Juttans vision

När regeringen inom kort presenterar sin proposition om digital-TV får Sveriges Television mothugg på flera punkter. Det bekymrar inte VD Christina Jutterström. Istället satsar hon allt på att skapa en stor, fri digital TV-marknad, där Barnkanalen och 24 bara är början.

En digital vision – eller bara fria fantasier?

Det berättas en historia om när Christina Jutterström mötte sin personal på Sveriges Television efter att ha tillträtt som VD. I en studio talade hon till en grupp anställda och avslutade med att be alla sträcka ut ena armen. Där satt alla med armen i luften och inväntade nästa order. Den löd: ”Ta nu och klappa er själva på axeln, för att ni gör ett bra jobb”.

Klappar på axeln, lyckliga leenden och glada garv. Feelgood-signalerna strömmar idogt ut från direktionsplanet i SVT-huset på Gärdet. Charmoffensiven är total, när en leende VD låter sig intervjuas i Aktuellt om Persson-dokumentären, eller när hon, tillsammans med programdirektören, kryper in i Barnkanalens studio, för att leverera nyårslöften om förnyelse, opartiskhet, tillgänglighet och roligare TV.

”Gör så att jag ser snäll ut”, säger hon till fotografen, när hon poserar i entréhallen i chefskorridoren och ute på Gärdet.

Men trots leendena har harmonin svårt att infinna sig i SVT. ”Sveriges mest angelägna medieföretag”, som det heter i strategidokumentet som gäller från i fjol, har det senaste året snarare varit Sveriges mest omdiskuterade medieföretag, från valstugereportage, slöjdebatt och Fichtelius-affär till nedskärning av dokumentärsatsningar, införsäljningen av barnkanalen och den uppbrutna nyhetstimmen.

En stor del av debatten har handlat om public service; vad det ska vara och vad det håller på att utvecklas mot. Men en hel del har också handlat om Christina Jutterström. Och framför allt: om hennes sätt att hantera kritik, i samband med Fichtelius-affären.

Formuleringen i ett veckobrev till personalen om att den interna kritiken mot Fichtelius och hans chefer var ”trist och skadlig” har hon visserligen beklagat i efterhand, men i kombination med hennes agerande när SVTs Agenda tog upp affären, då hon ringde till redaktionen och krävde ett tillrättaläggande, har det ändå vuxit fram en bild av en VD som inte bara ser till att folk klappar sig på axeln, utan också hårdhänt pekar med hela handen.

Så här ligger det till:

Christina Jutterström borde bli bättre på att lyssna och ta till sig andras åsikter, även om hon tränar på det. Hon är inte heller tillräckligt uppmuntrande mot sina medarbetare. Men framför allt brister hon i samarbetsförmåga. Det är något hon måste jobba mera med.

Ömsesidig utvärdering

Den som ställer diagnosen är inte jag, utan Christina Jutterström själv. Hon gör det i den matris som SVT-cheferna kan använda för sina utvecklingssamtal. Enligt denna ska varje sådant samtal innehålla en ömsesidig utvärdering av personernas starka och svaga sidor. Man ska sätta betyg på varandra, men också på sig själv.

När vi träffas för den här intervjun kommer Christina Jutterström just från ett sådant samtal och visar glatt upp den värdering hon gjort av sina egenskaper. Plus för initiativförmåga, kreativitet, ansvarstagande, öppenhet och utvecklingsambition, både plus och minus för förmågan att lyssna, men ett stort minusstreck för samarbetsförmåga och uppmuntran.

Förmåga att hantera kritik är inte en rubrik i matrisen. Men om den varit det hade det säkerligen blivit ett plus där också, för Christina Jutterström håller inte med om bilden av att hon är känslig för kritik:

– Jag är inte rädd när det kommer kritik. Jag tar till mig av det som sägs.

Flera personer som Journalisten talat med talar dock om en stark rädsla inom organisationens ledning för att intern kritik ska nå offentligheten. Vid åtminstone ett tillfälle under hösten uppges Eva Hamilton, chef för Nyheter och fakta, ha gått ut med en varning om att medarbetarna bör tänka på vad de skriver på interna debattfora, eftersom det finns en risk att det läcker ut till pressen.

Är ni rädda för en öppen och ifrågasättande diskussion?

– Nej, det är vi inte. Vi har jättemycket öppna processer i företaget. Men som företag befinner vi oss i en konkurrenssituation och det kan vara klokt att tänka på det när man debatterar och kritiserar. Sedan finns det också det här med lojalitet. Jag har använt det ordet, trots att det som journalist anses vara fult att vara lojal, för att påminna om att när vi fattat ett beslut i företaget, då ska man, som chef på mellannivå inte minst, vara lojal mot det.

Christina Jutterström säger själv att hon är medveten om att hon rör sig på ”minerad mark”, i den här diskussionen, men tycker ändå att det är viktigt att ta den. Bland annat därför har hon sagt sig vara villig att upprätta en intern arbetsgrupp för att utvärdera efterdyningarna av Fichtelius-affären. Inte av affären i sig, utan hur frågan – och debatten – hanterades internt.

– Jag vill att vi ska diskutera hur vi beter oss mot varandra när man hamnar i en svår situation. Kan vi skapa ett bättre arbetsklimat? Vad är det för kultur som styr när man sätter knivar i ryggen på varandra?

Tycker du att den kritik som framfördes efter Fichtelius-affären var knivar i ryggen? Får man inte yttra den sortens kritik offentligt?

– Det är klart att man får vara kritisk. Det är en självklarhet för mig, efter 40 år i yrket. Men, jag tror att det vore jättebra om man funderar över: hur gör man det? Hur långt kan man gå i sin kritik, när man börjar ge sig på kolleger och chefer?

När det gäller Fichtelius-affären var reaktionen från SVT-ledningen inledningsvis att det inte begåtts några fel över huvud taget. I Ekots lördagsintervju, en månad efter avslöjandet, konstaterade Christina Jutterström att Fichtelius dubbla roller var olämpliga. Hon ville dock inte uttala någon kritik mot de tidigare och nuvarande chefer som känt till och godkänt den ordningen. Istället har hon uttalat sitt fulla stöd för Fichtelius chef Eva Hamilton.

– Jag känner inte att jag har någon anledning att vara kritisk mot henne. Jag har inget behov av att ägna min tid och kraft åt att kritisera mina företrädare och nuvarande chefer. Det ledande i detta har varit att projektet ska kunna fortsätta och att det görs på ett så klokt sätt som möjligt, så att vi får respekt av tittarna.

Av de stormar som varit det senaste året tycker Christina Jutterström att debatten kring ”slöjförbudet”, sedan Mosaik-reportern Nadia Jebril nekats jobb som programledare så länge hon bar slöja, varit den mest konstruktiva för företaget.

– Sjal-debatten satte fingret på en punkt som vi inte hade med i vårt mångfaldsprojekt, därför var den viktig. Det är nyttigt att få den sortens frågor att brottas med.

Däremot har hon med ilska tagit emot TV-krönikörernas domar över den uppbrutna nyhetstimmen i TV2 och de program som lagts in på den eftertraktade 21.30-tiden:

– Jag blir ganska störd över att så många journalister, vars jobb det är att ta reda på fakta och analysera, ägnar sig så mycket åt rent tyckande.

I ett veckobrev till personalen i januari skriver hon om hur krönikörerna ”vräker ur sig kritik” och att ”vi har inte gjort detta i panik”.

– Man måste ge det här tid. Visst ska man vara lyhörd och beredd att göra förändringar, allt blir ju inte perfekt i början, men just nu måste vi framför allt ha is i magen.

Ni har fått mycket kritik för att vara alltför åldersfixerat. Måste SVT, som inte är målgruppsberoende på samma sätt som de kommersiella kanalerna, se så mycket till åldern på tittarna?

– Ja, det är viktigt. Vi kan inte sitta med armarna i kors när vi märker att människor mellan 25 och 40, i viss mån upp till 50, i alldeles för liten utsträckning tittar på oss och istället tittar på de kommersiella kanalerna. Då måste vi titta på: vad ska vi förändra för att passa in i de människornas livsstil. Det handlar både om intresseområden, form och tider. Så mitt svar är: ja, vi måste bry oss om dem.

Och ni tror att dessa ”unga vuxna” återvänder till SVT för att titta på Spurt och Ola?

– …eeeh, ja, det tror jag säkert, annars skulle vi inte ha gjort det här. Vi har ju inte bara stoppat in halvtio-program slumpmässigt, utan det här är ett större omtänk, som handlar om att få fler unga vuxna att titta på SVT, genom en radikal omgörning av tvåan, med fler och kortare program.

Lever de program som nu ligger i det här blocket, som Spurt, Ola och Bästa formen, upp till de kriterier ni ställde upp i era nyårslöften om ”yngre, formsäkrare och mer utmanande program”?

– Ja. Jag tror att de kommer att göra det i varje fall, när de blivit varma i kläderna.

Spurt har legat på 280 000 till 440 000 tittare, Ola på 480 000 till 645 000. Vad har ni för långsiktigt publikmål för de här programmen?

– Vi har olika mål för olika program. Men det är klart att vi vill upp i högre tal än de du nämner.

A-ekonomis tittarsiffror har drabbats hårt av omläggningen. Hur kommer ni att hantera det?

– Vi har inte tagit ställning än. Vi lyssnar på alla synpunkter.

Du konstaterade i höstas att SVT ska vara ”något färre och yngre” år 2005. Hur mycket färre och hur mycket yngre?

– Vi är inne i ett generationsskifte. Vare sig man vill eller inte kommer det att inräffa. Genom teknikskiftet kommer också en del jobb att försvinna. Men jag har slagit fast att vi inte ska skaffa pengar genom att säga upp folk. När jobb försvinner kan man utbilda sig och gå vidare, antingen internt eller externt.

Kommer ni att bli färre chefer också?

– Det pågår nere på Nyheter och fakta: när man drar in tjänster där, för att vi ska bli mer effektiva och använda ny teknik på bästa sätt, så är det lika många chefsjobb som medarbetarjobb som försvinner.

Hur påverkar detta organisationen?

– Det är en osäker situation, med stora förändringar. Många medarbetare har nog haft svårt att hitta rätt i organisationen. Det är viktigt att vi är tydliga.

Det som pågår är en grundlig genomgång och förändring av hela SVT, där det bland annat ska tas fram en ny organisationsmodell och en standard för regional nyhetsproduktion.

Den största förändringen och den största osäkerheten gäller självklart hur den nya digitala verkligheten kommer att påverka företaget. Strax före jul startades den digitala barnkanalen och på måndag är det dags för den nya temakanalen 24, med fokus på nyheter, sport och samhälle.

Halvannan vecka senare, den 6 mars, väntas så regeringen lägga fram sin proposition om digital-TV, efter mer än fem års utredningsarbete och många förseningar.

Av vad som läckt ut om propositionen och av de uppgifter Journalisten tagit del av, kommer det att bli ett förslag som är ganska långt från det Christina Jutterström önskat sig:

* SVTs förslag om en ”värdekupong”, som alla licensbetalare skulle kunna använda för att skaffa sig en valfri box, får inte gehör i propositionen.

* SVTs önskemål om en snabb omläggning från analoga sändningar till digitala, helst redan från 2005, blir inte heller uppfyllt. Omläggningsåret blir istället, av allt att döma, 2006.

– Jag har varit pessimistisk men är numer förhoppningsfull att politikerna ska orka göra delar av det vi skulle önska, säger Christina Jutterström.

– En värdekupongslösning vore idealet för oss, men tecknen tyder ju inte på att man är beredd att satsa de pengarna.

Däremot lär SVT få som de vill på en punkt: att det inte kommer att ställas krav på att marknätet byggs ut över hela landet, eller till 99.8 procent till befolkningen, som det talats om tidigare.

– Jag tror att ekonomin kommer att styra även här. Det finns bättre saker att använda pengarna till än att bygga ut till 99.8 procent. Vi har sagt att 98 procent är ett tak, men att vi inte önskar mer än 90 procent. Sedan får vi se vilka möjliga kombinationer det finns med bredband och annat.

Vilka övriga önskemål har ni på proppen?

– Vi önskar tydliga och klara besked, om omläggningsdatum och hur långt man ska bygga ut marknätet. Sedan har jag ytterligare en önskan och det är att man låter Teracom vara ett ”banverk”, som ska syssla med att distribuera television och radio och inte hålla på med någon sidoverksamhet, där man använder våra pengar. Om Teracom ska göra andra saker vill vi att det ska vara något som redovisas för sig. Vi vill ha en ökad insyn i Teracom och vill kunna se klart vart våra pengar går, för att kunna veta att vi inte betalar mer än nödvändigt.

Christina Jutterström missar sällan tillfället till gliringar när det gäller regeringens hanterande av nätoperatören Teracom.

I höstas delades statens ansvar för Teracom upp, så att näringsdepartementet nu har huvudansvaret för bolagets ekonomi – och Sveriges Televisions VD kan inte nog poängtera hur mycket hon gillar det beslutet:

– Jag är glad att man flyttade över Teracom till näringsdepartementet, för där finns mycket större vilja och kompetens att jobba med den här frågan, som är komplicerad. Kanske man till och med kan vänta sig att näringsdepartementet tar ett större grepp om det här med distributionen, som skulle kunna innefatta inte bara Teracoms master utan även kanske bredband och satellit.

Har kulturdepartementet varit för ointresserat av ett bredare perspektiv?

– Det är bara att titta på hur man låtit det löpa för länge. Om det är ointresse eller okunskap vet jag inte, men det är klart dålig skött.

Har regeringen, i stort, misslyckats i sin politik när det gäller digital-TV?

– På ett sätt kan jag tycka att det varit mycket långbänk. På ett annat sätt om man ska vara lite generös, får man säga att detta är ett jättelikt teknikskifte, som sker över hela världen, och där ingen annan har lyckats bättre. Vi hade en ambition med vår strategi att vara först med att fixa den här omläggningen och den har inte jag givit upp helt än.

– Men det är ju helt klart att det som politikerna misslyckats med är att tro att marknadskrafterna skulle fixa det här.

I dag har bara 19 procent av svenskarna i åldrarna 15–74 år tillgång till digital-TV, enligt analysföretaget MediaVision – och övergången går mycket långsammare än väntat.

Vad får det för konsekvenser för SVTs ekonomi om omläggningen sker 2007 istället för 2005?

– Då får vi fortsätta låna pengar till vår distribution och de pengarna ska en dag betalas tillbaka. Det är mycket pengar, miljardbelopp, av skattebetalarnas pengar.

Lånet som Christina Jutterström talar om är en lösning där staten lånar av sig själv, från riksgälden till ett särskilt distributionskonto. Kostnaden för att distribuera analogt och digitalt samtidigt belastar alltså inte programverksamheten direkt, men Christina Jutterström är ändå orolig för att en sen omläggning ska drabba företaget ekonomiskt.

– Jag kan vara bekymrad över finansieringen för public service på sikt, om man drar ut på det här för mycket. Jag skulle önska att man i proppen eller i den nya public service-utredningen verkligen tar upp det här och berör det.

En fråga som med all säkerhet kommer att slås fast i digital-TV-propositionen är att alla ska kunna ta del av Sveriges Televisions digitala sändningar. De ska vara okodade, det vill säga man ska inte behöva vare sig kort eller abonnemang för att kunna se dem, om man bara kan se digital-TV.

Denna fråga diskuterades bland annat inför lanseringen av SVTs barnkanal, där SVT fick kritik för att via barnen främja försäljningen av digitala abonnemang.

Men Christina Jutterström hävdar med bestämdhet att frågan om okodade sändningar kommit upp på SVTs eget initiativ:

– Vi gick till regeringen och bad om att få sända okodat. Vi vill på så sätt bidra till den digitala allemansrätten. Vi är en television som är till för alla och då ska alla så snabbt som möjligt kunna ta del av våra kanaler utan att betala.

Hennes vision är nu att fler bolag – även de kommersiella aktörerna – ska vara med och bygga upp en stor fri digital TV-marknad.

– Det finns intressanta experiment, i England och i Berlin. Ju fler som är med och bidrar, desto snabbare kommer övergången att ske. Jag berättade för en tid sedan för våra nordiska kolleger om SVTs ambition att bygga upp ett fritt digitalutbud och de var inte sena att haka på resonemangen. Alla är angelägna om att hitta nya framkomstvägar.

Är det realistiskt, att tro på ett stort fritt digitalutbud?

– Jag har min styrelses uppdrag att försöka jobba för det. Det är för tidigt att säga än. Men jag jobbar för att se om det är möjligt.

– Det är en inställningsfråga. Man kan grotta ner sig i alla problemen, men det som styr oss allra mest är möjligheterna att få sända billigare och på så sätt få mer pengar till program och nya kanaler. På samma utrymme som vi sänder två kanaler i dag kan vi i framtid sända mellan fyra och sex kanaler.

Ska SVT ha sex kanaler?

– Jag får nog passa mig väldigt noga med att säga hur många kanaler vi ska ha. Men den nya tekniken innebär ju också möjligheter att inom en kanal göra flera. Barnkanalen är ju given dagtid, men kvällstid, på prime time-utrymmet, har vi ännu inte utnyttjat den. Det har vi nu startat ett projekt för att utreda. Där kan man tänka sig allt från en kunskapskanal till något direkt ungdomsinriktat eller en kulturkanal. Det ska vi titta närmare på.

En hel del kritik har dock riktats mot SVTs ambition att starta flera nya kanaler. I en intervju i tidningen Film & TV i december är den förre programdirektören Mikael Olsson mycket kritisk till SVTs digitala strategi och menar att effekten bara blir att det blir ”mindre i varje kastrull”.

Hur ser du på risken för urvattning av resurserna om SVT ska göra fler kanaler?

– Det är klart att man måste vara uppmärksam. Men jag insisterar att de 150 miljoner de här två digitala kanalerna nu kostar är en försvarbar del av våra 3,8 miljarder och jag vill påstå att det inte påverkar kvaliteten på andra program i huvudkanalerna. Men vi får utvärdera det och se efter hand.

– Men det är viktigt att inte glömma vilka möjligheter den här tekniken öppnar. Det nya ger möjlighet till nya former för television, som jag ser som fördjupning, inte urvattning. 24 Direkt är ett bra exempel på det, tycker jag.

När Claes Elfsbergs övergång till 24 blev klar sade han bland annat att han såg fram emot att arbeta där, för att gästerna där skulle kunna få en chans att tala till punkt. Krävs det en ny kanal för att man ska få tala till punkt på SVT?

– Ja…egentligen skulle jag kunna svara ja på det.

– Vi vet väldigt mycket om hur vår publik beter sig i dag. Och vissa människor orkar inte höra politiker eller andra intressanta människor tala till punkt. Jag tror att televisionen måste följa med den mer individuella utvecklingen och ge fler alternativ. Möjligheten att få höra folk tala till punkt ska finnas, men den kommer då bland annat att göra det i den nya kanalen, hos Erik Fichtelius, Claes Elfsberg och de andra.

Martin Jönsson

mj@sjf.se