Reportrar på plats – en fråga om demokrati

Medier är intimt förknippade med demokrati. Många journalister på en ort ökar sannolikheten för att medborgarna är informerade. Få journalister innebär att människorna har sämre möjlighet att hålla sig informerade.

Journalistens kartläggning visar att det finns stora skillnader i Sverige. Från 666 invånare per dagspressjournalist i Falun, till 94 000 invånare per dagspressjournalist i Huddinge. Och så finns det kommuner där det inte finns någon journalist alls.

– Det är i dag svårt att tänka sig ett demokratiskt samhälle utan medier, säger professor Kent Asp på Göteborgs universitet. De hänger så intimt samman. Betydelsen gäller både i rollen att ge info men också i rollen att kritiskt granska makten. Båda de sakerna är viktiga. Det gäller både på nationell nivå och lokal nivå.

De mest välbevakade städerna är väl spridda i Sverige. Ystad och Malmö i söder, Luleå i norr, Göteborg i väster och Stockholms stad i öster. Men runt storstadsområdenas koncentration finns en mängd kranskommuner utan journalistisk närvaro, eller med liten närvaro. Det gäller till exempel Ale utanför Göteborg och Botkyrka och Huddinge utanför Stockholm.

Det svaga massmediala intresset visar på ett demokratiskt problem.

Katarina Berggren, kommunalråd i Botkyrka skulle vilja ha fler journalister i sin kommun. I dag är det bara Mitt i-tidningen som har en reporter som bevakar Botkyrka och Salem. Det motsvarar mer än 80 000 invånare på en enda journalist.

– Det är tråkigt att det är så få här, tycker jag. Jag blev intervjuad i Aftonbladet härom veckan, och när jag läste artikeln sedan stod det "Katarina Berggren, kommunalråd i Rinkeby…". Då blir man bara så trött.

– Det känns jätteviktigt att journalistkåren är trovärdig. Om det är väldigt få journalister som bor eller är verksamma i Botkyrka kan det i värsta fall ge en felaktig bild av kommunen.

Vad betyder det för ert arbete?

– Dels får vi inte ut det vi gör som är bra, sedan tycker jag att det är bra om man blir granskad i det man gör, tycker Katarina Berggren.

Enligt Kent Asp handlar det inte heller bara om demokratin. Medierna hjälper till att skapa en identitet hos medborgarna.

– Boende i Huddinge och Botkyrka får inte en identitet på samma sätt som till exempel de 93 000 invånarna i Gävle som har två tidningar. Utan en lokal identitet försvåras integrationen i samhället.

Men om man bor i Botkyrka kanske man identifierar sig med Stockholm i stället – vad gör det?

– Det kan vara ett problem i den meningen att de beslut som berör mig fattas i Botkyrka. Den sfär där man har möjlighet till inflytande, intresserar en inte lika mycket som en sfär där man inte har inflytande.

Han menar också att de flesta kommunpolitiker uppskattar sin lokaltidning.

– En del tycker att det vore skönt att bli av med journalisterna, men de begriper hur viktig den lokala journalistiken är för kontakten med väljarna. Även om de ofta är arga på tidningen så förstår de att samhället fungerar bättre, även om de får däng. De vet att även den politiska motståndaren kan få däng.

Det lokala innehållet i medierna har fått en renässans de senaste åren. Enligt Kent Asp finns det ingenting som tyder på att det lokala innehållet skulle få mindre betydelse i framtiden.

– Man pratar ofta om globaliseringen och att det skulle betyda ett mindre fokus på det lokala. Det finns ingenting som tyder på det. Det lokala är affärsmodellen för dagspressen och det är ännu tydligare nu, även om det alltid har varit så, säger Kent Asp.

Etermedierna satsar i dag också mer på lokal journalistik än tidigare. Både SVT och TV4 finns på fler orter, men Journalistens kartläggning visar att de i hög utsträckning finns på platser där det redan finns gott om journalister.

Helena Giertta

Anna de Lima Fagerlind

***

24 kommuner i Sverige saknar helt verksamma dagspressjournalister.

Falun i Dalarna har flest antal journalister per capita – fler än
Stockholm.

I Värmlands och Västerbottens småkommuner härskar däremot medieskuggan.

Journalistens undersökning av antalet journalister i Sverige visar att 24 kommuner saknar journalister som större delen av sin vardag bevakar kommunen för en tidning.

De övergivna kommunerna återfinns först och främst i Västerbotten, där hela nio kommuner saknar dagligt arbetande journalister stationerade på orten. Därefter kommer Värmland, med fem mörka kommuner.

Flest pressjournalister per tusen invånare har alltså Falun, där Dala-Demokraten och Dalarnas Tidningar konkurrerar om läsarnas gunst.
I kommunen går det 666 invånare per journalist. Därefter kommer Stockholm med 702 invånare per journalist, följt av Luleå kommun med en journalist på 864 invånare. Även i Luleå finns en levande kamp mellan två dagstidningar, Norrländska Socialdemokraten och Norrbottens-Kuriren.

Totalt åtta svenska kommuner har minst en dagspressjournalist på 1 000 invånare, nämligen även Ystad (871), Kalmar (888), Vimmerby (915), Bollnäs (919) och Sundsvall (1 000).

Journalisterna är inte så överrepresenterade i storstadskommunerna som man kan tro. Göteborg och Malmö hamnar i själva verket tätt tillsammans en bit ner på listan, och varje dagspressjournalist täcker där 1 939 respektive 1 936 invånare i städerna. Stockholms kommun tar andraplatsen med en dagspressjournalist per 702 invånare. Räknar man in kranskommuner blir resultatet än mindre imponerande. Och om man räknar hela Stockholms län, går det 1 566 medborgare per journalist. Kartan visar också att småkommuner runt storstäder tenderar att ha glest mellan journalister.

En annan fråga vår undersökning visar är hur väl journalisterna fysiskt täcker landets kommuner. Här är, föga förvånande, Stockholm i särklass, med 6,1 verksamma journalister per kvadratkilometer, som alltså rör sig på gator, affärer, vägar och offentliga inrättningar.

En annan dimension har att göra med arealen. I kommuner med stora ytor kan man givetvis inte förvänta sig att journalister går daglig skallgång i varje skogsparti – förhållandet till antalet invånare är viktigare. Men stora ytor per journalist medför också att det är svårare att i praktiken vistas i områdets olika bostads- och verksamhetsorter. Även om journalister ambitiöst bevakar glest befolkade kommuners myndigheter och kommunala beslut är det svårare att röra sig och vara synliga i hela områdets fritidsliv, företag och kommunala inrättningar.

I en fysiskt tät ort är det lätt för journalisterna att själva, eller genom småprat, varsebli en pizzabagare med usel hygien, fuskande butiker, vandalisering, ungdomsbrottslighet och missbruk, så att detta kan beskrivas och stävjas via medierna.

Falun, den ort i Sverige som har flest journalister per capita, ligger i Dalarna. Länet har också journalister på plats i alla kommuner. Men samtidigt ligger flera Dalakommuner i Sverigetopp när det gäller yta att täcka per journalist: Malung-Sälen: 2 052 km2/journalist, Orsa: 1 742 km2/journalist och Älvdalen: 4 611 km2/journalist. Detta kan jämföras med Malmö, där varje journalist behöver täcka drygt en km2 (1,1 km2/j). Tio gånger större yta än Malmö täcker varje journalist i Ystad (11 km2/j), och ytterligare tio gånger större är det i Falköping (117 km2/j). Går vi upp ytterligare fem gånger i yta att täcka hittar vi orter som Tierp (517 km2/j).

Rekordet i yta att täcka bland de bevakade kommunerna har dock Strömsund där bara en journalist täcker kommunens 10 566 km2.
I Arjeplogs vidsträckta kommunyta arbetar 1,5 journalister, vilket gör att varje heltidsbevakande reportertjänst ska täcka 8 636 km2. Och i Vilhelminas
8 120 km2 stora kommun finns bara en reporter.

Paul Frigyes