Gå direkt till textinnehållet

Mindre insyn i offentliga Sverige

Föreningen Grävande journalister skickade i våras en reporter till Hörby för att tvinga kommunen att följa offentlighetslagstiftningen. Hur mår egentligen den stolta svenska offentligheten? Journalisten ställde åtta frågor till Mats Amnell på Fojos offentlighetsjour.

1. Hur utvecklas offentlighetslagstiftningen och dess praxis?
– Utvecklingen har i många år gått mot mindre insyn. En orsak är små lagändringar där insynen försvåras på ett ställe, sedan görs det gång på gång. En annan tung orsak är alla privatiseringar och friskolor. Varje gång en verksamhet flyttas över till en privat entreprenör försvinner insynsmöjligheten, säger Mats Amnell.

2. Vad beror lagändringarna på – okunniga politiker?
– Många gjordes när vi gick med i EU. Sedan kan det vara att enskilda frågor kommer upp, där man tycker att det verkar känsligt. Ett exempel är att alla privata kontaktuppgifter till myndighetsanställda, med undantag för personnummer, nu omfattas av sekretess.  Det gör det mycket krångligare att granska offentliganställda. En orsak till den här utvecklingen är nog att det allmänna samhällsklimatet blir hårdare och att sociala medier gör det så lätt att sprida uppgifter. Då ökar stödet för att skydda människors integritet.

3. Har myndigheter också blivit sämre på att följa offentlighetslagstiftningen?
– Enligt min personliga erfarenhet från 30 år som journalist och fem år på Offentlighetsjouren har det varit lika bra eller dåligt hela tiden. Oftast får jag ut de handlingar jag ber om. Problemen uppstår när en myndighet tycker att de inte vill eller får lämna ut. Då gör de ofta ganska stora fel i sin handläggning, om de inte också har fel i sina slutsatser. Men jag kan inte säga att tjänstemännen är mer sekretessbenägna än förr.

4. Så exempel som när Linköpings kommun chockhöjer priset på kopior, eller attityden i Hörby, är bara enstaka olycksfall?
– Jag kan inte märka att myndigheter hittar på förevändningar för att försämra insyn. Däremot finns problem. Många journalister har problem att få ut handlingar i elektronisk form. Myndigheter är bara skyldiga att lämna ut handlingar på papper, men det finns en tråkig attityd hos många. Allt är kanske inte lämpligt att lämna ut i elektronisk form, men till exempel kommunala kontoplaner som inte innehåller personuppgifter måste kunna lämnas ut i det mest praktiska formatet.

– Ett annat exempel handlar om e-postloggar. Myndigheterna har stor frihet att själva bestämma när loggen ska raderas. En del sparar dem i månader och år, medan andra väljer att radera efter en vecka eller till och med mindre. Det görs bara för att man vill försvåra journalistisk granskning.

5. Har GDPR, som man varnade för, lett till minskad öppenhet?
– Kanske inte direkt. När myndigheter sagt nej med hänvisning till GDPR har jag hjälpt journalister att hänvisa till det undantag som säger att offentlighetsprincipen går före GDPR, och det har löst sig. Däremot är jag orolig för en andrahandseffekt. Många myndighetspersoner oroar sig för höga böter om man gör fel, och om de inte kan använda GDPR som skäl kanske de letar i offentlighets- och sekretess­lagen efter möjligheter att låta bli att lämna ut sådant man kanske lämnade ut innan. Det finns sådana tendenser, upplever jag. Ett exempel är när Trafikverket vägrade lämna ut kartor med olycksstatistik. De slutade lämna ut av rädsla för att enskilda personer skulle kunna identifieras med hjälp av medierapportering om olyckor.

6. Hur bra är svenska journalister på att ta fajten om offentligheten?
– Jag blir bara kontaktad av de som väljer att ta fajten, men tror att det finns ett väldigt stort mörkertal av de som när de blir nekade att ta del av en handling svär lite, men sedan släpper det. Man tycker inte att man har tid eller vet inte riktigt hur lagen funkar, eller är kanske rädd att stöta sig med myndigheten. Jag skulle rekommendera att man tar striden. Även om behovet av handlingarna kan vara överspelat, bör man göra det för sakens skull, för att visa att man inte viker ner sig. Ska de hemlighålla något ska de ha fog för det.

– Offentlighetsjouren hjälpte ungefär 200 journalister förra året. Vi överklagade i ungefär en fjärdedel av fallen och hade framgång i mer än hälften av dem. Så det lönar sig ofta att ta den här striden. Man får gärna kontakta mig, det kostar ingenting.

7. Flera lokala medier har gått samman i olika kampanjer för offentlighet de senaste åren. Vad tänker du om det?
– Det är väldigt bra och det behövs mycket mer av det i framtiden för att försvara offentlighetsprincipen och motverka den långsamma inskränkningen av den. Folk i gemen tänker inte på det här till vardags, det är vi som jobbar med det som måste ta den fajten. Föra debatten, föra fram det till makthavare, men även pedagogiskt förklara för vår publik varför offentlighetsprincipen är så viktig.

– Jag tror att ett skäl till att det inte görs mer är att medier har rollen att vara objektiva. Men vi pratar inte i egen sak här. Offentlighetsprincipen finns inte för oss, utan för att vi ska kunna ge allmänheten den information de behöver för att demokratin ska funka. Jag önskar att utgivarorganisationer och chefredaktörer jobbade mer med det här, vågade visa att det här är viktigt. De som inte gillar offentlighetsprincipen har en mycket enklare uppgift. Det är alltid lätt att skrämma upp folk med vad journalister kan få ut för uppgifter.

8. Var finns framstegen när det gäller svensk offentlighet?
– Jag kan inte komma på ett enda faktiskt. Utan det har vittrat väldigt länge. Tyvärr upplever jag att politiker och makthavare inte är så jätteintresserade av frågan. Är man riktigt svartsynt kan man tro att vissa politiker tycker att det är ganska bra att offentligheten minskar. De tycker kanske att medierna är för vassa. Det är obehagligt att vara granskad.

***

Fyra utgivare om utvecklingen för offentlighetsprincipen
1. Hur upplever ni utvecklingen de senaste tre åren: har svenska myndigheter blivit bättre eller sämre på offentlighetsprincipen?
2. Används GDPR för att motivera minskad öppenhet?
3. Har ni tagit strid för öppenhet?

Eva Burman, utgivare, Sörmlands Media:
1. – Läget har blivit sämre.
2.– Ja, GDPR används för att motivera minskad öppenhet.
3. – Vi gav i februari ut en demokratibilaga om de här frågorna, efter att reportrar på tidningarna det senaste året haft svårt att få ut allmänna handlingar från kommunenen och regionen i Sörmland.

Matti Lilja, kanalchef, P4 Västerbotten:
1. – Läget har inte förändrats hos oss.
2.– Vi upplever inte att GDPR används för att motivera minskad öppenhet.
3. – Under två veckor i september i fjol körde vi tillsammans med VK, Folkbladet i Umeå, Norran och SVT Västerbotten kampanjen #TYSTNADEN för att informera om rätten för offentliganställda att kontakta medier. Orsaken var den gemensamma upplevelsen att många offentliganställda inte kände till sina rättigheter att tala med medierna.

Stefan Eklund, chefredaktör, Borås Tidning:
1. – Vi har inte upplevt vare sig försämring eller förbättring.
2.– Det händer att GDPR används för att motivera minskad öppenhet. Ibland verkar det som om det beror på okunskap, att man tar det säkra före det osäkra.
3. – Vi tar strid för öppenhet med jämna mellanrum. Genom begäran om beslut med besvärshänvisning, till exempel. Vi har också gått till rätten vid några tillfällen för att få ut handlingar.

Kalle Sandhammar, publisher, Upsala Nya Tidning:
1. – Det har blivit något sämre. Myndigheternas många kommunikatörer sprider ibland oro och osäkerhet hos offentliganställda om hur man får uttala sig i medier. Inte så att jag upplever att de bokstavligen hindras, bara att de blir osäkra, tror att de måste stämma av informationen med kommunikationsavdelningen och hellre låter kommunikatörerna ta över. Men jag vill understryka att jag upplever att det är stora variationer.
2.– Det händer att GDPR används för att motivera minskad öppenhet. Men mycket okunnigt.
3. – Vi tar strid för ökad öppenhet: återkommande i krönikor, och ibland JO-anmälningar. Just nu i ett pågående fall i Enköpings-Posten där chefredaktör Anette Östlund gör ett tydligt statement i tidningen.

***

Tre exempel på striden om offentlighetsprincipen:
Februari 2020:
Journalisten Freddi Ramel vinner mot Trelleborgs kommun i kammarrätten. Enligt domen är källkoden till kommunala programvaror allmän handling. Ramel begärde för ett avsnitt av P3 Dystopia ut källkoden till den algoritm som Trelleborgs kommun använder för att ta beslut om försörjningsstöd. Kommunen nekade med hänvisning till affärssekretess. Kammarrätten gav dock Ramel rätt i vad som enligt Mats Amnell kan bli en vägledande dom.

November 2019: Efter att Göteborgs-Posten granskat hanteringen av ambulanslarm i Västra Götalandsregionen uppgav chefen för Sjukvårdens larmcentral i Västra Götalandsregionen att man regelbundet förstör scheman för att GP inte ska kunna granska bemanningen. ”Det är uppseendeväckande. Jag har aldrig hört talas om något liknande, att någon så uttryckligen motarbetar offentlighetsprincipen och visar den så lite respekt”, säger GPs chefredaktör Christopher Ahlqvist.

Januari 2019: Regeringen vägrar lämna ut utredningen om offentlighetsprincipen i börsnoterade friskolor till Journalistförbundet, som protesterar mot beslutet i en debattartikel. Enligt regeringen är utredningen inte någon allmän handling eftersom den tagits fram inom utbildningsdepartementet. I februari ändrar sig regeringen och lämnar ut utredningen.

Fotnot: De tre exemplen kommer från Journalisten.se

Fler avsnitt