Replik: ”Det är just det romska perspektivet som får höras”
DEBATT I vårt uppdrag ligger att låta fler röster höras. Vi anser att ingen annan redaktion har varit intresserad av att höra de romska rösterna, men att de borde vara lika viktiga som andra för en mer nyanserad diskussion, skriver Anne Sseruwagi och Veli Brijani på Radio Romano.
Replik till ”Spelar den här gruppen romer ingen roll för Sveriges Radio?”:
Jenny Strindlöv är i sin debattartikel kritisk till vår rapportering om hennes bok om romani kris. Hon landar dock fel när hon påstår att Radio Romano kritiserar henne eller boken. Det gör vi inte. Det är istället en bok som skapat en viktig debatt och diskussion i det romska samhället. Vi har också uppmanat våra lyssnare och andra att läsa den. Vår första rapportering om boken var också en lång intervju med författaren själv. Vår avsikt har varit att skildra de romska reaktionerna på boken, röster som inte kommit fram i några andra medier.
Överallt där vi rör oss så pratar romer om boken, den diskussionen är något vi rapporterat om. Vi har också själva, långt innan boken publicerades, speglat och granskat just de frågor som boken berör. Alltså precis det som Strindlöv efterfrågar. Radio Romano var bland de första som berättade och rapporterade om företeelsen romani kris. Det gjorde vi bland annat när konceptet INFO (som är direktsändningar av bland annat romani kris på sociala medier) började förekomma. Vi berättade också att det ofta förekom hat och hot om våld i dessa sändningar. Vi har också under åren rapporterat om hedersrelaterade brott och andra missförhållanden som förekommer inom det romska samhället. Vi väjer inte för de frågorna.
Vi är en ganska liten redaktion och kan inte göra allt samtidigt. Därför har vi nu valt att rapportera om den diskussion som boken har väckt, det innebär inte att vi tiger eller tystar debatten om romani kris och patriarkalt kvinnoförtryck i det romska samhället. Det innebär inte heller att vi kommer sluta rapportera om frågorna. Vi har arbetat i snart 23 år och har också granskat och rapporterat om olika problem och missförhållanden bland romer, där vi också gett råd och exempel på var romer kan få stöd och hjälp i samhället. Precis som Strindlöv möter vi också romers rädsla att lita på medier och myndigheter, den misstron påverkar starkt många romers samhälleliga tilltro. Strindlöv har haft problem att få romer att träda fram med sitt namn, tyvärr möter vi ofta samma verklighet, men vi har kunnat få personer både med romsk bakgrund och kunskap om det romska samhället att öppet diskutera boken och dess skildringar.
När Jan Selling, professor i antiziganism och romsk historia vid Södertörns högskola, juristen Katarina Memetovic eller socionomen Marek Lakatos intervjuas ger de, utifrån sin kunskap och erfarenhet, sina tankar kring de teman som boken lyfter. De gör det för att de tycker att boken är viktig, men de väljer också att lyfta de delar som de anser vara problematiska för romsk inkludering. I vårt uppdrag ligger att låta fler röster höras. Vi anser att ingen annan redaktion har varit intresserad av att höra de romska rösterna, men att de borde vara lika viktiga som andra för en mer nyanserad diskussion.
Vad gäller diskussionen om användningen av z-ordet så var detta något som fått romer att reagera starkt. Många av de romer som kontaktade oss undrade varför ordet användes. Vi ställde därför frågan varför förlaget inte tydligare förklarat att z-ordet bara användes i intervjusvar, något som oftast görs i liknande sammanhang. Vi redovisade också förlagets och författarens mailsvar på våra frågor. I samma inslag ifrågasatte vi, på samma sätt, inslag hos våra egna kollegor i Studio Ett då z-ordet även där användes på ett sätt som kan upplevas stötande. Vi upplever att z-ordet fortfarande används utan insikt eller förståelse för att ordet har liknande historia och laddning som andra epitet, som exempelvis n-ordet. Beskrivningar som klistrats på minoriteter som ett sätt för majoriteten att förringa och förtrycka. Med den bakgrunden är det kanske lättare att förstå de kraftiga reaktionerna från romer, även om en del av dem själva väljer att använda begreppet.
Radio Romano är som sagt en ganska liten redaktion med ett brett uppdrag, vi ska både ge nyheter, samhällsinformation, granskning samt vara kultur- och språkbevarande och även producera program för romska barn. Vårt innehåll utgår från ett romskt perspektiv och det är främst hos oss de romska rösterna hörs. Vi ser gärna att diskussionen om det romska samhället fortsätter både hos oss och andra.
Anne Sseruwagi
ansvarig utgivare, Radio Romano
Veli Brijani
redaktionschef, Radio Romano
Tack, Radio Romano, för denna välbehövliga replik!
Radio Romano ger en röst åt det som vi romer själva upplever när vi läser Stridlövs bok om ”romani kris”. Nej, vi ser inte Jenny som någon ”hjältinna” som upplyser samhället om vår situation. Tvärtom ifrågasätter vi, som romer, hennes generaliserande porträtt av oss – en bild hon bygger på enskilda, sensationsbetonade historier som uteslutande är vinklade för att framställa oss i dålig dager.
Till exempel nämner Jenny en ung romsk flicka som utsattes för övergrepp, men väljer att inte berätta hela historien, hur familjen anmälde övergreppet till polisen. Istället vinklar hon berättelsen för att framställa romer som ”barbariska” och ”missanpassade”, som om det vore vår kultur att acceptera våld och förtryck. Varför intervjuade inte Jenny vanliga romer – vi som arbetar, lever lagligt och förkastar förtryck, men som ofta tvingas dölja vår identitet för att undvika den typ av fördomar hennes bok nu hjälper till att sprida?
Kommentarsfälten kring boken visar tydligt att Jenny nu har skapat en plattform där fördomar om oss romer återigen blir ”rumsrena” och sprids som självklara sanningar i poddar och medier.
Till skillnad från Jenny är Radio Romano förankrad i den romska verkligheten. Jennys irritation tycks handla om att romska röster säger ifrån när felaktigheter sprids – när Radio Romano rapporterar om vad som faktiskt händer inom den romska debatten och lyfter de romer som arbetar för förändring.
Romska tjänstemän arbetar redan aktivt och på hög nivå med frågor som rör heder och sociala problem inom våra egna samhällen. Romer som tar tydligt avstånd från skadliga traditioner och arbetar för att säkerställa att romska individer får samma rätt till stöd och hjälp från myndigheter – utan att behöva gömma sin identitet och utan krav på assimilation.
Historien visar att försök till tvångsassimilering av romer har lett till övergrepp och skada. Idag, när vi istället arbetar med inkludering, har vi för första gången i vår 500-åriga historia i Sverige utbildade romska advokater, jurister, vårdpersonal och akademiker. Romsk inkludering har fungerat – medan tvångsassimilering har misslyckats och skadat.
Boken må säga sig handla om rättigheter, men i verkligheten bidrar den till att fördjupa gamla fördomar som vi länge kämpat emot.