Ingrid Carlberg: Jag researchade ända in i tryckpressen

Den kom som en blixt från klar himmel, idén att skriva en bok om Raoul Wallenberg. Ingrid Carlberg hade ett parallellfall i sitt eget liv med en släkting som försvann i Gulag.

Men till skillnad från Raoul Wallenbergs anhöriga fick hon och familjen ett sorts avslut – de fick ta del av kopior ur släktingens KGB-akt.

– Jag ägnade Raoul Wallenbergs familj en och annan tanke. De fick aldrig visshet. Sedan kom det plötsligt till mig sommaren 2009, jag skulle skriva en bok om Raoul Wallenberg. Jag upptäckte att han skulle fylla 100 år 2012 så jag hade tre år på mig, berättar Ingrid Carlberg.

– Hela historien om Raoul Wallenberg har aldrig skildrats, åtminstone inte med det sakdjup som jag har försökt att nå. Han har alltid varit ganska diffus som person. Det finns inga rörliga bilder av honom och inga ljudupptagningar, så arbetet handlade också om att skriva fram honom som person med hjälp av fakta – och intervjuer med de som kände honom. Jag ville skapa en levande berättelse.

Hon grävde i många offentliga och privata arkiv, både i Sverige och i utlandet. Hon angrep ämnet som grävande journalist och byggde upp ett gigantiskt Exceldokument med alla fakta. Hon ville inte bara ge en bild av Raoul Wallenberg, utan också skildra det storpolitiska spelet runt honom och beskriva familjens våndor.

Boken, med titeln ”Det står ett rum här och väntar på dig …”, har redan väckt uppmärksamhet. Bland annat har Dagens Nyheter återgett hennes avslöjande i boken att CIA med hjälp av falska vittnen fick Sverige att agera i Raoul Wallenberg-affären.

Under många år gjorde den svenska regeringen ingenting för att försöka få Raoul Wallenberg utlämnad.

– Det förvånar mig att regeringen fortfarande inte agerar mer för att få fram mer information så att familjen kan få visshet om vad som hände. Det finns dokumentation vi inte har fått se och som förvaras i Ryssland, säger Ingrid Carlberg.

Hon fick en kort intervju med utrikesminister Carl Bildt, som lade skulden för det svaga svenska intresset för Raoul Wallenberg på sin företrädare Östen Undén.

Carl Bildt har ju själv fått kritik för att han gjort för lite för att få fängslade svenskar frisläppta – ställde du någon fråga om det till honom?
– Ja, det gjorde jag faktiskt, även om det inte finns med i boken. Han svarade att i de fallen hade den svenska regeringen agerat.

Det omfattande researcharbetet fortsatte tills det bara var dagar kvar till tryckstart.

– Jag researchade ända in i tryckpressen. Den sista intervjun gjorde jag ett par veckor före tryckning. Och bara några dagar före tryckningen fick jag tag på en årsredovisning från 1943 som jag letat efter. Då var redan texten satt, så jag fick skicka över den nya informationen till förlaget för att de skulle lägga in den, säger Ingrid Carlberg.

Hur var det att arbeta med ett så här omfattande material?
– Det är det roligaste och mest stimulerande jag gjort i mitt liv.

Har du något nytt projekt på gång?
– Jag är fullständigt utmattad så nästa projekt är att vila. I höst tillträder jag som gästprofessor i journalistik i Göteborg, det ska bli väldigt roligt. Samtidigt är jag märkligt nog väldigt sugen på att ta mig an ett nytt bokprojekt.

Ingrid Carlberg är författare och journalist, under många år anställd på Dagens Nyheter. 2008 fick hon Guldspaden för sin bok Pillret.