Gå direkt till textinnehållet

Forskaren Marina Ghersetti:Bevakningen av Dianas död bevis på SVTs kommersialisering

Sommaren 1997 dog prinsessan Diana, en händelse som gavs större utrymme i SVT än i TV4. Forskaren Marina Ghersetti ser det som ett tecken på att medielandskapet genomgått en omvälvande kommersialisering.

Sommaren 1997 dog prinsessan Diana, en händelse som gavs större utrymme i SVT än i TV4.

Forskaren Marina Ghersetti ser det som ett tecken på att medielandskapet genomgått en omvälvande kommersialisering.

Prinsessan Diana hade ingen anknytning till Sverige, varken politiskt eller ekonomiskt. Hon hade knappast någon betydelse för svenska intressen utan var rätt och slätt en utländsk kändis. Ändå tyckte svenska nyhetsredaktörer att hennes död var värd en enorm uppmärksamhet.

JMG-forskaren Marina Ghersetti har i sin doktorsavhandling kartlagt hur de stora svenska medierna rapporterade de första åtta dagarna efter prinsessans död.

Bilkraschen i Paris den 30 augusti 1997 fick exempelvis Sveriges Radio att sätta in ett specialgjort Studio Ett och SVT hade flera extrasändningar.

DN och GP hade under den första veckan totalt elva fullformatsidor vardera medan Expressen publicerade 117 tabloidsidor om Lady Di. SvD och Ekot hade Dianas död på löpet sju dagar i sträck.

Det kanske mest anmärkningsvärda är nyhetsvärderingen inom public service-TV och -radio. Både Rapport och Aktuellt gav något mer utrymme åt Dianas död än vad TV4s Nyheterna gjorde.

I sin avhandling gör Marina Ghersetti en jämförelse med en stor mediehändelse 1987, då tre svenska biståndsarbetare kidnappades i Angola.

Slutsatsen är att mediernas sätt att rapportera påtagligt förändrats under dessa tio år. Vid Dianas död hade den dramaturgiska bearbetningen blivit hårdare vilket formade nyhetsberättelsen på ett mer utpräglat sätt.

Medierna byggde upp berättelsen om Diana genom att skildra henne som den goda prinsessan medan det brittiska kungahuset befolkades av onda människor. Sammantaget var 91 procent av omdömena om Diana i de granskade medierna positiva. Hon beskrevs som folkets prinsessa, hon sades ha engagerat sig för de svaga, kämpat mot landminor och så vidare.

När det däremot gällde kungahuset var 89 procent av värderingarna negativa. Journalisterna framhöll den brittiska kungafamiljen som känslokall, den hade ingen kontakt med folket, prins Charles hade varit otrogen med mera.

Det framställdes som att Diana svikits och utnyttjats av drottningen och av sin man. Ändå hade hon lyckats återvinna sin självkänsla och förblivit sina verkliga vänner trogen; de svaga, de sjuka och de utsatta.

Men enligt Marina Ghersetti var det en efterhandskonstruktion. I verkligheten hade Diana före sin död fått utstå avsevärd kritik i medierna, i synnerhet efter separationen från prins Charles. Hon hade klandrats bland annat för sitt umgänge och för sitt vidlyftiga, luxuösa leverne.

Den här typen av hårddragen dramaturgi förekom inte i rapporteringen från kidnappningen av Angolasvenskarna. En förklaring är naturligtvis att det rör sig om två helt olika slags nyheter. En annan möjlig förklaring är att mediesituationen hade förändrats under de tio år som gått mellan de båda händelserna.

Bland annat hade konkurrensen om publiken hårdnat. Vid tiden för Lady Dis död hade de kommersiella radio- och TV-kanalerna tvingat public service till ett nytänkande, menar Marina Ghersetti.

Den samlade dagspressupplagan hade sjunkit, framför allt hade läsningen minskat bland ungdomar, arbetare och invandrare. Fler utländska medieägare hade kommit in på marknaden och ägarkoncentrationen hade tilltagit.

De svenska nyhetsmedierna hade blivit en del av ett internationellt medienätverk där ett litet antal aktörer dominerar och dessa hade kommit att få ett slags definitionsföreträde i nyhetsvärderingen.

– När en nyhet definieras som en meganyhet kan inga medier avvika alltför mycket från de övriga. Den redaktion som gör det riskerar att dala i anseende hos sin publik och i förlängningen förlora den, hävdar Marina Ghersetti.

Hon anser att nyhetsförmedlingen i allt högre grad inriktas mot nyheter som är billiga att producera och lockar stor publik.

I jakten på publik får klassiska dramaturgiska grepp allt större genomslag medan traditionella nyhetskriterier som väsentlighet och relevans riskerar att tonas ner.

– Det har medfört att den svenska journalistiken i dagsläget vacklar mellan publicistiska ideal och krass ekonomisk verklighet, mellan kvalitet och försäljningssiffror.

Marina Ghersetti befarar att egenskaper som återfanns i nyhetsbevakningen av Dianas död riskerar att överföras till andra och viktigare händelser.

sw@sjf.se

Fotnot:De medier som ingår i undersökningen är Aftonbladet, Aktuellt, Arbetet, Dagens Nyheter, Ekot, Expressen, Göteborgs-Posten, Göteborgs-Tidningen, Nyheterna, Rapport och Svenska Dagbladet.

Andel av totala sändningstiden första nyhetsveckan (i procent)

Aktuellt:Morden i Falun -94 6 procent Stureplansmorden -94 10 procent Prinsessan Dianas död -97 26 procent Estonia -84 86 procent

radbryt:

Rapport:Morden i Falun -94 6 procent Stureplansmorden -94 8 procent Prinsessan Dianas död -97 28 procent Estonia -84 74procent

radbryt:

Nyheterna:Morden i Falun -94 7 procent Stureplansmorden -94 12 procent Prinsessan Dianas död -97 25 procent Estonia -84 65 procent

radbryt:

Ekot:Morden i Falun -94 4 procent Stureplansmorden -94 8 procent Prinsessan Dianas död -97 19 procent Estonia -84 60 procent

Fd Rapportchef:Vi har inte förändrats

– Prinsessan Dianas död var ett mycket speciellt fall och det går inte att utifrån detta enda exempel dra slutsatsen att nyheterna i Rapport kommersialiserats. Det anser tidigare Rapportchefen Jan Axelsson.

Forskning från JMG visar att andelen nyheter och fakta i SVT inte minskat de senaste åren.

Jan Axelsson, som var chef för Rapport när Diana dog, motiverar den extrema uppmärksamheten med att det var en världsnyhet av mycket stort intresse för tittarna.

– Händelsen berörde många människor oerhört mycket på ett känslomässigt plan. Det var ingen tillfällighet att alla stora politiker över hela världen var ute och uttalade sig i frågan.

Men var nyheten väsentlig frånsett att många var intresserade av Diana som kändis?

– Nej, det var ingen nyhet av enorm principiell räckvidd. Jag skulle ta till mig den kritik som framkommit om det var så att vi åsidosatte någon annan typ av bevakning men det gör vi inte.

Om folk börjar intressera sig för andra frågor som inte har någon principiell betydelse, till exempel någon kändis och dennes skilsmässa. Är det då viktigt att ta upp såna händelser?

– I det här fallet var det det. Men du har inte så många andra exempel och vi tar inte upp andra kändisnyheter.

Marina Ghersetti menar att rapporteringen kring Dianas död är ett tecken på att medievärlden kommersialiserats.

– Hur många exempel har hon på det? Det finns inga belägg för det när det gäller Rapport. Diana är ett alldeles speciellt fall.

Kent Asp, professor vid JMG, har på uppdrag av Granskningsnämnden undersökt hur SVTs innehåll förändrats från 1993 och framåt. Hans slutsats är att påståenden om SVTs kommersialisering är en myt.

I båda SVTs kanaler fanns en mycket klar övervikt för nyheter och fakta under samtliga undersökningsår. Enligt Kent Asp sänder SVT inte mindre information och fakta idag än man gjorde i början av 1990-talet. Inte heller har andelen underhållning ökat.

Kent Asps rapporter bygger på en granskning av TV-utbudet under 17 slumpmässigt utvalda veckor under ett kalenderår. Samma undersökning har genomförts för fem av åren sedan 1993.

sw@sjf.se

Annons

Senaste numret

Fler avsnitt
Annons