Gå direkt till textinnehållet

Kvällspressen 1999 En fjärdedel handlar om nöje

Det skrivs dubbelt så mycket om nöjen i svensk dagspress idag jämfört med för tjugo år sedan. Men analysen ligger kvar på 1979 års nivå.Andelen artiklar med ett kritiskt perspektiv har alltså halverats.

Det skrivs dubbelt så mycket om nöjen i svensk dagspress idag jämfört med för tjugo år sedan. Men analysen ligger kvar på 1979 års nivå.

Andelen artiklar med ett kritiskt perspektiv har alltså halverats.

Hon har vallats runt av pressagenter i Cannes och gjort femtonminutersintervjuer på löpande band. Förgäves har hon försökt intervjua artister som inte nyss släppt en skiva, regissörer som inte nyligen filmat.

Efter tre år som nöjesjournalist på Göteborgs-Posten, tidigare på Aftonbladet, började Maria Domellöf uppleva sin arbetssituation som absurd.

– Den här typen av styrning finns inom alla journalistiska områden men inom nöjesjournalistiken är den väldigt tydlig. Det är oerhört svårt att vara självständig, säger hon.

Kontrasten mot tiden som grävande frilans är stor.

Maria Domellöf är doktorand vid JMG och tog i våras tjänstledigt från GP. Under sex veckor satt hon på Kurs- och Tidningsbiblioteket i Göteborg för att ta reda på om nöjesjournalistiken förändrats de senaste tjugo åren. Och i så fall hur. Fanns det någon skillnad mellan storstads- och landsortspress? Mellan kvälls- och morgontidning?

Maria Domellöf valde fem tidningar: Aftonbladet, Expressen, Gefle Dagblad, Arbetarbladet och Sydsvenska Dagbladet. Tillsammans representerar de morgon-, kvälls- och landsortstidningar med olika politisk färg. Studien gäller en vecka i mars 1979, 1989 och 1999.

Det mest slående resultatet är att nöjesmaterialet har ökat. I Aftonbladets fall med 268 procent sedan 1979. En fjärdedel av en kvällstidning handlar idag om TV, film, musik och kändisar.

Bevakningen av musik har genom åren legat stadigt, på ungefär en tredjedel av materialet. Teater likaså, runt sex procent. Kändisar var ett nästan okänt begrepp 1979. Idag handlar var tjugonde artikel om en känd person i egenskap av att vara just känd. (Betydligt oftare handlar det om exempelvis en känd sångerska i egenskap av sångerska.)

I tidningarna från 1979 mötte Maria Domellöf ett Sverige med bara två TV-kanaler och en diskussion kring begreppet kanalkrock. Nyfikenheten på TV-mediet är stor, kritiken levande. Det handlar om TVs roll och ansvar i samhällsdebatten. Artiklarna om musik vittnar om social medvetenhet.

Expressen anordnar rockgala för en utvisningshotad ung kurd.

Tio år senare får tittarna följa med bakom kulisserna på TV.

Kvällstidningarna börjar skriva om TV-personligheter. När det gäller musik gör topplistorna sitt intåg på redaktionerna.

1999 är framgång lika med försäljningsframgång. Tonen mot de kändisar som blir omskrivna i kvällstidningarna är betydligt mer ödmjuk än tio år tidigare. Inte minst kvällspressen deltar aktivt i lanseringen av TV-program.

Maria Domellöf mätte mängden material med linjal. Hon klassificerade texterna som antingen rapporterande eller analyserande, med underrubriken granskande.

– Som analyserande har jag räknat allt ifrån Expressens getingar till långa filmkritiska analyser av Jan Aghed. Och med granskade menar jag till exempel en genomgång av ekonomin bakom lanseringen av Star Warsfilmen.

Anmärkningsvärt är att inte en enda av de nästan 3 000 undersökta texterna fick etiketten granskande.

För tjugo år sedan var mellan 30 och 40 procent av nöjestexterna analyserande.

– 1999 uppvisar alla tidningar ett kusligt likartat mönster där 80 procent av materialet är rapporterande och 20 procent analyserande.

Grovt sett kan man säga att den typ av artiklar som fanns i kvällstidningarna 1979 gick att läsa i storstadens morgontidningar 1989 och i landsortspressen i dag.

– Det finns idag en typ av jippobetonad journalistik i kvällstidningarna som ännu inte har sin motsvarighet någon annanstans.

Som exempel tar Maria Domellöf när Aftonbladet uppmanar sina läsare att ringa in och rösta om huruvida Charlotte Nilsson skall vara brunett eller blondin i schlager-SM.

Studien bekräftar i stort de misstankar Maria Domellöf hade när hon började granskningen.

– Men jag blev förvånad över att det var så lite analyserande texter. Och jag hade nog fördomar och trodde att kvällstidningarna skulle vara sämre på analys än morgontidningarna.

Hon betonar att nöjesjournalistiken är en relativt ny genre.

– Jag hoppas att den utvecklas till att bli mer analyserande. Med plats både för det korta, snabba och för den mer inträngande journalistiken som går bakom, säger Maria Domellöf.

Fler avsnitt
Fler videos