta är det nya och omstridda begreppet. På dessa orter ska det finnas möjlighet till både nyhetsproduktion och aktualitetsinslag. Här ska finnas ”redaktionslokaler med spelplats”, men inga studior. Denna status föreslås gälla för Karlstad, Luleå. Växjö, Örebro och Sundsvall.

3. Studioorter, med såväl nyhetsproduktion som studioproduktion av allmän-TV. Fyra sådana ska finnas: Umeå, Norrköping, Malmö och Falun/Leksand.

4. Fullserviceorter, för alla typer av produktioner. Gäller Göteborg och Stockholm.

För många av orterna kommer förslaget att innebära minskade lokalytor. Ambitionen är att bli ”lätt och rörlig”, utan et stor fast teknisk infrastruktur. ”Det är nödvändigt att vi blir både effektivare och rationellare”, sade Christina Jutterström.

Under tisdagen och onsdagen blev SVT-ledningen hårt ansatt för förslaget. SVTs informationsdirektör Helga Baagoe hävdade upprepade gånger att de uppgifter som publicerats var felaktiga och ett missförstånd. Men kritiken fortsätter att vara mycket stark. Under onsdagen gick bland annat flera politiker – som socialdemokraternas Kent Högström och miljöpartiets Peter Eriksson – ut med skarp kritik mot de föreslagna ändringarna, där de bland annat hävdar att ”demokratin skadas” om förslaget blir verklighet. Riksdagsledamoten Tomas Eneroth (s) från Växjö säger till Smålandsposten att han tycker att det är ”pinsamt” när man från SVts ledning hävdar att uteblivna statliga bidrag bidrar till neddragningarna.

I dag fortsätter kritiken på ledarsidor och debattsidor. Sundsvalls Tidning skriver på ledarplats att sparpaketet framstår som ”en panikåtgärd, inte någon genomtänkt idé om var program bäst produceras.” Aftonbladets ledarsida beskriver förslaget som ”sorgligt” och på kultursidorna i samma tidning skriver Håkan Jaensson att det är en ”galen, storstadsstöddig plan som stinker av det förakt för landsorten som gjort sig brett efter EMU-valet.”

Förslaget ska nu utredas inom SVT, fram till den 17 november. Beslut ska tas av styrelsen i december.

Martin Jönsson