LO planerar bygga mediehus
Journalistiska muskler och större genomslag – eller första steget mot fler nedskärningar? Planerna på ett mediehus inom LO blir allt konkretare, men frågetecknen är många.
Ett gemensamt mediehus som ska fungera som ett produktionsbolag åt fackförbundstidningarna i LO-familjen. Det är stommen i det förslag som me-dieveteranen Kalle Jungkvist just nu utreder närmare åt LO.
– Vi vill samla alla resurser och skapa en stark arbetsmarknadspolitisk journalistik av de krafter vi har i dag, säger Anders Bergström som har lett LOs stora medieutredning.
Bakgrunden är att förbunden tappar medlemmar, vilket innebär mindre pengar till tidningarna. Med ett mediehus vill LO använda resurserna bättre, bli en starkare röst och möta framtida teknikutveckling. Ett färdigt förslag läggs fram först i höst, men enligt skissen ska samtliga LO-journalister vara anställda i det nya mediehuset som får en övergripande VD.
Chefredaktörerna blir anställda direkt av respektive förbund och tilldelas en påse pengar att göra tidning för.
Stephen Lindholm är reporter på Kommunalarbetaren och sammankallande i referensgruppen för de fackliga klubbarna på tidningarna.
– Vi är avvaktande positiva till själva idén. Att LO vill satsa mer på en slagkraftig arbetsmarknadsjournalistik tycker vi är jättebra och vi tror det finns fördelar med samverkan, främst vad gäller administration. Men det finns en rad frågetecken kring hur det ska fungera i praktiken.
Till exempel rollfördelningen mellan den tänkta VDn och chefredaktörerna. Vem har arbetsledaransvaret, vem bestämmer vilka journalister som jobbar var?
– Det är viktigt att reda ut. Redaktörerna måste ha arbetsledaransvar och publicistiskt ansvar för att kunna göra den tidning de ska göra.
Andra frågor är vilken arbetsskyldighet journalisterna ska ha och vilka avtal som ska gälla för dem.
LO vill att tidningarna ska samarbeta journalistiskt. Reportrar med specialkompetens ska kunna skriva för alla tidningar och allmänmaterial syndikeras.
– Man behöver inte skicka 14 journalister för att ta reda på förändringarna i a-kassan, säger Anders Bergström.
– Då försvinner nyhetskonkurrensen och mångfalden. Det är också till nytta för läsarna att ha kunniga reportrar som kan beskriva politiska processer utifrån just deras villkor. Förändringar i a-kasseregler kan påverka kommunalare och metallarbetare olika, invänder Stephen Lindholm.
Den fackliga gruppen är även rädd för att redigeringen ska samordnas och att det ska utarma redigeringsarbetet och på sikt tidningarnas särart.
Fördelarna finns framför allt för små redaktioner, menar Stephen Lindholm.
– Det kan vara skönt att hamna i ett sammanhang där de inte längre är inbäddade journalister, och det kan bli mer resurser för grävande journalistik. Kanske kan vi också alla få större genomslag om vi samordnar vår journalistik. Görs allt rätt kan det bli väldigt stimulerande.
Liv Beckström, chefredaktör för Kommunalarbetaren, har en ”bra magkänsla” för projektet.
– Att stärka arbetsmarknadsjournalistiken och jobba ihop tycker jag i grund och botten är bra. Men problemen är inte små. Det finns många viktiga frågor att tänka igenom för att undvika revirstrider mellan tidningarna och mellan VD och redaktörer.
Transportarbetaren är en av en handfull LO-tidningar som inte ser ut att delta i projektet, enligt ägarnas beslut. Chefredaktör Jan Lindkvist ser både bra och mer bekymmersamma bitar i förslaget.
– Vi sitter i Transports lokaler, många av förbundets besökare kommer förbi oss. Vi skulle få färre tips om vi satt långt bort i ett mediehus.
Men hans största farhåga är att förbunden utan sin tidning i huset upplever att de får ut allt mindre av den och flyttar resurser från journalistik till informationsenheten. Oron delas av Liv Beckström:
– Man kan komma för långt från ägarna och bli mindre relevant, man blir bara en kostnad en gång om året, säger hon.