Gå direkt till textinnehållet

Folk som inte kan räkna

Dagens fiasko kan också få konsekvenser på den svenska tidningsmarknaden

Deras slogan var ”En tidning för folk som kan läsa av folk som kan skriva”. Smart och kaxigt, på gränsen till arrogant. Men när konkursen nu väntar runt hörnet har mediehumorn brutalt gjort om den: ”En tidning för folk som kan läsa av folk som inte kan räkna.”

Det handlar, förstås, om danska Dagen, som i fredags ställde in betalningarna, sedan banken stoppat krediten, checker studsat och kreditkort visat sig sakna täckning. I lördags och i går kom tidningen inte ut. Istället har frenetiska förhandlingar ägt rum mellan tidningsledningen, banker och potentiella investerare. En deadline är satt till lunchtid i dag, tisdag, men få tror något annat än att tidningens saga är all och att Nordens djärvaste medieprojekt därmed bara varade i 40 utgivningsdagar.

Under helgen har de danska konkurrenttidningarna frossat i detaljer i Dagens skötsel, som onekligen haft drag av storhetsvansinne. Ett urvattnat eget kapital, höga personalomkostnader, marknadsföringskostnader som skenat, arroganta annonssäljare som inte velat diskutera med andra kunder än sådana som L´Oréal och Bang Olufsen – och ett administrativt system som inte fungerat, så att en stor andel av de som tecknat prenumeration aldrig ens fått ett inbetalningskort.

Annons Annons

bryt

De enda de kunde var att göra tidning. Jag hann bara läsa ett tiotal utgåvor av tidningen, men det jag såg ingav respekt. Internationellt anslag, långa, välskrivna texter, mycket opinions- och kulturmaterial och en stram men tilltalande form. Dagen lovade runt, men höll det också, om man bara ser till det redaktionella.

Drygt 12 000 tecknade – eller försökte teckna – en prenumeration, vilket inte är så illa. Om socialdemokratiska tidningsprojektet Efter Arbetet, på andra sidan sundet, hade haft ens hälften så många prenumeranter hade det projektet redan varit i hamn, enligt deras kalkyler.

bryt

Men antalet prenumeranter, liksom antalet annonsörer var ändå alldeles för få för den rymliga kostnadskostym som de Rolex-bärande direktörerna skräddarsytt. Därför blev det som i den skandalomsusade kommunen Farum: ett imponerande yttre, men ett snabbt ruttnande inre.

En tragikomisk historia, kan tyckas. Men Dagens fiasko kan också få konsekvenser på den svenska tidningsmarknaden. Det kan lyftas fram som ett exempel på att det är omöjligt att skriva sig ur krisen; att man bara kan spara sig ur den. Att komprimering och syndikering är framgångsvägen: inte exklusivitet och eget tilltal. Att långa, analyserande texter och internationella utblickar är en lyx man inte kna unna sig i rådande konjunktur. Att ett ekonomiskt skäl för att driva en tidning alltid väger tyngre än ett publicistiskt.

Det är dock inte läxan som ska läras av Dagens debacle. Utan en annan: att även de bästa av tidningar kan sänkas av direktörer som inte kan räkna.

bryt

chefredaktör

P.S. Först talades det om lag, sedan om policy. Men till slut tvingades ledningen för Sveriges Television backa och medge att det bara var praxis som hindrade en programledare i Mosaik från att bära slöja. Och efter en ”översyn av denna praxis” konstaterade SVT i förra veckan att den bara behöver gälla i nyhetsprogram som Aktuellt och Rapport.

Ett klokt beslut. Men jag tror få inser hur omstritt beslutet är, internt inom SVT. Jag har läst ett stort antal av de inlägg som publicerats i frågan på SVTs olika interna diskussionsfora och låt mig säga så här: det finns en del oresonlighet och intolerans i den debatten. Men självklart är de alla opartiska när de syns i rutan…

Fler avsnitt
Fler videos