Gå direkt till textinnehållet

Journalister oroas över pressekreterares insyn

Pressekreterarna har god insyn i vilka som ringer olika källor på regeringskansliet. Från journalisthåll växer oron för ett urholkat meddelarskydd.

Pressekreterarna har god insyn i vilka som ringer olika källor på regeringskansliet. Från journalisthåll växer oron för ett urholkat meddelarskydd.

Eftersom statsrådsberedningen är navet i kanslihuset vill många journalister ha information därifrån. Men den som ber en sekreterare att någon på statsrådsberedningen ska ringa, får ofta först ett samtal av en pressekreterare, exempelvis Edvard Unsgaard, som arbetar åt statsminister Fredrik Reinfeldt.

– Vi gör det som en service. Vi vill hjälpa till så att det blir rätt person som ger information, säger Edvard Unsgaard till Journalisten.

Men om någon vill ha ett samtal anonymt med en källa, finns det då inte risk för att ni hotar meddelarskyddet?

– Vill du som reporter inte berätta vad du ska prata om, gör du självklart inte det.

Fast om du vet att en journalist sökt en särskild medarbetare och sedan läser en initierad artikel med uppgifter från personens område, då kan du ju räkna ut vem som har pratat?

– I så fall vet personen här på statsrådsberedningen att vi är så pass professionella att vi håller inne med vår kunskap. Jag tror inte att det här avhåller folk från att prata om känsliga uppgifter med journalister.

Enligt Edvard Unsgaard är det i första hand statssekreterare, som vill ha hjälp med att kontrollera vilka journalister som hör av sig. Ulrica Schenström, tidigare pressinformatör hos moderaterna och nu statsministerns statssekreterare på statsrådsberedningen, tycker att det är naturligt att pressekreterarna vill bli involverade i kontakterna med medierna. Hon anser inte att meddelarfriheten är hotad.

– Det spelar väl ingen roll om pressekreterarna får veta vilka medarbetare på statsrådsberedningen som pratar med journalister. I så fall omfattas också de av meddelarskyddet och pratar inte vidare.

Det går alltså utvidga meddelarfriheten på det här sättet?

– Ja.

Men andra inte lika lugna.

– Om pressekreterarna bara vill vara hjälpsamma med att hitta rätt person, är väl det bra i och för sig, säger Inger Arenander, politisk kommentator på SR Ekot. Men här kommer faktiskt meddelarskyddet in. Ibland vill jag ha bakgrundssamtal där min källa har full anonymitet. Då kan jag självklart inte prata om det med en pressekreterare.

Aftonbladets politiska kommentator Lena Mellin tycker att det råder en ”stalinistisk syn” bland de moderata pressekreterarna med ”centralstyrning” från statsrådsberedningen.

– Det finns en stark önskan från statsrådsberedningen att styra information. Det har lett till att de moderata pressekreterarna fungerar sämst. Mitt intryck är att Ulrica Schenström står bakom försöken att centralstyra. Så som jag fattat situationen måste Schenström ge klartecken för intervjuer, säger Lena Mellin.

En uppgift som Schenström avvisar.

– Även om jag skulle ha ambitionen att styra informationen har jag inte en chans. Då måste dygnet ha 36 timmar.

Men missnöjet bland de politiska journalisterna handlar även om annat. Ett exempel är Mats Knutson på SVTs Aktuellt. Han ringer inte längre pressekreterarna, eftersom de flesta är ”rena telefonsvararna”. Enligt honom vet de väldigt lite om vad ministern tänker och tycker. Dessutom vågar de sällan berätta vad de känner till, inte ens när det skulle gynna ministern. För en tid sedan ringde Mats Knutson till en av pressekreterarna för att få information. Svaret kom – en vecka senare.

En återkommande kritik mot regeringskansliets pressekreterare är att många helt enkelt är för orutinerade.

– Nu har de jobbat så länge att de borde fungera mycket bättre. En del uppfyller inte ens de mest elementära krav som kan ställas och har inte koll på så enkla saker som offentlighetsprincipen, säger en journalist som vill vara anonym.

Lena Mellin har liknande erfarenheter.

– Många är så oerfarna att jag lika gärna kan prata med receptionisten på ett departement som med pressekreterarna.

Inger Arenander anser att en del press­ekreterare gör det klassiska felet att ge tillgång till ministern när det är en ”bra” fråga. Och hindrar när det blåser motvind.

– En del ser som sin uppgift att hindra oss från att få kontakt med ministrar och de vill ha full kontroll. Det är dock inte unikt för den här regeringen. Det hände också med den förra.

Även Svenska Dagbladets kommentator Göran Eriksson är till viss del kritisk men säger att några pressekreterare trots allt fungerar bra. De förstår tidspressen, kan frågorna och har inte för stor respekt för sina ministrar.

Edvard Unsgaard är nöjd med relationerna mellan pressekreterarna i regeringskansliet och journalisterna.

– Jag hör att journalister tycker att vi är föredömliga och snabba. Det är klart att pressen ökar mycket nu när det blivit så många medier. Men jag tycker att vi klarar det.

Senaste numret

Annons
Fler avsnitt