Journalistsällskapet somär öppet för branschen
Ordföranden är presschef och flera av medlemmarna arbetar för tunga branschaktörer. Så ser det ut i Sällskapet svenska medicinjournalister. Trots att det strider mot stadgarna.
Ordföranden är presschef och flera av medlemmarna arbetar för tunga branschaktörer.
Så ser det ut i Sällskapet svenska medicinjournalister. Trots att det strider mot stadgarna.
Enligt sällskapets stadga ska SSM ”främja saklig, allsidig och kritiskt granskande journalistik om hälso- och sjukvård, medicinsk forskning och övrig verksamhet som rör hälsa och sjukdom”.
Sällskapet är enbart avsett för den som ”yrkesmässigt bedriver medicinsk journalistik och har detta som huvudsaklig eller väsentlig journalistisk arbetsuppgift”. En medlem får inte ha sådan anknytning till kommersiella eller andra aktörer inom hälso- och sjukvårdssektorn att det kan undergräva sällskapets trovärdighet och ifrågasätta medlemmarnas journalistiska integritet.
Men verkligheten ser annorlunda ut:
* Ordföranden Gitte Strindlund är pressansvarig på Cancerfonden, som årligen delar ut cirka 300 miljoner kronor till cancerforskningen i Sverige (fonden finansierar 75 procent av alla svenska forskningsprojekt om cancer).
* En i styrelsen arbetar på socialstyrelsens informationsavdelning och en annan är informationschef på Statens beredning för medicinsk utvärdering.
* Av sällskapets 150 medlemmar är flera anställda av tunga aktörer i hälso- och sjukvårdsbranschen, till exempel Karolinska institutet, socialstyrelsen, Läkemedelsindustriföreningen, Stockholms läns landsting och Apoteket.
* Några enkla sökningar på Internet visar att det i föreningen också finns medlemmar som är knutna till PR-firmor och andra som arbetar med att skriva pressmeddelanden åt läkemedelsbolag och som betecknar sig själva som en ”informationsavdelning att hyra”.
– Journalistvärlden förändras. Styrelsens sammansättning är en spegling av hur branschen ser ut, säger Gitte Strindlund som är ordförande i Sällskapet svenska medicinjournalister, SSM, sedan 2001.
Själv har hon en gedigen journalistbakgrund och har arbetat som journalist sedan 1978. 1995 anställdes hon på Cancerfonden som redaktör och pressansvarig.
Som redaktör arbetar hon främst med fondens tidning ”Rädda Livet” och fondens populärvetenskapliga årsbok.
– Som pressansvarig svarar jag för pressutskick och svarar på journalisters frågor.
Vad gör sällskapet?
– Vi håller debatten levande, diskuterar yrkesetik, gör studiebesök, arrangerar kurser i medicinjournalistik och mycket annat. Det är viktigt att det finns en sådan här förening.
Varför då?
– Det är en bransch med mycket lobbying och där trycket mot journalisterna är hårt. Det gör det extra viktigt att diskutera det journalistiska uppdraget och de kommersiella och etiska problemen.
Flera av era medlemmar arbetar inte som journalister – och lever knappast upp till sällskapets stadgar. Hur ser du på det?
– Vi bedriver ingen polisiär verksamhet och sparkar inte ut dem som gör annat än vad de kanske bör göra. I stället lägger vi ansvaret på de enskilda medlemmarna och hoppas att de har en egen etisk nivå.
Är det inte märkligt att du som pressansvarig för en av de tyngsta aktörerna i Sjukvårdssverige samtidigt är ordförande för Sveriges medicinjournalister? Cancerfonden är väl ett bra exempel på en organisation som medicinjournalisterna bör granska?
– De är välkomna att granska oss. Frågan om min ställning väcktes i samband med att jag valdes till ordförande. Medlemmarna tyckte dock att det gick bra.
Gitte Strindlund konstaterar att det blivit allt enklare för läkemedelsbolagen att lobba in material i medierna.
Ett sätt för bolaget att göra det är att ha ett aktuellt register över landets medicinjournalister. Ett sådant tillhandahåller också SSM: till en kostnad av 1 000 kronor.
Varför säljer ni er medlemsmatrikel?
– Vi tillhandahåller en tjänst som det finns efterfrågan på.
Vilka är det som köper matrikeln?
– Jag vet inte riktigt.
Frilansjournalisten Håkan Bengtsson var sällskapets ordförande från mitten av 1990-talet fram till år 2001.
– Syftet med försäljningen av matrikeln är givetvis att tjäna pengar på den. Det var sådan efterfrågan från institutioner och läkemedelsbolag att det blev för mycket jobb att administrera utskicken. Därför bestämde vi oss för att ta betalt för den.
