Gå direkt till textinnehållet

Journalister kollapsar i Almedalen

Under politikerveckan i Almedalen verkar arbetsmiljön och arbetstidsreglerna vara satta på undantag. Journalisten har pratat med flera journalister som är kritiska mot hur deras arbetsgivare lagt upp arbetet.

 
Onsdag eftermiddag, presscentret med 200 platser i Almedalen är så gott som fullsatt. Mellan två bordsrader ligger en journalist på golvet. Hon har kollapsat. Någon har hjälpt henne att lägga benen i högläge. Ett par sneakers sticker upp över bordskanten. Alla fortsätter att arbeta, fokuserade på sina skärmar i tystnad. Efter 20 minuter hjälper sjukvårdarna henne ut ur lokalen. Det är kvalmigt inne i det avlånga pressrummet. Hon hade sovit för lite, druckit för lite vatten och det var för dålig luft i lokalen, men hon mår okej nu, förklarar en av sjukvårdarna när jag frågar hur hon mår.
 
Hon är inte den enda journalisten som kollapsat på grund av dålig arbetsmiljö i Almedalen. Hur ser egentligen arbetsmiljön ut för journalisterna som jobbar i Almedalen? Ett stort antal journalister som Journalisten pratat med på plats i Almedalen berättar om långa arbetsdagar ibland utan matraster och dålig fysisk arbetsmiljö i presscentret och i kalla och dragiga tält. Dessutom berättar flera journalister att de inte ersätts för den övertid de arbetar.
 
– Det blir kanske tio timmars jobb varje dag, ibland mycket mer. I bästa fall kan man få flexa ut den under veckan men det finns det egentligen inte tid för. Jag vill ju ha övertid förstås, och kunna ta ut den ledigheten när jag inte är här i Almedalen, men det går inte, berättar en reporter för ett större medieföretag.
 
– Det blir mer än åtta timmar per dag, det går inte att hinna med annars. Man förväntas leverera material men får inte tiden för det, det ska vara ens eget ansvar, berättar en reporter på en landortstidning.
 
– Det finns inte tid att skriva. Jag får skriva ihop artiklarna på min lediga tid, berättar en journalist som jobbar på organisationstidning.
 
– Det där med elva timmars dygnsvila är inte att tänka på för mig, men det är okej, det är väldigt roligt att vara här, berättar en journalist på en dagstidning.
 
– Jag förstår att journalister kollapsar här, det är för mycket  jobb, det är usel luft inne i presscentret och det är stressigt arbete. Och två toaletter på 200 journalister – det är för lite.
 
På Svenska Dagbladet jobbar journalisterna tolvtimmarspass, från 08:30 till 21:00 med en halvtimmes lunch på arbetstid. Man ska dock få möjlighet att äta två gånger under dagen, på arbetstid, uppger SvD för Journalisten.
 
– En halvtimmes lunch är faktiskt löjligt, det tar 20 minuter att stå i kö till mat, säger en medarbetare. Man får förlita sig på mackor i presscentret.
 
SvD-journalisterna får inte övertid för extratimmarna eftersom schemat är lagt på färre arbetsdagar i en flerveckorscykel. Det förekommer dock att arbetspassen blir ännu längre.
 
Matilda E Hanson, som är ansvarig SvD-chef på plats i Almedalen berättar att det förekommer att det också blir övertidsarbete som tas ut som ledighet i form av håltimmar, i överenskommelse med medarbetaren. För en av SvD-medarbetarna blir arbetstiden 60 timmar under Almedalsveckan, plus två resdagar, utan övertidskompensation. Det är helt i enlighet med kollektivavtalet och det framförhandlade schemat, enligt redaktionsledningen.
 
– Vi har valt att inte göra så att medarbetarna tvingas ta ut sin ledighet när de är i Almedalen, det är osmakligt. Schemat är förhandlat med facket och det går att lägga ut fler än 40 timmar per vecka på skiftarbeten till exempel, så vi följer avtalen, säger Niklas Kierkegaard, adminstrativ redaktionschef när Journalisten når honom per telefon.
 
Det blir för många journalister i Almedalen betydligt längre arbetsdagar än åtta timmar och längre veckoarbetstid än 40 timmar och det märks att många av journalisterna som Journalisten talar med är trötta.
 
– Det känns som 24/7-jobb, säger en SVT-medarbetare på fredagsmorgonen. Men vi får övertid.
 
På Aftonbladets redaktion jobbar ett antal mer än åtta timmar per dag, men de flesta har normala scheman.
 
– Jag jobbar nio till fem och när det blir övertid får jag betalt, förstås. Jag jobbar inte som volontär på Aftonbladet, säger Angelica Karlsson, TV-reporter på Aftonbladet.
 
– Jag tycker att det funkar bra och det är kul. Det blir mycket friskvård kan man väl säga, när man får springa med utrustning baklänges på kullerstensgator.
 
Den fysiska arbetsmiljön är relativt väderberoende. Under hällregnet i söndags och när stormbyar drar in över Visby, räcker tälten inte riktigt till.
 
– De åkte och köpte värmeelement och filtar. Vi hade behövt torgvantar, men det fanns inte någonstans i hela Visby, säger Angelica Karlsson.
 
I DN-anläggningen har debattredaktörerna Nils Öhman (till höger i bilden) och Anders Bolling ett alldeles speciellt arbetsmiljöproblem:
 
– Folk tror att vi säljer korv. Vi blev tvungna att skriva DN Debatt på väggen för att folk skulle fatta vilka vi är, säger biträdande redaktören Anders Bolling.
 
De sitter i ett hål i väggen längst in på det lilla DN-torget, en trång passage mellan själva ytterväggen och träkulissen, där man sågat upp luckor.
 
– Det har fungerat bra, ja bortsett från korven då. Folk kommer hit och kommenterar debattartiklar och får information om debattreglerna. Vi har kunnat ha repliker på utspel på sajten som också hamnat i direkt anslutning till våra egna webb-TV-debatter. Det har fungerat väldigt bra, och mycket bättre än vi trodde att det skulle göra. Arbetsmiljön är speciell, men det har funkat bra, säger redaktören Nils Öhman.
 
Plötsligt öppnar någon dörren ut mot baksidan av anläggningen och det blir korsdrag genom Debatt-luckan. Papperen på bordet fladdrar i vinddraget.
 
– Ja, det blir lite kallt ibland förstås, säger Nils Öhman.