”Jag har nog sett priset som något vuxna genier får”
I går vann Natalia Kazmierska, 36, Expressens Björn Nilsson-pris för sin kulturjournalistik. I dag blickar hon framåt mot sin nya tillvaro som frilans utan några fasta kontrakt.
Hon är en välkänd röst i kulturdebatten och har tidigare skrivit för Norrköpings Tidningar, Expressen, Stockholms City och medverkar fortfarande regelbundet i Aftonbladet. På Expressens årliga kulturfest vann under gårdagen Natalia Kazmierska Björn Nilsson-priset och 30 000 kronor.
– Då jag fick reda på det kom det som en blixt från klar himmel, jag har jobbat på Expressen Kultur i många år och själv varit med och delat ut priset till många urduktiga personer. Jag har nog alltid sett priset som något vuxna, modiga genier får. Så nu känns det här helt sjukt kul, säger Natalia Kazmierska.
Jag läser i motiveringen och noterar både orden ”respektlös” och ”oförutsägbar”. Som recension av en vanlig medborgare låter det ju som en ganska otrevlig typ, men när man ska recensera en journalist är det väl ett strålande betyg? Eller vad tycker Natalia?
– Jo, haha. Det var bra sammanfattat. Jag tänker lite på Madonna (artisten red.anm) som är oförutsägbar och vill förnya sig hela tiden. Jag blir lätt trött på mig själv om jag skriver på samma sätt hela tiden, till slut fastnar man nog i sina egna formuleringar. Syftet med kulturjournalistik är väl att man ska komma med nya ideér och presentera dem på ett bra sätt. Det måste vara oförutsägbart.
Var det därför du slutade på Expressen som nyhetsreporter. För att det blev samma sak?
– Jag tyckte det var en ganska macho och jobbig stämning som kvinna på den redaktionen och fick ofta skriva om mjuka ämnen som typ bantning. Jag tyckte inte heller man la nog tonvikt på stilistik. Det kanske inte funkar så på Expressen nu, men då var det så. Så jag sa upp mig och började på City.
Du skriver mycket om feminism, rasism och integration, är det frågor som berör dig mest?
– Det har berört mig jättemycket. Vi lever i hemska tider på många sätt, antisexismen och rasismen känns starkare än på länge.
Jag hörde ett rykte att du ville lämna kulturjournalistiken egentligen, varför det?
– Nej så är det inte. Jag ser tvärtom priset som en uppmaning att ägna mig mer åt det. Jag har ju hoppat runt lite de senaste åren och gjort olika saker. Radio på P3, nyheter och annat. Kulturjournalistik har inte varit det jag ägnat mig mest åt.
Vad jobbar du med just nu?
– Sen början av januari är jag frilans och försöker få ihop vardagen. Det var några år sedan jag var det på heltid och det är ju alltid det där hur ekonomin ska gå ihop. Jag har inte heller några fasta kontrakt med någon tidning, så jag ska forma vad jag ska göra nu. Vid sidan av skriver jag lite på en bok och det kanske jag får mer ro att göra nu. Det har varit ganska svårt att sitta still så länge och skriva, som en bok kräver.