Lågt pris ger extra poäng
Redaktörer inom Stockholms läns landsting (SLL) får inte välja fritt vilka journalister de anlitar bland dem som har ramavtal med landstinget, utan måste hålla sig till en given rangordning. Lågt pris är en konkurrensfördel för att hamna högt på listan.
publicerad
Sedan ett par år tillbaka får den redaktör inom SLL som vill anlita en skribent till sin publikation inte längre välja fritt på listan med journalister som har ramavtal med SLL. Man måste i stället börja hos nummer ett på listan. Först om den personen tackar nej får man gå vidare till nummer två, och så vidare.
En stelbent konstruktion, menar Joachim Stokstad, som i många år anlitats som frilans inom SLL men nu gått vidare till en fast tjänst:
– Olika skribenter är bra på olika saker. Redaktionerna blir vingklippta i sin kreativitet, säger han.
– Det blir väldigt ointelligent när det gäller skribenttjänster. Det är inte spik som upphandlas. Texter är inget statiskt och mätbart, medan spik alltid är spik, säger en annan journalist, som vill vara anonym. Ett klumpigt system, väldigt byråkratiskt.
Även bland beställare (redaktörer) inom landstinget har det funnits missnöje över att inte längre kunna välja fritt.
– De ville gärna fortsätta anlita de leverantörer de anser är duktiga. Men den tiden är förbi, man kan inte godtyckligt välja längre. Och nu har man vant sig, tror jag, säger Fereidoon Fani på SLLs upphandlingsenhet.
Joachim Stokstad dömer ut landstingets upphandlingssystem på fler punkter; en skevhet är att lågt pris ger poäng när skribenterna ska rangordnas. Han pekar på att den journalist som tar det lägsta priset på listan, 2500 till 3 100 kronor per dag, toppar listan i tre av SLLs nio kategorier. Hennes dagpenning ligger klart under frilansrekommendationen, även om man beaktar att det rör sig om återkommande/omfattande uppdrag.
– I princip kan en person som dumpat marknaden totalt få alla jobb, säger han.
– Vi upprörs av thailändska bärplockares usla villkor, men att SLLs tjänsteman på en rak fråga säger att de inte bryr sig om vi så debiterar en krona timmen, det är häpnadsväckande.
Det dementeras dock av Fereidoon Fani på SLL:
– Vi är inte ute efter att bidra till prisdumpning. Om vi ser att någon anbudsgivare har onormalt låga priser frågar vi varför, och vi kan utesluta dem om det är rena underpriser, säger han.
Däremot ser han Journalistförbundets frilansrekommendation som just en rekommendation, och säger att landstinget inte heller får slösa med skattepengar.
– Men den journalist som hade det lägsta anbudspriset hamnade högst i flera kategorier för att hon också gjorde väldigt bra textprover.
Joachim Stokstad pekar också på en ”enorm byråkrati”:
– Jag tycker att det är helt absurt att det läggs så mycket pengar på en upphandling av en skribenttjänst. Dessutom blir resultatet sämre kvalitet.
Han baserar bedömningen på egen erfarenhet. När han deltog i den senaste upphandlingsrundan hamnade han först utanför listan. Först när han efter en rutinkoll upptäckt att en annan skribent inte hade följt reglerna vid urvalsförfarandet (genom att återpublicera en text) kom han med. Han känner till ytterligare fall av slarv vid upphandlingen.
– En skribent som hamnat högt hade lämnat in textprov med helt basala fel. Som erfaren textredigerare vågar jag säga att riktigt uselt skrivna texter fått högsta betyg av SLLs bedömare.
Fereidoon Fani hänvisar till att expertbedömarna utses av beställarna inom SLL, och huvudsakligen består av journalister. Alla textprover, den del som enligt honom spelar störst roll vid rangordningen, är också från och med den senaste upphandlingsrundan avidentifierade för att säkerställa en objektiv bedömning.
FAKTA
Så går upphandlingen till
- Alla som vill utföra skribenttjänster, korrekturläsning eller redigering åt Stockholms läns landsting får lämna in ett anbud samt genomföra ett fiktivt uppdrag (textprov) för varje kategori man vill delta i. Exempel på kategorier är: informationstexter, medicinska texter, reportage, redigering.
- Det som avgör rangordningen av skribenterna är dels det pris anbudsgivaren begärt, dels kvaliteten på de fiktiva uppdragen. Dessa bedöms, anonymiserade, enligt kriterier som disposition, tydlighet och noggrannhet, av en referensgrupp.
Vad är frilansrekommendationen värd?
…när inte ens stora offentliga uppdragsgivare följer den, Frilans Riks ordförande Jennie Larsson?
– Det är såklart trist att de inte gör det. Vi kan inte kräva att de ska betala enligt rekommendationen, vi har inte den rätten.
Är det värt att ha kvar en rekommendation som inte följs?
– Vi ska absolut ha kvar den som utgångsläge på en fri marknad. Och ju fler som använder sig av den, desto kändare blir den och ju mer tar uppdragsgivarna hänsyn till den. Vi kommer snart att komma ut med den nya rekommendationen där vi förklarar tydligare hur vi räknar, vad arvodet ska täcka. Det tror jag blir jätteviktigt.
Jennie Larsson har också fått exempel på hur en annan myndighet hanterade journalister och kommunikationsstrateger olika när de upphandlade tjänster.
– De senare fick inga extrapoäng om de lade sig under en viss timpenning, för då ansågs de som oseriösa, men någon sådan gräns fanns inte för journalister.
