Landslaget och mediehatet

Svenska fotbollslandslaget gör sportslig succé. Men relationen till medierna är inget vidare. Bakom landslagets fasad pyr ”bunkermentaliteten”, där jobbar agenter som vill styra tidningarna och förbundskaptenen förföljs av ett envist rykte: han HATAR journalister.

Sent på lördag kväll möter Sverige det spanska landslaget på Santiago Bernabéu-stadion i Madrid. Vinst eller oavgjort betyder att Sverige är klart för nästa års fotbolls-EM-slutspel i Österrike och Schweiz.

Vid sidan av de sportsliga framgångarna finns det en annan bild av svenska landslaget – den sida som sportjournalisterna möter. En värld där fixstjärnan Zlatan Ibrahimovic vägrar tala med Skandinaviens största tidning. Där delar av laget beter sig som uppkäftiga högstadiekillar. På toppen finns förbundskapten Lars Lagerbäck som hatar medierna. Det är den dystra bild som tonar fram när Journalisten talar med dem som jobbar nära landslaget. Många journalister vill helst tala off the record av rädsla för repressalier. Den som skriver eller rapporterar om ”fel saker” riskerar att bli av med hemliga mobilnummer och källor.

Ett vanligt konstaterande är att stjärnorna vill att det ska fungera på samma sätt i landslaget som det gör i de europeiska storklubbarna. Det vill säga få mediekontakter och helst korta intervjuer från ett podium. Pådrivande i den utvecklingen har spelare som Henrik Larsson, Fredrik Ljungberg och Zlatan Ibrahimovic varit.

Men de svenska journalisterna vill kunna välja fritt vem de ska tala med. De jämför gärna med hur det fungerar när de bevakar handbolls- eller ishockeylandslaget. Bägge sägs vara mycket trevligare och lättare att ha att göra med, jämfört med ”de sura divorna” i fotbollslandslaget.

Den presschef inom fotbollen som varit mest populär bland medierna var den före detta sportjournalisten och konsulten Mats ”Mulle” Olsson. Enligt Journalistens källor försökte han 2001 och 2002 införa den öppenhet som präglar ishockeyns och handbollens landslag, vilket inte fotbollens ledare var intresserade av. Han efterträddes efter VM i Japan 2002 av förbundets informationschef Jonas Nystedt. Trots att han, liksom Mats Olsson, var en före detta sportjournalist, blev Nystedt impopulär hos sina före detta kolleger i medierna. Journalisterna var missnöjda med att han införde regler som minskade deras tillgång till spelarna och gav honom öknamnet ”Bagdad-Bob”.

Trots att han minskade antalet medie­kontakter var Nystedt inte heller särskilt omtyckt av alla grupperingar i landslaget och dess ledning. Enligt Journalistens källor kom Nystedt i konflikt med några av lagets största stjärnor.

Numera är Jonas Nystedt enbart informationschef medan Thomas Saleteg sköter herrlandslagets mediekontakter. Enligt Journalistens källor var det Lars Lagerbäck själv som rekryterade förbundets webbredaktör Saleteg, sedan förbundets informatör Ester Kristiansson tackat nej.

Anonyma källor uppger att det finns flera spelare i landslaget som har tagit illa vid sig av vad man upplever som näst intill mobbning av Jonas Nystedt.

Värst drabbad bland medierna är sannolikt Aftonbladet, som konsekvent bojkottas av Zlatan Ibrahimovic. Tidningen släpps numera in på presskonferenserna, men får inga svar av Interstjärnan. En anledning till att Zlatan hatar – det är nog rätt ord – Aftonbladet är bland annat att tidningen vid ett tillfälle publicerat en fejkad kontaktannons på sportsidorna. Detta efter en intervju där Zlatan berättade om sitt (singel)liv i Amsterdam. Reportern Robert Laul medger att Zlatan säkert har haft all anledning att vara arg på Aftonbladet några gånger.

– Vi tyckte att kontaktannonsen var överdrivet ironisk. Men vi skulle givetvis inte ha publicerat den om vi hade vetat att han skulle se den som en stor kränkning av hans manlighet, säger Robert Laul, som tycker att Zlatan är ”barnslig och larvig” när han drygt tre år senare inte talar med Laul eller hans kolleger.

– Alla gör fel. Det blir fel i tidningarna ibland. Han måste förstå att världen fungerar så. Det är som att vi skulle anklaga spelarna för varje felpassning, säger Robert Laul, som tillsammans med Aftonbladets biträdande sportchef Håkan Andreasson var nere i Turin 2004 för att försöka mäkla fred med Zlatan.

Fredstrevaren slutade med en utskällning och att Zlatan kastade en vattenflaska mot Laul och Andreasson.

Mötet finns beskrivet i boken Zlatan är Zlatan av Petter Karlsson och Jennifer Wegerup.

Bland annat sa en uppretad Zlatan:

– Laul, jag ska berätta en sak. Alla i landslaget hatar dig. Och det gör förbundskaptenerna också.

I boken berättar Robert Laul och Håkan Andreasson om hur de chockades av Zlatans aggressivitet.

– Det kändes som om det var ett sätt för honom att få ur sig frustration, säger Robert Laul i dag.

Han konstaterar att toppspelarnas agenter ofta försöker styra tidningarna, vilket kan betyda att en del redaktioner och reportrar avstår från att skriva vissa saker för att inte riskera relationen. Laul menar att det verkar finnas en stämning i vissa delar av landslaget där det anses som häftigt att tycka illa om medierna. Bland de ”mediefientliga” spelarna nämner han Zlatan, Christian ”Chippen” Wilhelmsson, Olof Mellberg och Henrik Larsson.

En källa berättar att den från början så pratglada och öppna ”Chippen” sagt att Zlatan förmanat honom att inte prata så mycket med medierna. En annan källa talar om ett slags ”bunkermentalitet” där landslaget – ”gruppen” – håller koll på varandra. Man ser inte med blida ögon på den som lämnar ut sitt mobilnummer till journalister. När reportrar träffar spelarna i privat- eller klubbmiljö är de oftast betydligt mer avspända och tillmötesgående än de är i landslaget.

Aftonbladets Robert Laul tycker att snacket om att kvällstidningarna skriver för mycket om spelarnas privatliv är trams.

– Vi skriver faktiskt extremt sällan om spelarnas privatliv. Det är kanske en promille av alla artiklar vi skriver.

Aftonbladets fotbollskrönikör Jennifer Wegerup tycker att det stundtals är beklämmande att se hur mycket respekt vissa kolleger och landslagsledningen har för Zlatan.

– Problemet är till stor del att Lagerbäck inte har satt ner foten från början. Zlatan är egentligen ganska auktoritetsbunden och hade nog lytt om någon bara vågat slå näven i bordet och säga ”här i svenska landslaget pratar vi med medierna”, förklarar Jennifer Wegerup.

Hon menar att det i princip aldrig ställs kritiska frågor till just honom.

– Zlatan säger att hans bojkott av landslaget inte var som den beskrivits i medierna. Hur var den då? Ingen följdfråga. Zlatan säger att han fått andra drömmar sedan han fick barn. Vilka drömmar? Ingen frågar.

Efter EM-kvalmatchen mot Island i juni gjorde Aftonbladet en fredstrevare mot Zlatan, som då verkat ovanligt harmonisk. Efter några minuter kom förbundets fotbollschef Lasse Richt och bad reportern Petra Thorén att sluta försöka ställa frågor till Zlatan. Zlatan hade sagt till Richt.

Trots att presskonferenserna är mycket välbesökta är Jennifer Wegerup säker på att Zlatan känner igen i stort sett alla journalister.

– O, ja! Han säger ju att han inte läser tidningarna, men det gör han. Det gör de allihop.

Hon ger inte mycket för försvarstalet om att landslaget måste anpassa sig till hur spelarna har det i sina europeiska storklubbar.

– Det är en bra ursäkt. Men svenska landslaget är svenska landslaget. Många andra sporters landslag skulle mörda för den uppmärksamhet som fotbollen får. Om det är landskamp kan vi göra mellan 12 och 16 sidor. Det betyder fantastisk reklam, säger Jennifer Wegerup, som konstaterar att utlandsproffsen verkar gilla att komma hem till Sverige – på vissa sätt.

– De gillar att visa upp sig för folket. Att springa på krogen på Stureplan är så roligt att de kan göra det på kryckor till och med (en passning till Christian ”Chippen” Wilhelmsson). Men att prata med medierna är tydligen jättejobbigt, förklarar hon ironiskt, men tillägger:

– Det finns också flera spelare, inte minst bland de yngre, som är bra med medierna. Det som är positivt är också att det ändå går att ha en dialog med landslagsledningen och att den åtminstone delvis tar till sig kritik. Det måste jag vara rättvis och erkänna.

Dagens Nyheters sportkrönikör Johan Esk tycker att det är lite lustigt att landslaget gärna vill vara internationellt när det gäller en del saker, som sättet att hantera medierna, men alltid väldigt svenskt i sitt sätt att spela fotboll. Han håller med Jennifer Wegerup om att landslaget är bortskämt med uppmärksamhet.

– De höga löner som fotbollsspelarna har kommer sig av att det finns ett sådant stort intresse, alltså bland annat av att det skrivs så mycket. Men den kopplingen verkar ingen göra, säger Johan Esk.

Han säger också att han förstår att det finns praktiska skäl till att de största stjärnorna – Zlatan Ibrahimovic och Fredrik Ljungberg – intervjuas via podium. Och att det nog inte skulle fungera om 30 journalister stod och trängdes i en klunga.

Fast när reserven Daniel Majstorovic vägrade ge kommentarer till DN, när han checkade ut från spelarhotellet efter matchen mot Nordirland, har det gått för långt.

– Visst, det var ingen officiell presskonferens, men det känns som om de tar sig själva på lite väl stort allvar. Det är ju inte direkt Rolling Stones som checkar ut, konstaterar Johan Esk.

Reportern Olof Lundh på TV4s Fot­bollskanalen tycker liksom Johan Esk och många andra journalister att det danska landslagets otvungna sätt att umgås med medierna är föredömligt.

– Svenska landslaget gör kontakterna med medierna större och krångligare än vad de borde vara. Hade det gått att prata med Zlatan varje dag hade det inte blivit en lika stor grej av det. Nu pratar Zlatan en gång, från ett podium. Det känns som en riksangelägenhet, ”guden stiger ner och talar till folket”.

Enligt Olof Lundh försökte Manchester Uniteds stjärnmålvakt Peter Schmeichel införa storklubbsstilen i det danska landslaget.

– Då sa ledarna att ”när du spelar för det danska landslaget är det reglerna här som gäller”. De vek sig inte, säger Olof Lundh.

Han menar att det finns en näst intill arrogant inställning hos en del i landslaget, både mot fans och medier. Och det är märkligt att sponsorerna inte har reagerat när inte landslaget längre skriver autografer till allmänheten efter offentliga träningar (däremot skrivs det autografer på träningar där speciellt sponsorerna med barn är inbjudna).

– Ett problem är att det inte finns någon riktig motpart. Pressens dilemma är att den har svårt att samlas eftersom vi befinner oss i en konkurrenssituation med varandra.

Han tror inte att Zlatan tänker börja prata med Aftonbladet.

– Det handlar inte bara om Skandinaviens största tidning, det är även en av fotbollförbundets största samarbetspartners. Om inte det hjälper så hjälper nog inget. De som känner Zlatan tror att han aldrig kommer att tala med Aftonbladet igen.

För närvarande har Olof Lundh en okej relation med Zlatan. Inför EM-kvalet i Sofia våren 2005 var det värre.

– Jag hade skrivit en notis om att Zlatan skulle ställa upp för pressen. Han skällde och skällde och ansåg att han alltid ställt upp. Det kändes som om han ville slå ner mig. Dagen efter skrek han ”jag ska sätta på dig, Olof”.

– Informationschefen Jonas Nystedt stod intill och reagerade inte. Det säger något om stämningen i landslaget.

Olof Lundh konstaterar att landslagets spelare oftast inte ställer upp för TV4s olika program om fotboll. Han tror också att stämningen mellan medierna och landslaget hade varit bättre om det hade funnits någon i landslagsledningen som varit ”djälvulens advokat”.

Per Nunstedt, redaktör på TV4-sporten, konstaterar att det inte bara är Danmark som har mer lättillgängliga stjärnor. Det gäller även Brasilien.

– Under mästerskap har jag varit med om att det varit enklare att få träffa brassarna än de svenska spelarna. Det är lite konstigt, säger Per Nunstedt.

Den svenska landslagsledningen är oförstående till kritiken från medierna. Informationschefen Jonas Nystedt vill egentligen helst att kollegan Thomas Saleteg besvarar frågorna om landslaget. Nystedt konstaterar att pressen har möjlighet att träffa alla landslagsspelare minst en gång varje samling. Och om medierna skulle få välja fritt vilka spelare de skulle intervjua skulle de välja Zlatan. Hela tiden.

– Då skulle ingen annan spelare behöva träffa medierna, det skulle bara vara Zlatan, Zlatan, Zlatan, suckar Jonas Nystedt, som menar att svenska landslaget är öppnare och mer lättillgängligt för medierna än många länders landslag.

Är svenska journalister gnälliga?

– Ja, det tycker jag. Sett över hur det är i Europa tror jag att vi ligger nära snittet i tillgänglighet.

Thomas Saleteg säger att medieklimatet är sådant att en del spelare blir försiktiga med vad de säger till medierna.

– När man ser hur en del saker blåses upp och rubriceras på ett dramatiskt sätt är det klart att de som står i skottgluggen kan bli mer försiktiga.

Enligt Thomas Saleteg kryddas ofta relativt triviala uttal­anden med ord som ”chock” och ”rasar”. Thomas Saleteg jämför också intresset för fotbollsspelarna med intresset för film-, musik- och dokusåpastjärnor: alla är en del av underhållningsbranschen.

Att spelare som Zlatan Ibrahimovic och Fredrik Ljungberg talar från ett podium har främst praktiska orsaker. Saleteg menar att många journalister verkar tro att det danska landslaget är öppnare än vad det egentligen är.

– I Danmark kan man tala 15 minuter med spelarna före träningen, sedan ingenting. Så har de gjort de senaste åren. Vi har valt ett annat sätt att sköta våra mediekontakter. Efter träningarna får medierna mer tid med spelarna.

Thomas Saleteg påminner om att landslaget ”lånar spelarna” under en kortare period. Och att samlingarna är späckade med andra punkter och medierna får ungefär en timme om dagen, vilket är generöst i sammanhanget.

Han konstaterar också att när Kanal 5s Filip och Fredrik ställer tramsfrågor om medellängden på en nigeriansk mans penis minskar tiden för frågor från seriöst arbetande journalister.

– Men jag förstår varför Filip och Fredrik gör så. De fick ju enorm pub­licitet för det program som hade premiär någon vecka senare. Den mediebevakning de fick motsvarande en annonsyta de aldrig hade kunnat köpa.

Förbundskaptenen Lars Lagerbäck säger till Journalisten att han säkert kan bli bättre på umgänget med medierna, ”ingen är perfekt”. Lagerbäck förklarar att han tidigare reagerat mot det som han kallar ”dålig journalistik”. Det ska han fortsätta med.

– Att vi skulle vara ”det stängda landslaget” är en myt som skapats av svenska journalister. Jämfört med många andra fotbollslandslag är vi extremt tillgängliga, säger Lars Lagerbäck.

Han tillägger att alla nog inte riktigt förstår vilket enormt medietryck som finns på landslagets spelare och ledare.

Att Zlatan Ibrahimovic bojkottar Aftonbladet kan Lars Lagerbäck inte göra så mycket åt. Han aktar sig noga för att säga något konkret om vare sig Zlatan Ibrahimovic eller Aftonbladet. Han tycker att spelarna i svenska landslaget ska följa lagets medieprogram, men att det är varje individs och människas rättighet i ett demokratiskt samhälle att fritt välja vem man vill tala med.

– Det känns ibland som om svenska sportjournalister vill att det ska fungera som det gjorde för mellan 10 och 15 år sedan. Men det är tyvärr en omöjlighet, säger Lars Lagerbäck, som låter förvånad över att så många journalister är övertygade om att han ”hatar medier”.

– Jag känner verkligen inte att jag bär på något hat mot medierna. Men jag tycker att journalisterna måste inse vilken oerhörd kraft masskommunikationen har.

Med tanke på hur ”delar av medieklimatet” ser ut tänker han på att uttrycka sig varsamt. Saker ”blåses upp och rycks ur sina sammanhang”. Inte minst under VM förra året skrevs det många osanna saker. Exakt vad vill Lagerbäck inte säga.

Han förnekar bestämt att det funnits en konflikt med informationschefen Jonas Nystedt och att denne petats till förmån för Thomas Saleteg.

Och alla medier är inte kategoriskt missnöjda med landslagets hantering av medierna.

DNs Johan Esk ser på umgänget med Lagerbäck som ett tio år långt förhållande med sina toppar och dalar.

– Just nu är det ändå relativt bra. Särskilt om jag jämför med VM 2006 i Tyskland som var en medial härdsmälta, säger Johan Esk och syftar på den hårda ton som rådde mellan medierna och laget under VM (bland annat läckte den hemliga laguppställningen ut till medierna vid flera tillfällen).

TV4-reportern Patrick Ekwall konstaterar att umgänget mellan landslaget och medierna har förändrats mycket de senaste åren. Vilket inte är så konstigt med tanke på att medieklimatet över huvud taget har förändrats.

– Jag kan tycka att det ibland är lite kärringtakter hos de journalister som gnäller, säger Patrick Ekwall.

Johan Såthe