Öppenheten större i Sverige än i EU

I Stockholm får man ut hela dokument om ett lagförslag som kan begränsa yttrandefriheten i EU. Men inte hos EUs ministerråd i Bryssel.

Det visar en ny öppenhetstest som frilansjournalisten Staffan Dahllöf gjort åt Journalistförbundet.

– Jag är inte förvånad. Det är så det ser ut, säger han.

Med Sverige som ordförandeland införde EU 2002 nya bindande regler om allmänhetens rätt till handlingar.

Men den var inte mycket värd när Staffan Dahllöf ett år senare åt Journalistförbundet begärde ut handlingar som visade olika länders förhandlingspositioner i tre olika frågor.

I år har han på nytt försökt få ut handlingar som visar vilka argument EU-politikerna använt i förhandlingarna om lagförslaget till lagvalsregler — den så kallade Berlusconilagen eller Rom II – som kan göra det möjligt att fällas för förtal enligt till exempel italiensk lag för en publicering gjord i Sverige. Resultatet blev det samma, säger Staffan Dahllöf:

– Det är fortfarande lika svårt att få se vad länderna står för i förhandlingar. Det tycker jag är kärnfrågan: Varför kan vi inte få reda på vad de tycker?

I svensk tradition är öppenheten ett medel som ska göra det möjligt för medborgarna att ta reda på vad politikerna diskuterar. Alla ska ha chansen att påverka beslutet innan det fattas.

I den förordning om rätt att ta del av EU-handlingar som Sverige förhandlade fram, ska slutenhet vägas mot öppenhet. När beslutet inte är fattat ska utlämnandet vägras om det allvarligt skulle undergräva institutionens beslutsförfarande, i fall det inte finns ”ett övervägande allmänintresse av utlämnandet”.

bryt

I bedömningen vinner som regel de politiska hänsynen:

– Det tolkas nästan alltid så att uppgifterna ska skyddas. Och det står inte att utlämnandet ’kan’ vägras, utan att det ’skall’ vägras, säger Staffan Dahllöf.

I beslutet om ”Berlusconilagen” förklarar rådet varför handlingen som visar vad de olika länderna tyckt inte kan lämnas ut.

Det skulle ”på ett avgörande vis reducera delegationernas möjliga flexibilitet att ompröva förhandlingspositioner i ljuset av framförda argument, och motverka försök att lösa återstående frågor som fortfarande är föremål för diskussion. Enligt rådets mening skulle detta allvarligt underminera beslutsfattandet”.

Med andra ord:

– Om det blir känt hemma vad de sagt kan de inte vara flexibla och ändra sig i förhandlingarna. Men alla vet ju vad alla tycker ändå. Och folk är inte okunniga om att det måste tas och ges i en förhandling, säger Staffan Dahllöf.

Men EU-reglerna från 2002 har också haft bra effekter för öppenheten, skriver Dahllöf i den rapport som presenterades för Journalistförbundets förbundsstyrelse den 10 juni.

– Det finns ett visst maskineri som fungerar. Det finns ett register att söka i och de behandlar ansökningarna som de ska.

Vilka dokument han skulle fråga efter fick han veta i ministerrådets dokumentregister (se fotnot). Där fann han två referat från förhandlingsmöten i ministerrådets civilrättskommitté. Via e-post begärde han ut dem.

Efter nästan två veckor fick han dokumenten med ländernas ståndpunkter maskerade. Han överklagade samma dag, argumenterade för öppenhet och fick vänta i en och en halv månad på svar, sedan rådets sekretariat meddelat att svaret skulle bli försenat.

bryt

Överklagandet gav honom ett svenskt ändringsförslag, som han redan fått i Stockholm. I övrigt ändrades inte beslutet. Bara Sverige hade röstat för hans överklagande.

Hans korrespondens med rådet begränsade dock öppenheten något. Som argument nämnde Staffan Dahllöf att han hittat ett annat dokument i pdf-form där alla delar var offentliga, även förhandlingspositionerna.

– De förklarade att det skett av misstag och rättade till det. Det var förmodligen någon som kodat fel, säger Staffan Dahllöf.

Det kan vara värt att gå igenom dokumentregistret och försöka hitta missade kodningar.

– Det är inte första gången de lägger ut handlingar av misstag.

En bättre metod är att hitta dokumenten på EUs hemsida och begära ut svenska motsvarigheter i Stockholm.

I regeringskansliet fungerade i det här fallet den svenska öppenheten som den skulle. Där fick journalisten Anders R Olsson utförligare beskrivningar från samma förhandling, än de som Staffan Dahllöf begärde ut i Bryssel.

– Det finns säkert fler sådana papper. Här finns en källa som, vad jag kan se, är outnyttjad. Ta tjänstedirektivet. Där har nationerna också fört sådana här överläggningar. Det borde gå att se vad de har sagt.

Staffan Dahllöf blir knappast omkullsprungen av svenska kolleger som letar EU-dokument.

– Enligt statistiken är det väldigt många advokater, konsulter och intresseorganisationer som efterfrågar handlingar. Men inte så många journalister.

bryt

Möjligen kan lagvalsförordningen öka intresset, det lagförslag som Staffan Dahllöf ville veta mer om i Bryssel.

– Den avgör vilket lands lag som ska gälla i olika situationer. Enligt förslaget är det lagen i det land där skadan är skedd. Det blir känsligt när det gäller uppgifter om privatliv, personuppgifter och förtal.

För svensk yttrandefrihet har det stor betydelse, säger han:

– Skriver vi något om Berlusconi kan han stämma oss enligt italiensk lag. Den som ger ut en tidning måste hålla reda på en mängd länders olika lagar. Det finns också möjlighet att spåra källorna. Blir du som journalist kallad till en rättegång måste du vara väldigt principfast för att skydda dina källor.

Förslaget las i juli 2003 och ska träda i kraft den första januari 2005. Det tror Staffan Dahllöf är omöjligt med tanke på valet till nytt EU-parlament.

Av de handlingar som lämnats ut i Stockholm framgår att Sverige hävdat att frågor om tryck- och yttrandefrihet ska undantas.

– Sverige har, i alla fall i det här fallet, agerat för svensk yttrandefrihet i EU.

BÖRGE NILSSON

Fotnot: Ministerrådets dokumentregister finns på http://ue.eu.int. Gå in på engelska. Välj ”Documents”. Under ”Access to Council documents” väljer du ”Search in the register”. Olika politikområden hittar du under ”Advanced search” om du trycker på knappen ”List” mitt på sidan.