”Pressfotografer ovana vid bild-diskussioner”

Varför startades fotojournalistik.se?

– Jag hade en blogg om pressfoto under något år där det ganska fort kom igång ganska livliga diskussioner så jag kände att det fanns ett behov av det här. Fotojournalistik.se blev en slags mer officiell fortsättning för de här frågorna, som det har saknats en plats för.
Vilka frågor vill ni täcka?
– Man kanske kan beskriva det som pressfotots mer filosofiska frågor. Som temat om trovärdighet, vad detta innebär och hur man ska se på den i en bransch med modern digital bildteknik. Ordet filosofiskt är kanske inte helt rättvisande, det handlar mer om de praktiska konsekvenserna av hur pressfotokåren tänker.
Vilken aktivitet har ni haft de första veckorna?
– Som mest hade vi femhundra besökare per dag. Sen hoppas vi att folk blir flitigare på att skicka in olika artiklar som tar upp pressfotofrågorna. Det behöver inte vara fotografer som debatterar. Men det handlar om ideella insatser.
Vad ser du som huvudproblemet med svenskt pressfoto?
– Dialogen och kommunikationen fungerar inte så bra i branschen. Det saknas en enhällig vilja att föra frågorna framåt och det verkar som att folk förväxlar debatt med påhopp.
Men du säger själv att fotografer inte är vana vid att kommunicera verbalt, är det då inte ett naturligt tillstånd? Man tar bilder och när någon ifrågasätter dem upplevs det som påhopp.
– Man kanske kan säga att pressfotokåren är en ganska oakademisk bransch, eller att det finns en ovana att diskutera abstrakta frågor. Jag tror att det är viktigt att vi blir bättre och lär oss reflektera över varför vi tar bilder som vi gör.
Vad ser som största problemet med fotografierna i svensk press?
– Personligen tycker jag att det är för mycket Photoshop-redigering i svenska pressbilder, och det blir en salig sammanblandning mellan dokumentärt pressfoto och konstfoto. När jag pratade med Scanpix angående deras stora fotopris till dokumentärfotografer så visade att de inte hade någon definition av vad dokumentärfotografi överhuvudtaget är. De hade ingen önskan om att skaffa det heller, utan tyckte att de enskilda jurymedlemmarna fick gå på egen känsla. Det tycker jag är konstigt.