Nu är det payback time
Vad sade Göran Persson egentligen, i sitt glödande Feministas-tal på s-kvinnornas kongress i Eskilstuna i lördags? Och vad kan det få för betydelse?
Vad sade Göran Persson egentligen, i sitt glödande Feministas-tal på s-kvinnornas kongress i Eskilstuna i lördags? Och vad kan det få för betydelse?
Perssons tal, som ligger ute på partiets hemsida, var en ohämmad flirt med en feministisk publik, i och utanför partiet. Det tog upp fyra områden där statsministern såg förändringar som helt nödvändiga. Ett av dessa gällde att skapa en ”motkraft till sexualiseringen av det offentliga rummet”, där ”tonårstidningar lottar ut läppförstoringar” och där olika medier torgför ett ”förnedrande, fördummande för att inte säga näst intill pornografiskt utbud”.
Sedan kom det: ”Vi överväger behovet av reglering på området, som en sista möjlighet. Branschens egen sanering har inte visat sig särskilt effektiv. Vi avser därför tillsätta en utredning för att se över vad som kan göras, inklusive lagstiftning.”
Efter talet preciserade Persson kritiken till att handla om kvällstidningarna och slog fast att de inte klarar av att ta sitt ansvar: ”Vi hoppas att medierna ska ha en självsanering men den tycks gå väldigt långsamt. Det går så långt på vissa håll att man inte vill hänga ut kvällstidningarnas löpsedlar. Det är ingen bra utveckling.”
En del sades säkert i affekt mot KU-prickningen av Projekt Flicka och dess försök att ta diverse redaktioner i örat, en del i rent publikfriande avsikter. Man kan därför, som många kommentatorer redan gjort, avfärda Perssons utspel som ett utbrott av spontan opportunism som snart kommer att blåsa över. Den heta potatisen har redan kastats över i Jens Orbacks knä, där han desperat försöker få den att svalna; väl medveten om att den lagstiftning mot medierna som hans chef antyder är ett orimligt och omöjligt stycke juridik att arbeta fram.
Men att en statsminister ens antyder att han tänker genomdriva krav på förändringar när det gäller mediernas utbud är ändå allvarligt nog – i synnerhet om man ser till vad som hänt i riksdagen de senaste åren när det gäller sekretesskärpningar, utspel om inskränkt meddelarskydd med mera. Politiker är opinionskänsliga varelser och kritik mot medierna – i synnerhet när det gäller deras närgångenhet och sexfixering – har just nu opinionens backning, vilket bland annat visar sig i sjunkande förtroendesiffror i alla mätningar. Denna kritik surfar Göran Persson nu på och han lär fortsätta att göra det under hela valrörelsen. Glöm inte bort att både Persson och Marita Ulvskog i snart ett år hävdat att medierna bedriver en samlad kampanj mot socialdemokratin. Nu är det payback time.
Reaktionerna från redaktörerna och Journalistförbundet har, självfallet, varit ett unisont uppror mot Perssons planer. Men trots detta finns det ändå en poäng i Perssons omdöme om självsaneringen. Om allmänheten inte tycker att den är tillräckligt effektiv är det något som branschen måste hantera – just för att undvika politikerutspel som det i helgen.
I dag har vi ett läge där Tidningsutgivarna blockerar varenda försök till modernisering av det etiska regelverket och inte ens vill inleda en diskussion om en eventuell skärpning av de pressetiska reglerna. Att fortsätta göra detta är att spela restriktionsivrare som statsministern i händerna. Att aktivt arbeta för att självsaneringen ska fungera bättre är nödvändigt för att undvika det politiska tafsandet på tryckfrihetsförordningen. Och stärka allmänhetens förtroende.
Chefredaktör Journalisten
PS: Någon som sett röken av SVTs styrelseordförande Lars Engqvist i debatten om partiernas försök att detaljstyra partiledarduellen i SVT? Han som, när han tillträdde, talade så högt om att ”hålla avstånd mot de politiska beslutsfattarna”? Enkan, ho-ho, var är du?
PS 2: Scenen i tramskomedin The Anchorman där nyhetsteam från olika TV-stationer ska göra upp på en bakgård i San Diego är den roligaste mediesatiren man kan se just nu. Om jag jobbat på ett public service-företag hade jag skrikit ”No commercials, no mercy!” hela dagarna.
PS 3: Den som inte förstår poängen med journalistbloggar bör läsa varenda ord i Andreas Ekströms schlagerblogg på dn.se. Värd en helårsprenumeration. Minst.
