Ryska exiljournalisten Nikita har jobbat två månader på Sydsvenskan: ”Vill gärna fortsätta bidra”

Nordiska Journalistcentret (NJC) står bakom projektet där ryska journalister i exil får möjligheten att arbeta på en nordisk medieredaktion under ett par månader. Nordiska ministerrådet finansierar projektet och journalisterna får stipendier som täcker kostnaderna.

Sydsvenskan tackade ja till projektet och tog emot ryske exil-journalisten Nikita Vasilenko.

– Det kändes som man inte kunde tacka nej när vi blev tillfrågade. Eftersom andra tidningar i Norden hade tackat ja var det inte ett svårt beslut. Sydsvenskans medarbetare och Rysslandsexpert Kalle Kniivilä pratar flytande ryska och vi visste att han kunde hjälpa till att översätta, säger Camilla Sylvan.

Annons

Grundtanken med projektet är att ge ryska exil-journalister möjlighet att fortsätta sin verksamhet men också att få ett större nätverk och förståelse för hur man jobbar i andra länder.

Nikita Vasilenko har arbetat åtta år på Rysslands största oberoende radiostation Echo Moskvy. I början av kriget stängde myndigheterna ner radiokanalen. Nikita Vasilenko fortsatte rapportera för Youtube-kanalen Zjivoj Gvozd. I december 2022 knackade polisen på hos föräldrarna och det blev ohållbart för honom att stanna kvar. Han flydde till Tyskland i december och fick visum.

1 mars började Nikita Vasilenko på Sydsvenskan och han har hunnit skriva flera artiklar för tidningen om bland annat Navalnyjs ställföreträdare, författaren Dmitrij Gluchovskijs nya bok och chattat med läsarna. Kalle Kniivilä, med flera böcker i bagaget om Ryssland, Putin och Ukraina, hjälper till att översätta artiklarna och är också med och skriver.

­– Att Nikita skulle publicera så pass många artiklar trodde varken vi eller NJC som leder det här projektet, säger Sydsvenskans redaktionschef Camilla Sylvan.

Nikita Vasilenko älskar atmosfären på redaktionen och vara en del av svenska samhället. Han har lärt sig mycket nytt och ett annat sätt att skriva.

­– I Ryssland är det vanligt att artiklar är över 20 000 tecken, på Sydsvenskan skriver vi kortare artiklar vilket var helt nytt för mig. Här var min längsta 7 000 tecken. Jag har lärt mig att det underlättar för läsarna när texterna är kortare, berättar han.

– Det är en helt annan, mindre hierarkisk, struktur på Sydsvenskan än vad jag är van vid. Jag kan komma med idéer direkt till redaktionschefen och det inspirerar till att bli mer kreativ. Det har varit omöjligt hos tidigare arbetsgivare.

Sista dagen på Sydsvenskan är 30 april, därefter åker han tillbaka till Tyskland.

­– Dessa två månader kommer alltid finnas i mitt hjärta. Jag vill gärna kunna fortsätta att bidra till Sydsvenskan och andra medier framöver och som rysk journalist har jag många kontakter i Ryssland. Jag vill få det ryska folket att sluta tro på propagandan att västvärlden och europeiska länder är ryssarnas fiender.

Camilla Sylvan tycker att Nikita Vasilenko har breddat tidningens perspektiv och gett redaktionen insikt i hur det är att vara i hans situation. 

– Han tillför mycket kunskap och artiklarna får en personlig vinkel när han i vissa fall har träffat personerna han skriver om. Vi har inte en reporter som kan göra Ryssland på heltid men när kriget bröt ut har Kalle Kniivilä fått skriva mycket om detta. Nu har de båda skrivit om Ryssland.

Camilla Sylvan rekommenderar alla former av utbyten.

­– För att få in annan kompetens och bakgrund på redaktionerna. Visserligen innebär det en extra arbetsinsats, men det är tråkigt om man i första hand bara ser det jobbiga.