Gå direkt till textinnehållet

Branschen sågar de nya reglerna för mediestöd – ”Förödande konsekvenser”

Remissvaren rörande de nya föreskrifterna för mediestöd innehåller svidande och massiv kritik – samt andas djup oro.

Knappt 30 remissvar har inkommit till Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) rörande de nya föreskrifterna för mediestöd som ska börja gälla den 1 januari.

Politikernas senfärdighet har lett till att lagförslaget presenterades först i juni och regeringens förordning är fortfarande inte presenterad. Normalt ska myndighetens föreskrifter bygga på förordningen, men på grund av tidspressen skickade MPRT ett utkast till föreskrifter på remiss redan under sommaren.

Flera av remissvaren innehåller önskemål om en ny remissrunda när förordningen är klar.

I många av remissvaren kritiseras utkastet för att det saknas konkretioner – mycket är fortfarande oklart och det saknas siffror som medieföretagen kan förhålla sig till. Det är inte specificerat vad periodiciteten ”hög regelbundenhet” betyder eller hur stor ”väsentlig del” av medieinnehållet som ska vara redaktionellt är, inte heller går det att utläsa vad som menas med ”god användarförankring” och vad en ”regelbunden användare” är. Dessa preciseringar väntas komma i förordningen, som alltså inte är klar än – något som skapat förvirring och frustration i branschen.

Flera tidningsföretag ställer sig bakom Tidningsutgivarnas remissvar, som delvis innehåller rasande kritik mot utkastet.

MPRTs förslag att stödet bara ska gå till medier som ägnar sig åt ”relevant nyhetsförmedling” sågas av TU, som skriver:

”TU ifrågasätter uttrycket ’relevant nyhetsförmedling’ eftersom ordet ’relevant’ är ett vagt och i viss mån subjektivt kriterium, som kan få karaktär av statlig kvalitetsstämpel”.

Det stora orosmolnet är dock kravet på exklusivt medieinnehåll för att få stöd. Som skrivningen är formulerad kan bara redaktionellt material som är framställt exklusivt för publikationen vara stödgrundande. Det innebär att om en tidning säljer vidare en artikel till en annan tidning, eller om det sker en sampublicering i flera tidningar, får ingen av tidningarna räkna artikeln som stödgrundande.

”Formuleringen riskerar att få förödande oönskade konsekvenser”, skriver TU och menar att systemet kan sätta stopp för innehållssamarbeten inom mediekoncerner, till exempel när lokala tidningar på olika orter i samma region väljer att gå samman för att granska en regionfråga.

Bland andra Stampen, VK Media, TT och Bonnier News Local är också mycket kritiska till formuleringen.

Flera medieföretag och organisationer är också kritiska till att opinionsjournalistiken inte ska räknas som stödgrundande.

I TUs remissvar finns också en oro för att mediestöd bakvägen ska kopplas till det medieetiska systemet genom en ”djupt olycklig skrivning” i propositionen, där det framgår att det nyhetsmedium som klandras ”för att grovt eller upprepade gånger ha brutit mot god publicistisk sed” kan gå miste om stöd eftersom det ”i regel [kan] vara en indikation på att mediets publicistiska verksamhet ska anses stå i konflikt med demokrativillkoret.”

TU anser att statliga villkor för mediestöd och branschens självreglerande system inte bör sammanblandas och skriver: ”Formuleringen i propositionen avslöjar också en djup okunnighet om det medieetiska systemet.”

Journalistförbundet och Publicistklubben vänder sig i sina remissvar särskilt emot demokrativillkoret för att få stöd. I utkastet till föreskrifter föreslår MPRT att de företag som ansöker om mediestöd ska intyga att de lever upp till demokrativillkoret.

Villkoret innebär att mediestöd ska få lämnas för ”allmänna nyhetsmedier vars publicistiska verksamhet inte väsentligt verkar mot grunderna för det demokratiska styrelseskicket eller väsentligt är i konflikt med respekten för alla människors lika värde och den enskilda människans frihet, värdighet och personliga integritet”.

Publicistklubben anser att det är en brist att myndigheten inte definierar närmare var gränsen går för vad som anses oacceptabelt att publicera för att myndigheten ska neka stöd.

Journalistförbundet anser att intygandet i sig riskerar att ”begränsa ansvarig utgivares roll och äventyra principen om ensamansvaret i mediegrundlagarna. Det är också oklart i föreskrifterna hur bedömningen av om ett företag brutit mot demokrativillkoret ska göras i praktiken och hur prövningen ska initieras.”

Journalistförbundet och flera medieföretag välkomnar att frilanskostnader enligt förslaget ska kunna räknas som stödgrundande, däremot ifrågasätter flera medieföretag och organisationer, däribland Stampen, TT, TU och Sveriges Tidskrifter, varför exklusivt beställt material från nyhetsbyråer inte ska räknas när annat externt beställt material gör det.

I remissvaren finns mycket detaljerade invändningar, från att MPRT använder en föråldrad spaltbredd (45 mm i stället för 38 mm) för att mäta redaktionellt innehåll i tryckta medier, till antalet minuter tv som ett medium måste sända för att bli berättigat till stöd – ohemula 2 700 minuter per år, vilket motsvarar ett 52 minuter långt tv-program varje vecka, 52 veckor om året; ”Ett orimligt krav att ställa på en redaktion med två heltidsanställda”, menar Riksförbundet Öppna kanaler i Sverige i sitt remissvar.

Vissa formuleringar i utkastet till föreskrifter har lämnat remissinstanserna svarslösa. Exempelvis har flera svarande svårt att förstå vad som menas med att ”ett allmänt nyhetsmediums redaktionella innehåll får begränsas ämnesmässigt om det motiveras av det geografiska spridningsområdet”.

”Vad åsyftas?” undrar TU.

Nordicom vid Göteborgs universitet har funderingar kring hur MPRT planerar att få fram kostnaderna för redaktionell verksamhet hos de sökande för att se om det finns ett behov av stöd, vilket är ett krav. MPRT uppger att de ska hämta upplysningar om antalet redaktionella tjänster ur årsredovisningarna. Men det finns inga medieföretag som redovisar antalet anställda med redaktionella arbetsgifter i sina årsredovisningar. Inte heller andra redaktionella rörelsekostnader särredovisas i årsboksluten.

Frustrationen över hur mediestödet hanteras av politiker och myndigheter lyser igenom i remissvaren till utkastet. Tydligast är kanske Kantar Media, som i svaret skriver:

”Inledningsvis vill vi uttrycka viss förvåning till att detta utkast inte ger några nya svar eller förslag på preciseringar av antal och andelar. I linje med tidigare diskussioner, bland annat i Almedalen, hade vi och nog många med oss hoppats på det. Nu har sådana viktiga och nödvändiga preciseringar släppts till departementets framtagning av förordning. Innan dess råder alltså fortsatt ovisshet för de allra flesta vad som ska gälla och tidsplanen blir väldigt snäv under hösten.”

Fler avsnitt
Fler videos