Gå direkt till textinnehållet

Förtroendet får barnet att öppna sig

Det är inte bara journalister som måste vara väl insatta i intervjuteknik för att göra ett bra arbete. Poliserna Bo Wide och Ingela Bylon berättade på Gräv 99 om hur de jobbar med att förhöra barn som misstänkts ha blivit utsatta för sexuella övergrepp.

Det är inte bara journalister som måste vara väl insatta i intervjuteknik för att göra ett bra arbete. Poliserna Bo Wide och Ingela Bylon berättade på Gräv 99 om hur de jobbar med att förhöra barn som misstänkts ha blivit utsatta för sexuella övergrepp.

Det finns likheter mellan polisens förhör och journalistens intervjuer. Båda försöker finna sanningen.

Det var kriminalkommissarien och spaningsledaren Bo Wides slutsats när han berättade om polisens förhörsmetoder på Grävarseminariet.

– Både polisen och reportern rapporterar till sina respektive intressegrupper. Vi ger vår sanning till åklagaren som ska besluta om åtal. Reportern ger sin bild av sanningen till läsarna, lyssnarna eller tittarna.

Arrangörerna hade bjudit in Bo Wide och Ingela Bylon, kriminalinspektör som förhör barn som misstänks ha utsatts för sexuella övergrepp. Utgångspunkten var vad journalister kan lära av polisens sätt att förhöra. Nu kom det inte fram så mycket matnyttigt för reportrar att ta till sig, men de två poliserna gav en intressant inblick i hur de arbetar.

Bo Wide pekade även på skillnader som finns mellan polisens och journalisternas arbete.

– Vi har inget vinstintresse och ingen konkurrent så vi behöver inte ha så bråttom som ni journalister.

Däremot styrs vi av rättegångsbalken. Vi måste berätta för den misstänkte varför förhöret hålls, erbjuda den misstänkte en försvarare och dokumentera förhören. Vi måste följa vissa regler för att vårt arbete ska kunna granskas i efterhand.

Ibland skär det sig i kontakten mellan polisen och journalisterna. Polisen ogillar till exempel när reportrar visar bilder på misstänkta för vittnen.

– För oss är det viktigt att få möjlighet att höra vittnena först så de inte blir styrda av andra, sade Bo Wide. Får vi kritik för att vi inte säger någonting kan det vara för att vi vet för lite i en utrednings ingångsskede för att kunna berätta någonting för journalisten. Vi kan också vilja avvakta med att föra ut uppgifter så att de inte skadar utredningen. Dessutom har vi sekretessen att ta hänsyn till.

Liksom reportern försöker polisen bygga upp ett förtroende till den som ska förhöras. Det är en nödvändighet för Ingela Bylon, som måste prata med barn om svåra och känsliga saker.

Förhör med barn som misstänks ha utsatts för sexuella övergrepp videofilmas om barnet är under 15 år eller om det handlar om utvecklingsstörda.

– Eftersom det finns en oskriven regel om att man inte ska höra barn under 15 år under en rättegång så ersätter videoförhören oftast det muntliga förhöret i rätten, berättade Ingela Bylon.

Hon är alltid ensam vuxen när hon träffar barnen vid förhören. Den misstänkte förövarens försvarare får se en direktsänd inspelning i ett rum längre bort i korridoren. Frågor från honom eller henne förmedlas till barnet av Ingela.

– Barnen ska vara väl förberedda på vad som väntar dem i videorummet. De ska veta att jag är polis och vad jag tänker prata om med barnet. De ska också veta vilka som sitter och tittar på direktsändningen i det andra rummet. Allt handlar om förtroende.

Oftast träffar Ingela Bylon barnet många gånger, eftersom det ska få en chans att lära känna henne. Det är också vanligt att barn inte orkar prata så länge om det jobbiga som hänt och att förhöret måste avbrytas och återupptas en annan dag.

En del barn föredrar att rita eller skriva istället för att berätta muntligt. Ibland använder sig Ingela Bylon av anatomiska dockor för att underlätta för barnet att beskriva händelser. Ingelas erfarenhet är att det inte brukar vara så svårt att komma in på de känsliga frågorna.

Däremot kan det ta lång tid innan hela historien har benats upp. Det kan också vara så att det gått lång tid efter övergreppet innan barnet berättat för någon vad som skett.

– En del barn börjar inte berätta förrän deras småsyskon kommit upp i en ålder där de också riskerar att utsättas för övergrepp.

Därför har preskriptionstiden för sådana här brott ändrats. Den börjar inte löpa förrän barnet fyller 15 år.

Fler avsnitt