Infokrig den nya faran?- utredning föreslår kontroll av nätet
Informationskriget är den nya faran när invasionshotet från Ryssland förbleknat. Det gör alla med dator till potentiella säkerhetsrisker och Styrelsen för psykologiskt försvar föreslås spana efter informationsattacker på nätet.
Informationskriget är den nya faran när invasionshotet från Ryssland förbleknat.
Det gör alla med dator till potentiella säkerhetsrisker och Styrelsen för psykologiskt försvar föreslås spana efter informationsattacker på nätet.
I en demokrati är det fullt tillåtet att försöka manipulera opinionen. Man får vinkla och vara partisk.
Och man får försöka undergräva förtroendet och tilltron till Sveriges ledning. I valrörelser är det en populär sysselsättning i politiska kretsar.
Om nu så gott som alla är överens om att detta är grundstenar i en demokrati, varför ska då Styrelsen för psykologiskt försvar hålla uppsikt efter ”informationsattacker” på nätet som Journalisten kunde berätta om i förra numret?
Avsikten sägs vara att tidigt avslöja försök att manipulera den svenska opinionen. Informationsattacker beskrivs som ”vilseledande information publicerad på Internet eller distribuerad över Internet” och ”kan vara allt från en partisk eller tendentiös (’vinklad’) beskrivning eller rapportering till systematisk förfalskning av information.”
Citaten kommer från en av de senaste utredningarna i ämnet. Den är gjord av Post- och telestyrelsen, PTS, och föreslår att analyserna ska ske i samverkan med en ny funktion för hantering av IT-incidenter. Här intill kan du läsa fler citat ur olika utredningar och se var du hittar hela texterna på nätet.
Andra kännetecken på informationsattacker är rapportering som försöker undergräva förtroendet och tilltron till Sveriges ledning eller manipulera den svenska opinionen.
Manipulera betyder enligt Nationalencyklopedins ordbok att ”otillbörligt styra (människor) med hjälp av diskreta knep”.
ÖCB oroligt för opinionsmässiga risker
Den arbetsgrupp inom regeringskansliet, Ag IW, som först lanserade förslaget konstaterar i sin rapport från 1998 att ”vidsträckt yttrande- och informationsfrihet, rätt till opinionsbildning och opinionspåverkan utgör grundläggande demokratiska förutsättningar”.
Överstyrelsen för civil beredskap, ÖCB, stödde så sent som i december det ursprungliga förslaget, men uppehåller sig vid de opinionsmässiga riskerna och resonerar kring det goda namn som Styrelsen för psykologiskt försvar har bland journalister.
”SPF anses, särskilt inom mediebranschen, ha ett utomordentligt starkt ’varumärke’ och därmed åtföljande hög trovärdighet.”
Utredaren spekulerar också om varför myndigheten har så gott rykte:
”Sannolikt är detta en följd av att nästan alla personer med ett dominerande inflytande inom mediavärlden på något sätt ingår i SPFs nätverk. Antingen ingår de i något av SPFs råd, krigsorganisation eller har de uppdrag för SPF.”
Vilken sorts anfall kontrollen ska skydda mot framgår av en rapport till regeringen från SPF och försvarshögskolan.
Massinvandring tros kunna utnyttjas
Det gamla vanliga att Sverige ska anfallas militärt och dras in i ett krig betraktas inte som särskilt aktuellt.
Mer allmänt säkerhetspolitiskt betingade hot samt händelser av det slag som brukar kallas ”svåra påfrestningar på samhället i fred” betraktas i dag som större hot.
Där nämns terrorister, avsiktlig gift- eller smittspridning, massinvandring av flyktingar samt omfattande och organiserad brottslighet. Sådana hot kan av angriparen ”kombineras med omfattande psykologiska operationer syftande till undergrävande av förtroende och tilltro till landets ledning, till viss grundläggande samhällsviktig verksamhet etc”, skriver SPF och försvarshögskolan.
Lars Nicander är utredningschef på försvarshögskolan och chef för något som kallas Informationskrigskansliet. Han tänker sig en daglig bevakning av nätet.
– Man ska se om det finns medvetna felaktigheter som återkommer enligt ett visst mönster. Alltså titta på utbudet. Inte på någon enskild. Absolut inte följa en enskild journalist och se vad just den skriver, säger Nicander som själv har ett förflutet på Liberala Nyhetsbyrån under 80-talet.
“Inget konstigt att staten letar bovar på nätet”
Att leta efter badwill på Internet är något som många företags informationsavdelningar redan ägnar sig åt idag, säger han. Så varför skulle inte staten få göra det?
– Ryggmärgsreaktionen blir lätt något i stil med att ”storebror ser dig”, men om inte staten får göra så här så blir statens beslutsfattare offer, säger Lars Nicander.
Han pratar om kontrollen som en sorts kvalitetssäkring av opinionsbildningstendenserna i det nya snabba medielandskapet och att det gäller utländska aktörer, inte svenska.
Exempel på företag som råkat illa ut
När han ger exempel på medveten desinformation på Internet gäller det mest falska pressmeddelanden riktade mot företag.
Ett påstod att Motorola skulle ta över all Ericssons verksamhet i Nordamerika. Ett annat hävdade att amerikanska Emulex VD avgått på grund av dåliga affärer. Dow Jones och Bloomberg nappade på nyheten och kursen föll 60 procent. Den 23-årige student som skrev pressmeddelandet hade kunnat tjäna 241 000 dollar på att köpa aktien billigt om han inte blivit avslöjad. Fast trots att Nicander tar de falska pressmeddelandena som exempel är det inte sådana enskilda affärer som han vill upptäcka:
– Det handlar om att göra en makrostudie. Annars blir det en individuell kontroll av enskildheter.
SPF ska bara upptäcka attacken – inte göra något åt den
Om en ”informationsattack” sker ska inte Styrelsen för psykologiskt försvar agera. Det kan vara en uppgift för UD eller någon annan statlig instans. SPF ska bara upptäcka attacken, säger Nicander, och tar ett exempel från valutaspekulationerna mot Sverige 1992:
– Om George Soros skickar pressmeddelanden via en rad olika kanaler om svensk ekonomi kan det vara ett nytt försök att spekulera mot den svenska kronan. Det skulle ju Riksbanken vara väldigt intresserad av att få veta.
Men fortfarande finns en ängslighet för vad opinionen ska säga.
I den skrivelse till regeringen som Nicander varit med om att ta fram underlaget till pratas det om att resultaten av kontrollen ”snabbt, korrekt och öppet redovisas och publiceras så att de kan göras till föremål för offentlig diskussion”.
Om informationen hålls hemlig löper verksamheten ”stor risk att misstänkliggöras eller självt bli sårbar för informationsattacker”.
Väcker planerna motreaktioner tror Lars Nicander att man försöker ta en diskussion med Publicistklubben eller liknande för att förankra dem och skydda sig mot en opinionsstorm.
SPF behöver fem miljoner extra för ev. spaning på nätet
Försvarshögskolans och SPFs avrapportering mynnar ut i förslaget att regeringen ska fatta tre beslut i ärendet.
För det första ett principbeslut att Sverige ska ha den här sortens verksamhet.
För det andra ge SPF i uppdrag att påbörja operativ informationsbevakning på Internet och ge fem miljoner extra i anslag per år.
För det tredje ändra i den instruktion som styr myndighetens verksamhet eller skriva en särskild förordning för den nya uppgiften.
Det sista är inte minst viktigt tycker SPFs generaldirektör Björn Körlof. Han har efter kontakter med regeringskansliet förstått att de inte anser att det behövs någon ändring i instruktionen för att köra igång en analys av innehållet på Internet.
Det beskedet gillar han inte.
– Jag har sagt att jag i så fall ställer mig mycket tveksam till att starta en sådan verksamhet, eftersom den som skrev nuvarande instruktion inte visste vad Internet var. Därför tycker jag att man borde formulera mandatet tydligare, säger Björn Körlof.
Men några problem att motivera bevakningen har han inte:
– Det är samma vits som när vi tittar på opinionsbildningstendenser i samhället i de vanliga medierna i dag, säger Björn Körlof.
Vad ska ni få fram?
– Vi ser om det finns några empiriska samband mellan vad som sänds ut på nätet och opinionens utveckling. Det handlar om allt från medvetna sakfel till aggressiv desinformation. Det är inget konstigt. Sånt förekommer i vanlig press också. Och vi har inte sagt att det är illegalt eller illegitimt. Propaganda är fullt tillåten i en demokrati och vi är medvetna om att vi vandrar på känslig mark här, säger Björn Körlof.
Han jämför det med vanliga forskarrapporter där SPF i efterhand försöker klarlägga vad som skett.
– Men vi kan via nätet få grepp om de första faserna av en opinionsbildning för att se vad som är på väg att hända. En konflikt börjar ofta med att man demoniserar motståndaren.
Björn Körlof ger också ett exempel på vilken slags manipulation han menar.
– Till exempel att någon via TT planterar in uppgifter som TT tror på och ger mycket stor spridning. En sådan uppgift är svår att tillrättalägga och att den är fel skadar förtroendet för TT. Då har man uppnått det man ville. Man har skapat en bild som stämmer med ens syften och man har skapat misstro.
Men misstro och kritik är grundstenar i journalistik och samhällsdebatt. Hur kan man skilja ut det från medveten desinformation?
– Det skiljer sig inte generellt. Det är klart att sådan kritisk journalistik ska förekomma. Det är en del av den demokratiska kontrollapparaten, säger Björn Körlof.
Varför är det i så fall legitimt att kontrollera vad som sägs och skrivs på nätet?
– Jag ser det inte som mer konstigt än att man bedriver forskning om journalistik i allmänhet. Jag har inte sett det som någon sorts kontroll av medierna. Mer som empirisk forskning om innehållet på nätet, säger Björn Körlof.
Skilda uppfattningar om hur ofta bevakningen skall ske
Det finns olika uppfattningar om hur kontinuerlig en sådan bevakning ska vara. ÖCB menar i sin rapport om det psykologiska försvaret att det ska vara en ”kontinuerlig bevakning” (se citat ur utredningen). Även Lars Nicander på försvarshögskolan säger att han tänker sig en daglig bevakning. SPFs generaldirektör Björn Körlof menar att detta inte är avsikten och att det skulle kräva betydligt mer personal och pengar. Han säger att det i stället rör sig om ett antal körningar per år i forskningssyfte. Det framgår klart av den utredning från Post- och telestyrelsen som kom i november, hävdar han.
“Det här är mycket tveksamt”
Men Alice Åström, riksdagsledamot för vänstern och ledamot i justitieutskottet, som i debattartiklar kritiserat tystnaden kring det amerikanska spionsystemet Echelon, är överhuvudtaget mycket skeptisk när hon får höra talas om de nya planerna.
– Jag ser stora tveksamheter i det här. Jag tycker det verkar otroligt luddigt och oklart. Vilket syfte och vilken funktion ska det fylla? En del av det här handlar om rent politiska grupperingar och då är man verkligen ute i gränslandet när det gäller yttrandefriheten, säger hon.
Det stora problemet är hur verksamheten kontrolleras. Insyn och möjlighet till kontroll och öppenhet betyder allt:
– Jag tror inte det räcker med att myndigheten kontrollerar sig själv. Det stora problemet är den utbredda åsikten att det bara finns goda myndigheter, en god stat, och att det därför är självklart att den ska få söka och kontrollera eftersom allt sker i ett gott syfte. Men vi vet aldrig vad som kommer och hur det här kan användas, säger Alice Åström.
“Alla partier verkar överens”
Johan Eriksson är forskare vid Utrikespolitiska institutets säkerhetspolitiska råd och lektor i statsvetenskap vid Södertörns högskola.
Som projektledare för en studie om Hotbildernas politik, beskriver han säkerhetspolitik som ett politiskt, medialt och akademiskt slagfält där vissa hot får högre status genom att klassas som säkerhetspolitik.
Ett sådant modehot är IT och begreppen informationskrigföring och informationsoperationer.
– Det är oerhört öppna begrepp som kan vara precis vad som helst. Jag tycker det är fascinerande att det är vad en stor del av försvarsetablissemanget numera ägnar sig åt. Och alla partier verkar vara överens om det, säger Johan Eriksson.
Han tycker att det är närmast en intellektuell skyldighet att börja ifrågasätta denna enighet.
– Det har väldigt stor politisk betydelse hur man uppfattar ett hot. Vi vill visa att det inte är så självklart som alla aktörer säger att det är.
Vad som klassas som säkerhetspolitik avgör hur öppet man kan hantera det. Det finns ett klassiskt dilemma mellan säkerhetspolitik och demokrati, säger han.
– Om man väljer att beteckna något som ett säkerhetsproblem så blir det lätt att belägga det med sekretess.
Försvarets stora efterfrågan på säkerhetspolitiska hot beror på det vakuum som uppstått efter kalla krigets slut. Organisationen finns men uppgiften saknas. Precis som i USA, där svensk militär hämtat hela informationskrigspaketet med idéer, namn och allt, gäller det att fylla detta vakuum.
– Det handlar om vad vi ska ha försvaret till. Nu finns det utrymme att föra upp andra frågor på dagordningen så att personalens kompetens kommer till nytta igen.
Panik eller verkligt hot?
Det betyder inte att Johan Eriksson avfärdar militärens farhågor som konspiration eller panik.
– Vi kan inte avgöra om det är överdriven panik eller ett ansvarsfullt sätt att möta allvarliga hot. Vi vet inte exakt hur många attacker det är, vilka motiv eller aktörer som ligger bakom. På grund av sin tekniska expertis och sitt informationsövertag har experterna alltid ett tolkningsföreträde.
– Men det går att komma runt genom att inte bara ha ett tekniskt synsätt utan också göra en konsekvensanalys. Vad betyder det här för resten av samhället? Och för relationen med andra stater? Sedan kan de säkerhetspolitiska hoten vägas mot dessa andra konsekvenser, säger Johan Eriksson. Det är en diskussion som måste tas i resten av samhället. Och bland militären.
“Alla med dator inte ett hot”
– Jag skulle vilja att de fokuserade mer på vad som är samhällsomstörtande hot och att de lite självkritiskt funderar över konsekvenserna av att betrakta vem som helst med en dator som en potentiell säkerhetsrisk.
Johan Eriksson är den enda utanför militäretablissemanget som Journalisten pratat med som känner till planerna på att låta SPF leta informationsattacker på nätet.
Och det är knappast någon nyhet, påpekar han, att motståndare i en konflikt försöker lämna varandra vilseledande information. Tvärtom. Det är urgammal krigskonst.
Men trots sina kunskaper i ämnet kan han inte entydigt avgöra vad en informationsattack egentligen är.
– Jag skulle tycka att det borde vara en aktör som medvetet försöker orsaka skada i vid bemärkelse. Att det är en fientlig handling. Annars öppnas för stora möjligheter. Då kan försvaret betrakta inte bara Ryssland som farligt utan vem som helst kan vara det. Och uppstår det ett fel kan ingen säkert veta om det är ett tekniskt fel eller en informationsattack. Då finns risken att man väljer att betrakta allt som attacker, säger Johan Eriksson.
I de olika utredningar Journalisten läst framskymtar fler tolkningar. Inte ens Björn Körlof, generaldirektör på Styrelsen för psykologiskt försvar, kan ge en tvärsäker definition på vad en informationsattack är.
– Det är en bra fråga. Jag skulle själv vilja sätta in den i ett säkerhetspolitiskt sammanhang, säger han.
Kanske är en kritisk artikel som den här en informationsattack? Eller flera sådana artiklar som är vinklade, riskerar innehålla sakfel och kan undergräva förtroendet och tilltron till Sveriges ledning?
– Nej, om flera medier skriver kritiskt om en myndighet eller regeringen är det inte en informationsattack. I min värld är informationsattacker knutna till en konflikt mellan stater, men jag vet att en del använder ordet även för att beteckna sånt som inte är det, säger Björn Körlof.
borge.nilsson@textra.se
Utredarna om spaning på nätet
Om arbetsgruppens förslag till regeringen:
”AgIW har sedemera föreslagit att SPF av regeringen får ett tydligt uppdrag, att inom den ordinarie verksamheten inrätta en enhet (motsv) för kontinuerlig bevakning av IT relaterade medier för att i realtid kunna bedöma och värdera tendenser till sådan informationsverksamhet som ovan beskrivits.”
ÖCB, Rapport från en genomgång av funktionen Psykologiskt försvar, 2000-12-13, Dnr 5-631/2000.
Om Styrelsen för psykologiskt försvars uppgift:
”Att sammanställa, analysera och vidarebefordra uppgifter om sådana informationsattacker. Vi anser att SPF har kompetens att hantera den här sortens frågor. Uppgiften ligger nära de uppgifter som SPF redan har.”
ÖCB (se ovan)
Om hur regelbundet bevakningen ska ske:
”Vi har uppfattat det som att SPFs uppgift i första hand är tänkt att omfatta en kontinuerlig bevakning. Detta har uppskattats kosta mellan 3,5 och 7 miljoner och kräva i storleksordningen fem till tio personer för verksamheten i fred beroende på ambitionsnivå.”
ÖCB (se ovan)
Om SPFs uppgift enligt utredningen från PTS:
”PTS föreslår att Funktionen (för IT-incidenthantering hos PTS, reds anm) under försöksperioden bör kunna ta emot rapporter om händelser som kan utgöra tecken på informationsattacker eller avsiktlig vilseledning som kan utgöra hot. Rapporter om sådana händelser bör (….) vidareförmedlas till i första hand SPF för analys. Formen för myndigheternas rapportering av informationsattacker och annan avsiktlig vilseledning, liksom för Funktionens vidare rapportering till SPF, bör utformas av Funktionen och SPF gemensamt.”
Post- och telestyrelsen, Förutsättningar för att inrätta en särskild funktion för IT-incidenthantering, 20001128, diarienummer 99-19448.
Om politiska risker med SPFs analysverksamhet:
”Det finns också aspekter på mediebevakningen som är mer politiska till sin karaktär, som bl a har att göra med riskerna för misstänkliggörande av och eventuellt minskat förtroende för verksamheten i övrigt. Aspekter som dessa, som ytterst gäller förtroende för och tillit till samhället, måste det ankomma på den politiska ledningen att bedöma.”
Arbetsgruppen för Information Warfare, Ag IW, ”Åtgärder och skydd mot informationskrigföring…” Rapport 2, 1998-08-19.
Fakta/Utredningar och rapporter
Arbetsgruppen för Information Warfare, Ag IW:
”Åtgärder och skydd mot informationskrigföring. Rapport nr 1 från arbetsgruppen om informationskrigföring”. 1997-08-15.
Ladda hem den via: http://www.fhs.mil.se/utb/operativa/opi/ikk.htm
Arbetsgruppen för Information Warfare, Ag IW:
”Åtgärder och skydd mot informationskrigföring ? förslag till ansvarsfördelning mm. Rapport nr 2 (öppen) från arbetsgruppen om informationskrigföring. Utdrag ur hemlig rapport till Regeringen 1998-05-29.”
Daterad 1998-08-19. (Ag IW är numera omdöpt till Arbetsgruppen for Information Operations, Ag IO).
http://www.fhs.mil.se/utb/operativa/opi/ikk.htm
Post- och telestyrelsen, PTS:
”Förutsättningar för att inrätta en särskild funktion för IT-incidenthantering.” Föreslår att en sådan inrättas hos PTS.
Klar 2000-11-28.
Diarienummer 99-19448.
Ladda hem den via:
http://www.pts.se/dokument/getFile.asp?FileID=1995
Överstyrelsen för Civil beredskap, ÖCB:
Rapport från en genomgång av funktionen Psykologiskt försvar. Föreslår bland annat att en grupp som analyserar innehåller på Internet bildas hos SPF. Klar 2000-12-13.
Diarienummer 5-631/2000. Ladda ner via:
http://www.ocb.se (Välj Rapporter i menyn och sedan Utredningar.)
Sårbarhets- och säkerhetsutredningen:
Pågående offentlig utredning, SOU, med Åke Pettersson som särskild utredare. Betänkande i början av maj 2001.
Försvarsberedningen:
Behandlar säkerhetspolitik och
informationskrigsföring ur ett mer övergripande perspektiv.
Hackare ger sig på kvällstidningarna
Göran Persson är Aftonbladets största ägare och har ställt till stora skandaler på tidningen. Därför slås Aftonbladet och Expressen ihop till Aftonpressen.
Den nyheten fanns på Aftonbladets hemsida en natt i januari 1997. Nyheten hade lagts in av en 22-årig hackare från Skåne som fått lösenordet av en okänd person. 22-åringen passade också på att ta livet av företaget Spray.
Hackaren dömdes av Lunds tingsrätt att betala 20 000 kr i skadestånd till Aftonbladet. Företaget hade yrkat på 110 000 kr.
Professionellt utförda redaktionella intrång av det här slaget är ett skräckscenario när så gott som allt redaktionellt material ligger ute på nätet. Det är sånt här som de utredare som ligger bakom förslaget om en kontinuerlig kontroll av innehållet på nätet fruktar. Särskilt om intrången ingår i illvilliga fienders strategiska planer.
Hur ofta sådana intrångsförsök sker är inte lätt att få någon bild av.
Dels är företagen förtegna. Dels är inte intrången lätta att upptäcka ens för dem.
– Förutom det för några år sedan har vi inte kunnat dokumentera något trots att vi har konstant övervakning, säger Aftonbladets IT-chef Mattias Nyman.
Övervakningen sker genom att spana efter onaturlig trafik.
– Men än så länge har vi inte lyckats påvisa någon sådan attack som givit någon effekt, säger Nyman lite diplomatiskt.
När fyra tidningar publicerade samma material om nazister den 30 november 1999 såg man hur sårbara datorsystem är. Ett förmodat illasinnat ”tack-kedjebrev” med kopia till de fyra chefredaktörerna gav tiotusentals mail, och ställde till stora problem i några av tidningarnas e-posthantering.
Men de vanligaste orsakerna till fel är inte intrång, säger Mattias Nyman. Det är störningar i förbindelserna på nätet, felberäkningar om hur mycket trafik en sida kommer att locka, felfunktioner i systemen och felgrepp gjorda av teknisk personal.
I sin dator ser Mattias Nyman att Aftonbladet hade 27 längre och kortare driftstopp mellan 13 april 2000 och 1 februari 2001. Under samma tid hade Spray 71 stopp.
– Jag tror man fokuserar lite för hårt på intrången när det finns driftssäkerhetsproblem som man borde styra upp först. Det finns en skräck för intrång och därmed en marknad för att prata om det, säger han.
På Expressen säger webbredaktionens redaktionschef Bosse Andersson att man förutsätter att hackare försöker ta sig in både i Expressens redaktionssystem och på hemsidan.
– Vi gör åtminstone antagandet att intrångsförsöken blivit allvarligare. Ska man hacka en hemsida så finns säkert Expressen med på topplistan, säger Bosse Andersson som inte känner till några lyckade försök.
Enligt Expressens tekniske chef Åke Halvdanson finns ingen officiell statistik på hur många gånger tidningen varit utsatt för intrångsförsök. Men man har varit det.
– Den som säger att han har total koll på allt har ingen koll. Men ingen har vare sig ändrat något på hemsidan eller gått in i mer vitala delar vilket vore mycket allvarligare, säger han.
Om någon lyckas skriva Sexpressen på hemsidan är det illa. Men det är ingenting mot att radera bilder, titta i telefonböcker, ändra texter i arkivet eller stoppa matningen till tryckeriet.
För att höja säkerheten låter Åke Halvdanson inhyrda företag försöka hacka sig in utan att personalen på tidningen vet om det.
– Vi vill titta på hur vi reagerar i vår organisation, om vi överhuvudtaget märker att någon försöker göra intrång. Vi gör det för att skärpa sinnena, förklarar han.
borge.nilsson@textra.se
Allt smartare sätt att komma åt ”fienden”
Hundratusentals radioapparater som bara sänder fiendens propaganda.
Hemlig signalspaning som läser av krypterade meddelanden på din datorskärm. Bakterier som äter plasten och silikonet i motståndarens dator.
Nej, det är inte hämtat ur någon deckare utan från statliga utredningar och rapporter om informationskriget.
Den bild av informationskrig som skymtar i en rad statliga utredningar och rapporter, sätter fart på fantasin.
Att ha herraväldet över ett geografiskt territorium är inte så viktigt om telekommunikationer, elförsörjning, massmedier, betalningar,styrsystem eller kommunikationer ändå inte fungerar.
Alltså är inte nödvändigtvis fienden en annan stat som vill åt vår mark.
Är det en stat kan den finnas i Oceanien och attackera oss utan att vi ens märker det. Det kan också vara ett företag som attackerar ett annat företag eller som attackerar en stat. Eller en grupp. Eller en individ.
Företags storlek och internationalisering gör dem till och med lämpligare som angripare än en stat. Sätten att angripa någon annan kan också skifta.
Allt från att bomba en viktig dator till att smygande och under lång tid ändra eller påverka innehållet i medierna för att det ska passa en viss strategi.
I två rapporter från Arbetsguppen för Information Warfare, Ag IW, beskrivs metoder för informationskrigföring som ligger långt från vanlig militär signalspaning.
Man kan till exempel via nätet sno en hemsidas identitet eller lägga in egna Internetpaket i pågående trafik.
USA använde vanliga radiosändare i Gulfkriget. Och vid den amerikanska operationen mot Haiti släppte man ner 150 000 radioapparater som var förinställda på en fast frekvens där det bara fanns program producerade av amerikanska psykologiskt krigförande bataljoner. Samtidigt fick betydelsefulla haitier e-post med propaganda.
Det går också att tjuvlyssna på krypterad datatrafik i säkra datanät.
Det sker med hjälp av enkla antenner som på några hundratals meters avstånd kan uppfatta signalerna från datorskärmen, höljet eller ledningarna. Det kallas röjande strålning, RÖS, och ger de krypterade meddelandena i klarskrift.
Rapporten berättar också om bakterier som äter upp plast och silikon i fiendens utrustning, om robotar mindre än myggor som kan programmeras till att anfalla delar av en dator och om forskning i att använda fjärrstyrda insekter som kan anfalla utrustning.
borge.nilsson@textra.se
