Lösning eller låsning? Med mord i blicken

Palmemordet är århundradets inrikesnyhet. 13 år efter skotten på Sveavägen har fallet blivit en journalistisk labyrint. De flesta journalister har sen länge resignerat men det finns ett fåtal som fortsätter att gräva.

På onsdag sänder SVT den första av tre nya dokumentärer om Palmemordet.

text staffan wolters bild håkan lindgren

Jag ringer upp privatspanaren Fritz G Pettersson för att få tag i ett telefonnummer. Efter bara en halv minut är han igång, precisa sakuppgifter flödar ur luren:

– Klockan 23.21 mördades Palme. 37 timmar efter mordet, alltså den andra mars 1996, hittade Elisabeth Belisch en kula sju meter från mordplatsen. Polisen hade tidigare undersökt platsen utan att hitta någon kula. Troligen har den lagts dit i efterhand. Jag har förgäves försökt intressera flera journalister för den här villokulan.

Kanske är Fritz G Pettersson lösningen på spåren. Men sannolikheten att någon reporter ska bli intresserad är liten. Floden av löpsedlar om nya vittnen, revolvrar och gärningsmän har tröttat ut såväl läsare som journalister.

I ett fikarum på Dagens Nyheter sitter reportern Anders Hellberg och försöker dra sig till minnes olika teorier som tröskats under åren.

– Vi har haft 33-åringen, PKK-spåret, Sydafrikaspåret, polisspåret och Christer Pettersson. Ett tag var det finska spåret och P2-spåret med kopplingen till telegramspåret.

– Och i dag… Ja, jag vet inte riktigt vilket spår som gäller nu, säger han och ser en smula vilsen ut.

En del av villospåren har underblåsts av journalister. Till de mer pinsamma hör Aftonbladets revolverhistoria julen 1995:

En person gav Aftonbladet en påse med en Magnumrevolver och en lapp där det stod ”Förlåt mig Lisbet”. Aftonbladet skrev: ”Exklusivt. Efter tio år närmar sig mordgåtan en lösning”. Efter mängder av löpsedlar visade polisens analyser att vapnet tillverkats efter Palmemordet.

– Jag hade tänkt att skriva först när polisens analys blivit färdig men det hela läckte ut i medierna innan dess och då var jag tvungen att haka på, förklarar Lennart Håård på Aftonbladet.

Bland andra udda inslag i Palmerapporteringen finns den plånboksjournalistik som utvecklats av framför allt TV3. Flera gånger har Christer Pettersson mot betalning talat ut i kanalen, ibland tårögd och påtagligt förvirrad. Enligt Aftonbladet har Pettersson under åren tjänat en halv miljon kronor på sina framträdanden i TV3.

Men intresset för Palmemordet är alltså på upphällningen sen länge. Journalisten Stig Edling, som gjort flera dokumentärer om mordet för TV4, säger att han inte vill ta i det mer, han tycker att det är som att ge sig ut på gungfly. På många andra håll låter det likadant – mordet på Olof Palme är knappast prioriterat.

På till exempel Ekot är det flera år sen någon grävde i fallet på heltid. En av dem som jobbat mest med fallet på Ekot är Jan Mosander. Han får fortfarande tips emellanåt, just nu något om en bil. Men det verkar inte särskilt hett.

– Det är bara andrahandsuppgifter och jag vet inte ens om bilen var på plats den aktuella kvällen, säger Jan Mosander.

Inte ens på Sveriges största morgontidning håller aktiviteterna kring Palme mer än knapp styrfart. Anders Hellberg, den ena av de två DN-reportrar som ansvarar för Palmebevakningen, har inte skrivit något om fallet sen sent i höstas.

– Det borde vara mycket dynamik i den här historien men så är det inte.

Att brinna för en 13 år gammal, redan genomharvad mordutredning är mer än man kan kräva av en vanlig reporter. Men Anders Hellberg hör själv till den rännil av journalister som fortfarande tycker fallet är spännande. Hittar han något nytt om mordet tar han hem det och läser på kvällen.

Känns det verkligen meningsfullt att fortsätta att rapportera om Palmemordet efter alla dessa år?

– Ja. Det låter kanske högtravande men det är vår plikt att skriva om stora händelser som aldrig fått en lösning. Vi måste fortsätta även om en del läsare kanske säger att de inte orkar med en rad till om Palme.

– I dag ligger initiativet hos seriösa privatspanare som fortsätter att komma med intressanta uppgifter. Det borde vara journalisternas uppgift men de flesta har lagt av.

På nionde våningen i Rikskriminalens lokaler i centrala Stockholm sitter Lars Jonsson, biträdande chef för Palmegruppen. Han började jobba med fallet dagen efter mordet och han håller fortfarande på. Kanske är det därför han ser lite trött ut. Trött är han även på kvällstidningarna.

– Ta den här artikeln till exempel, säger han och håller upp en sida ur Aftonbladet från 1996. Rubriken lyder: ”Mutmisstänkt polischef skuggad av Palmegruppen”.

– Det är ett rent påhitt. Vi har aldrig skuggat den polis som utpekas i texten. Och sådana exempel finns det mängder av i kvällstidningarna. Mängder, upprepar Lars Jonsson uppgivet.

Lars Jonsson med sitt lite rundlagda yttre och sin röda myströja är knappast urtypen för en tuff snut. Tvärtom. Han säger att han inte gillar att kritisera journalister men när det gäller kvällstidningarna verkar han inte kunna låta bli.

– Det har gått så långt att de flesta journalister inte längre bryr sig om att följa upp vad kvällstidningarna skriver om Palmemordet för de vet att det oftast är substanslöst, säger han.

Överlag blir det alltmer sällan som Lars Jonsson och de andra 15 poliserna i Palmegruppen hör av journalisterna. I dag tycks det bara vara ett gripande eller ett funnet vapen som skulle kunna locka medierna.

Bland det fåtal journalister som vägrar släppa taget finns Lars Borgnäs på SVTs samhällsredaktion.

1986 fick han ett tips om en grupp nynazistiska poliser som hållit Palmefientliga möten i Gamla Stan kring 1983. Sedan dess har han grävt allt djupare. När drevet jagat revolvrar och gärningsmän har Lars Borgnäs tillsammans med SVT-kollegan Tomas Bresky koncentrerat sig på hur polisen skött utredningen.

De fortsätter att publicera nytt stoff om fallet. Under tre onsdagar med start den 17 mars sänder SVT Borgnäs/Breskys senaste reportage. Enligt pressmeddelandet avslöjas där bristerna i polisens arbete. Dessutom framträder personer ur de kretsar där Palmehatet var som mest intensivt, kretsar som aldrig synats av utredarna.

Det rör sig om ett mycket stort jobb. Till exempel har researchern Leif Östman fört bakgrundssamtal med flera hundra personer i ett tiotal länder.

Borgnäs och Leif Östman håller till i ett avskalat och rätt trist rum med vitmålade cementväggar. På golvet ligger kopierade helsidor ur kvällstidningarna, i skåp och hyllor står pärmar med dokument. På en vägg hänger ett uppförstorat brev från advokat Pelle Svensson. Brevet handlar om bombmannen Lars Tingström. Leif Östman berättar på finlandssvenska hur hans misstankar väcktes om att Pelle Svensson manipulerat Tingströms namnteckning.

Han letar fram en pärm i bokhyllan, visar namnteckningar, pratar om handskriftsanalyser han låtit göra på Kriminaltekniska laboratoriet i Linköping. Jag inser att det här är kolleger som knappast nöjer sig med att citera auktoriteter.

Men Christer Pettersson då? Ja, att Lars Borgnäs ifrågasätter detta polisens huvudspår är väl känt. Han menar att det är skapat av polisen och förstärkt av medierna.

– Teorin med den ensamme galningen har upprepats som ett mantra av kvällstidningarna. Under åren har Christer Pettersson successivt passats in i mytbilden av den ensamme mördaren.

Han ger ett exempel:

– Många föreställer sig mördaren som en haltande man i täckjacka. Men vi har läst förhören med ögonvittnena, ingen talar om någon haltande man. I stället beskriver de en spänstig person i knälång rock.

Lars Borgnäs pratar gång på gång om ursprungsdokumenten. Det är där luckorna och trådarna finns. Men få har orkat gräva.

– De flesta har okritiskt svalt det polisen velat föra ut och hjälpt till att sprida vilseledande rök.

Borgnäs drar fram ett par böcker om Palmemordet som han rekommenderar andra journalister. De är på bortåt tusen sidor. Men han är inte särskilt förhoppningsfull. Säger bara lite uppgivet:

– Om man inte ens orkar läsa ett par böcker bör man nog ägna sig åt nåt annat…

Du har haft åratal på dig att sätta sig in i materialet. Kan man kräva att journalister ska begära ut vittnesförhör och annan dokumentation när de gör ett nyhetsknäck?

– Det handlar om ett unikt mordfall. Då är det väl rimligt att man har ett normalt kritiskt förhållningssätt till polisen och sätter sig in i materialet. Gör man det ser man att Christer Pettersson-spåret står och faller med Lisbet Palmes utpekande. Innan vi-deokonfrontationen hade hon fått veta att mördaren var missbrukare och därför är hennes utpekande av noll och intet värde. Därmed faller hela teorin med Christer Pettersson.

Borgnäs beräknar att han lagt ner totalt två till tre arbetsår på fallet. Enbart de tre aktuella programmen har tagit honom ett helt år. Genom åren har han samlat på sig ett omfattande material. Borgnäs räknar med att han har runt 500 videokassetter om Palme och mordet, allt inloggat i datorn.

Men det är inte bara beundran han får från kolleger. Många tycker att han är besatt och att det nog är dags för honom att släppa Palme. Jan Guillou, till exempel, har kallat Borgnäs för rättshaverist och hans teorier för befängda.

Själv verkar Lars Borgnäs sårad över att hans gigantiska arbetsinsats avfärdas på det sättet.

– Att kalla mig privatspanare är en bra undanflykt för dem som inte orkar göra någon egen granskning. Bo G Andersson på DN har hårdgranskat Boforsaffären, men kallas inte privatspanare för det. Inte heller Britt-Marie Citron som grävde i Motalaskandalen.

Men några av dem som borrat i Palmemordet backar upp honom. Gunnar Wall som skrivit ett par böcker om fallet är imponerad.

– Lars Borgnäs har övertygande demonstrerat att utredarna blundat för en mängd indicier. De som påstår att han tjatar om polisspåret har aldrig lyckats lägga fram någon konkret kritik av hans journalistik.

Jesús Alcalá, jurist och debattör, har i DN kritiserat Palmeutredningen för att man lämnat polisspåret därhän. RRV-chefen Inga-Britt Ahlenius, ledamot i Palmekommissionen, skrev för några år sen att det var ”utomordentligt uppseendeväckande och graverande” att några högerextrema polismäns aktiviteter inte hade utretts ordentligt.

Det har blivit dags för Lars Borgnäs att återvända till arbetet med programmen. Ännu ett möte väntar. Hur orkar han egentligen med allt detta slit? Har han aldrig funderat på att ge upp?

Lars Borgnäs verkar inte riktigt förstå frågan.

– Periodvis har jag ägnat mig åt helt andra saker men så har jag sett hur förvirringen tilltagit och känt behov av att gå in och rensa i träsket.

– Jag vill ha kniven i såret tills alla frågor är besvarade. Mitt mål är att tvinga polisen att göra en fullödig utredning. Man kan inte lämna något av ren trötthet, ett statsministermord är för viktigt för det.

STAFFAN WOLTERS

sw@sjf.se

Mängder av spår

Få uppslag kring Palmemordet har varit för obetydliga för att publiceras. Här är ett urval:

DN 961005: Skotten avlossades av en turk. Det uppger en före detta officer i den sydafrikanske säkerhetstjänsten

AB 950317: 49-åring i förhör om Palmemordet. En person som förhörts av Palmegruppen: “Han kom hem sent den natt då Palme mördades.

GP 940311: En 40-årig enstöring svensk med exhibitionistiska drag misstänks för mordet på Olof Palme.

SvD 961002: 56-årig svensk högerextremist på Cypern pekas ut som Palmes mördare.

AB 940901: ”Schakalens vapen provskjuts – kan ha dödat Palme”

GP 961010: En norsk högerextremist betalade en sydafrikansk säkerhetsagent 200 000 kronor för att han skulle mörda Palme.

AB 950207: ”Lasermannen misstänkt för Palmemordet”

Expr 970120: ”Finns mördaren i Boforsaffären?”

SvD 990228: Det den turkiska tidningen Sabah uppger att PKK-ledaren Abdullah Öcalans exfru gav order om mordet.

GP 940428: En svensk förbrytare i 50-årsåldern erbjöds hösten 1985 en miljon kronor av en säpoinformatör för att mörda Olof Palme.

AB 941124: ”28-åringen kan ha lösningen på Palmemordet”. Enligt rånaren Radoslav Durdevic på Kumla-anstalten finns revolvern vid ett torp utanför Nyköping.

SvD 951026: Tommy Lindström pekar ut en 42-åring som misstänkt för mordet på Olof Palme.

AB 941116: En bedragare som dömts för att ha dränkt tre travhästar i centrala Stockholm förhörs om Palmemordet.

Expr 961019: En högerextrem före detta polis, ”Ö”, har haft tillgång till en lägenhet i mördarens flyktväg. Hos honom har hittats ammunition av den typ som dödade Palme.

GP 940819: En revolver som använts då en fyraårig flicka i Malmö sköts ihjäl av sin syster intresserar Palmegruppen.

SvD 950413: Palmegruppen letar efter revolvern

i Albysjön

SvD 950904: Slutsats i TV-dokumentär: “Vi närmar oss lösningen på Palmemordet. Den finns nånstans i Stockholms undre värld.”

SvD 950227: 40-årig jugoslavisk torped uppges ha slängt mordvapnet i en sjö. Palmegruppen utreder hur torpeden dog.

AB 950510: Hemliga vittnet mötte Palme-spanarna i går.

“Här ligger mordvapnet”

Expr 970121: Indisk journalist som hittat Palmekulorna tillbakavisar anklagelser om att han skulle vara anställd av den indiska säkerhetstjänsten.