”Jag fick brev om hur oförskämd jag var”

Vad gör du nu för tiden?
– Allt möjligt! Sedan några år sysslar jag i huvudsak med att moderera konferenser om aktuella samhällspolitiska frågor. Har förstått att mina uppdragsgivare gärna vill ha någon som ställer jobbiga frågor och inte släpper taget …

Vi jobbade ihop på regional-tv-programmet ABC, hur upplevde du de åren?
– Det var tuffa och lärorika år, minst sagt. Att vara nybakad journalist och bli programledare, utan tidigare erfarenhet inom detta var ju en utmaning. Learning by doing blev det. Att vara först med utländsk bakgrund hade sina sidor. På gott och ont. Som du säkert minns, skulle ju varje sändning starta utan ett ”Hej och välkomna till ABC”.  Medan kollegan Bengt  kom undan, fick jag brev från tittare om hur oförskämd jag var som inte hälsade, för det gjorde man minsann i Sverige. Jag lärde mig en del om hur den ”anonyma” rasismen fungerar. Mycket intressant. Men kanske viktigast: jag lärde mig det som utmärker SVT, att när det verkligen gäller, då är en redaktion ett team som samarbetar till fullo.

Sen slutade du på SVT och jobbade bland annat med information och kommunikation. Varför då och vad gjorde du?
– Tyckte att jag skulle se mig om i världen. Efter tjugo år på SVT kändes det som om det fanns mycket kvar att lära.  Jag har hunnit vara kommunikationskonsult, presschef, ansvarig för samhällskontakter och kommunikationschef, på olika ställen så klart. Och ett par år även ledamot i Granskningsnämnden för radio och tv.
 
Nu är du tillbaka som redaktör på Rapport och Aktuellt, hur kommer det sig?
– Eftersom jag är min egen ”chef” sedan snart sex år, åtar jag mig journalistiska frilansuppdrag. Vill påpeka att jag bara hoppar in då och då på SVT. Har man som jag jobbat med nyhetsverksamhet större delen av sitt yrkesliv, faller det sig naturligt att söka sig till nyhetsredaktioner. Public service-tänket sitter i ryggmärgen. Det har blivit en del av mig.

Annons

Vilken är den största utmaningen för journalisterna och medierna framöver tycker du?
– Att få gehör i mediebruset. Just nu finns det ett sådant enormt utbud i alla möjliga mediekanaler och plattformar.  Det blir allt svårare att orientera sig om vad som är korrekt, har lite djup och är ett resultat av ett professionellt journalistiskt arbete. Numera gör nästan alla allt – utom möjligen SR – för att tillfredsställa så många som möjligt. Dessutom är public service ifrågasatt, vilket är högst oroväckande. Att hålla fast vid sitt ursprungliga uppdrag, fördjupa det och vara uthållig är, enligt mig, den stora utmaningen.

                                                                              JANNE ANDERSSON

FAKTA:
Nedjma Chaouche
Ålder:  59, eller typ 60 alldeles strax.
Bor: Enskede, Stockholm.
Familj: Joseph, min son.
Hobby: Yoga, men det är ingen hobby, det är ju ett sätt att leva.
Förebild: Min son, som med sina 22 år lärt mig och lär mig att vara förälder och hur man kan förhålla sig till livet.