Gå direkt till textinnehållet

”Man borde fundera på vilka som får se webbstatistiken”

Den franska medieforskaren Angèle Christin spenderade två år på olika redaktioner i USA och Frankrike för att ta reda på hur klickjakten förändrade arbetskulturen. Här berättar hon hur journalisterna och nyhetsvärderingen påverkades.

I dag kan de flesta stora redaktioner i realtid mäta hur en artikel klickas, gillas och tas emot av läsarna. Det mest populära mätverktyget heter Chartbeat och används av över 3 000 redaktioner i mer än 35 länder. Angéle Christin är nyhetsetnograf och medieforskare, hon spenderade två år med att på nära håll undersöka hur redaktioner i USA och Frankrike påverkades av det här. Hon följde nyhetsarbetet på plats och intervjuade journalister, redaktörer och chefer. Klart är att den tillgängliga webbstatistiken, som kan mäta allt, har revolutionerat hur vi arbetar.

Därför menar Angéle Christin att många redaktioner behöver utarbeta nya strategier för att skydda den redaktionella friheten från marknadskrafterna.

– Det finns ingen universiell lösning som funkar på alla. Men generellt borde redaktionerna fundera på vilka som får se webbstatistiken och inte. Man borde avstå från att basera löner på hur många klick en artikel har och framför allt vara noga med att skilja på de kortsiktiga och långsiktiga mål man har med sin journalistik. Vissa artiklar är bra kortsiktigt men man behöver också annat material, som undersökande journalistik, säger Angéle Christin till Journalisten.

Annons Annons

Efter mer än 400 timmars observerande av arbetet på de franska och amerikanska redaktionerna skriver hon själv om de viktigaste slutsaterna i en artikel på Niemanlab. Det här kom hon fram till:

  • Realtids uppdatering av webbstatistik är i dag central på i stort sett alla redaktioner. Redaktörer sitter och scannar av hur trafiken går och vilka artiklar som klickas. Många redaktörer beskriver också sig själva som ”Chartbeat-junkies”.
  • På många webbredaktioner uppmanas reportrar hela tiden att tänka klick.
  • Det finns oftast ett glapp mellan hur journalisterna säger att de hanterar statistiken och vad de gör i verkligheten. 

  • En del triggas av att jaga klick, medan andra besväras av att det styr för mycket.

Är det då inte möjligt att i större utsträckning göra ”bra journalistik”, samtidigt som man jagar klick?
– Då skulle man behöva ändra hela strukturen för webbannonser. Exempelvis skulle annonsören kunna köpa tid som användaren spenderat på sidan i stället för som nu antalet unika besökare. Då skulle man oftare vilja göra undersökande journalistik som håller en läsare kvar länge på en sajt. Det skulle också få redaktörer och chefer att tänka mer långsiktigt på varumärket man jobbar med, säger Angéle Christin.

Hur har då den nya medievärlden påverkat själva kulturen på nyhetsredaktionerna? På vilka sätt arbetar man annorlunda i dag?
– Man har påverkats både positivt och negativt tycker jag. I dag är journalister mycket mer medvetna om sin publik, vilket är bra för att de nu inser att människor bryr sig om nischade ämnen. Men man använder också feedback som värdemätare för sitt eget varumärke och för att rättfärdiga en cynisk syn på sina läsare. Som att de endast skulle bry sig om sexskandaler, skandaler och kändisar.

Kan vi i framtiden vänta oss allt mindre av undersökande journalistik?
– Jag tror vi måste ha tålamod. Webbjournalistiken är en djungel i dag, lite grann som det man kallade ”The Penny press” i början av 1900-talet. Då kom det också många nya tidningar och publikationer som skulle kosta så lite som en penny och tävlade mot varandra. Vilket resulterade i att kvalitén rasade. Men vi ser också redan nu en hel del kvalitétstidningar som lyckas allt bättre online, som Propublica i USA eller Mediapart i Frankrike.

Hur tror du webbjournalistiken ser ut om fem år?
– Jag tror vi kommer att se nya affärsmodeller och en annonsrevolution som förhoppningsvis kan översättas till mer innovativa sätt att göra journalistik på.

Fler avsnitt