Jurister ifrågasätter meddelarfriheten
Den svenska tryckfrihetens mest centrala ingrediens är inte förenlig med Europakonventionen och måste ifrågasättas. Det skriver Madeleine Leijonhufvud professor i straffrätt, och Gunnar Persson, doktor i juridik, i DN Debatt måndag.
Den svenska tryckfrihetens mest centrala ingrediens är inte förenlig med Europakonventionen och måste ifrågasättas. Det skriver Madeleine Leijonhufvud professor i straffrätt, och Gunnar Persson, doktor i juridik, i DN Debatt måndag.
Som grund för resonemanget om meddelarskyddets tvivelaktiga stöd hämtade debattörerna från det mål, där Högsta domstolen friade några nynazister eftersom deras hot, förmedlade via tidningen Aftonbladet, omfattades av meddelarfriheten. Därefter gick svenska regeringen in och betalade det skadestånd som nynazisterna hade dömts att betala till Alexandra Pascalidou och Michael Alonso för de hotbilder som togs utanför deras bostad och som sedan publicerades i Aftonbladet. Regeringen gjorde detta i tro att den skulle bli fälld för bristande rättighetsskydd i Europadomstolen.
Hot mot privatpersoner kan alltså framföras utan att man riskerar straff om det görs i skydd av meddelarfriheten och medierna.
”Om inlämnade bilder, som är avsedda som hot, publiceras ska man i fortsättningen visserligen kunna åtala den ansvarige utgivaren för tidningen eller den ansvarige för tevesändningen, men aldrig den som kommit med bilderna och fått sitt hot framfört”, skriver juristerna i DN Debatt.
I artikeln framhålls att meddelarskyddet innebär att en tidning inte får avslöja vem som lämnade in ett brev med terrorhot, och på sin höjd förmedla en oprecis varning att något kan tänkas hända, och man framhåller också att Svensk även lag i detta hänseende inte är förenlig med Sveriges internationella åtaganden om att bekämpa terroristbrott.
pf@journalisten.se
