Överlevnadsfråga ett
När jag som nyutbildad journalist lärde mig de fackliga grunderna, hette SJFs kurs Fackligt för dig. Att jag skulle engagera mig var helt självklart, inte bara för mig utan också för mina kamrater på redaktionen. Dom hade redan gjort sin “fackliga värnplikt” sa dom, och nu var det bara för mig att göra min.
När jag som nyutbildad journalist lärde mig de fackliga grunderna, hette SJFs kurs Fackligt för dig. Att jag skulle engagera mig var helt självklart, inte bara för mig utan också för mina kamrater på redaktionen. Dom hade redan gjort sin “fackliga värnplikt” sa dom, och nu var det bara för mig att göra min.
Några år efter att jag påbörjat plikttjänstgöringen (som blev ganska lång…) bytte grundkursen namn till Facket är du. Fyndigt, tyckte jag som dessutom instämde i budskapet. Facket blir alltid vad dess medlemmar gör organisationen till. Att säga “dom” om Journalistförbundet är att frånhända sig sitt eget ansvar. Punkt.
I dag är det inte lika självklart med facklig värnplikt som för femton år sedan. Det är säkert bra på många sätt; engagemang ska naturligtvis snarare bygga på idealitet och vilja, än på plikt.
Men jag blir klart oroad när SJFs högsta beslutande organ, den pågående kongressen, dels slår ett dystert rekord i tomma stolar, dels öppet visar på svårigheterna med att få fler intresserade av det viktiga styrelsearbetet.
Men en valberedning som i sista stund närmast desperat ber om fler namn på kandidater och dessutom begär förlängd nomineringstid, måste inte vara ett tecken på ett bristfälligt utfört arbete.
Det tyder förmodligen framför allt på ett än tuffare arbetsklimat för redan tidigare individualistiskt orienterade journalister. Att engagera sig fackligt ställer till problem på slimmade redaktioner och i tider av facklig motvind väljer därför många att avstå.
Paradoxalt nog är det just i sådana lägen behovet av organisering är som störst. Men bollen ligger nu hos SJFs ledning. Det dalande engagemanget måste bli ett memento för den nya styrelsen och frågan om hur SJF ska moderniseras måste prioriteras.
Förbundets framtida förmåga att kombinera fasta principer och solidaritet med de svaga, med flexibilitet i organisation och praktiskt arbete, blir avgörande för viljan att betala höga medlemsavgifter och satsa egen tid på fackligt arbete.
Lyckas inte den nya förbundsstyrelsen med den ekvationen – finns risken att det än en gång blir dags att byta namn på grundkursen. Men nog låter väl “Facket är du” bättre än “Var och en sitt eget fack“…
Överlevnadsfråga två
Fallet med den åtalade reportern på Aftonbladet har visat sig vara betydligt mer komplicerat än jag och flera andra från början trott. Frågan om saken är ett brottmål, ett tryckfrihetsmål eller överhuvudtaget åtalbar är krånglig. Landets mest erfarna bedömare kommer fram till helt olika slutsatser och en juridisk novis som undertecknad ger sig naturligtvis ut på mycket tunn is om man tycker något i saken.
Dock finns det andra lärdomar att dra av fallet, inte minst för de mest kommersiella medierna, till exempel Aftonbladet. Medan en illa sargad reporter för lång tid framöver tvingas slicka sår, måste kvällspressens ledningar diskutera hur kommersialismens otyglade krafter ska hanteras. Och hur den ansvarstagande journalistiken än en gång får den plats den förtjänar — också på lösnummerförsålda tidningar.
Vår trovärdigheten är nämligen vårt existensberättigande.
