En osynlig del av Sverige
Att stora delar av allmänheten – inte bara de med utländsk bakgrund – upplever det som att medierna ignorerar eller negligerar dem och att mediernas innehåll inte berör dem är konstateranden som borde bli en betydligt större fråga i samhällsdebatten än vad det är i dag.
Satiren i TVs samhällsmagasin Faktum är ibland svårtolkad, men när det gäller mediebevakningen av stadsdelen Rosengård i Malmö satt den som en klackspark i krysset.
Programledaren Olle Palmlöf låtsades att han var så uppskrämd inför uppdraget att rapportera från Rosengård att han kände sig tvungen att be om både poliseskort och skyddsväst. Detta efter bland annat Fox News skrämselchock och braskande uppgifter i bland annat Aftonbladet om att polisen ”erkänner att de inte har kontroll över situationen i Malmö”. När Palmlöf väl vågade sig dit blev han för säkerhets skull sittande i bilen och nöjde sig med att sticka ut mikrofonen för att intervjua lokalbefolkningen. Touché.
bryt
Men att de bilder som ges av områden som Rosengård ofta är alltför sensationaliserade eller endimensionella är inte det stora problemet. Det är snarare att det saknas en journalistik som upplevs som angelägen av dem som faktiskt bor i området. Det är åtminstone den slutsats som jag drar av Lasse Sandströms högintressanta bok Rosengård i medieskugga (Sellin/Institutet för mediestudier). Sandström var tidigare redaktör för Sydsvenskans satsning på en egen tidning i Rosengård och är en varm förespråkare för medienärvaro som ett redskap för lyckad integration.
Tidningen Rosengård lades, som bekant, ner. Det innebär inte att Sydsvenskan slutat skriva om stadsdelen – tidningen har även i dag en bred och aktiv bevakning och bland annat har en artikelserie av Lars Åberg lett till en långvarig och mycket intressant diskussion. Men Sandström konstaterar att mycket av rapporteringen har sitt ursprung i ett tydligt utifrån-perspektiv. Journalistik som verkligen berör och engagerar de som bor i de här områdena är, fortfarande en bristvara. Rapporteringen ”om” är betydligt mer omfattande än rapporteringen ”för”. Vilket gör att de som bor i områdena och de som har en annan bakgrund än 100 procent svensk fortsätter att känna sig osynliggjorda i de flesta avseenden utom de som berör sociala problem och brottslighet. ”Svenska dagstidningar berör inte mig”, säger poeten Adnan Al-Sayegh i boken.
bryt
Liknande uttalanden finns det gott om i två studentuppsatser från i fjol som tar upp den här situationen. I Fayme Alms magisteruppsats ”Lokalradio i allmänhetens tjänst” (Lunds universitet) granskas SRs sändningar i Malmö. Där konstateras att ”de stora grupper med utländsk bakgrund som bor inom lokalkanalens sändningsområde negligeras snarare än tydliggörs”. En liknande bild ges i Valpuri Mäkinens JMG-rapport ”En tidning för alla?”, som granskat hur Borås Tidning uppfattas av olika etniska grupper. ”Tidningen speglar inte det samhälle som respondenterna lever i, utan innehållet upplevs snarare som rutinerad och ensidig”.
bryt
Att stora delar av allmänheten – inte bara de med utländsk bakgrund – upplever det som att medierna ignorerar eller negligerar dem och att mediernas innehåll inte berör dem är konstateranden som borde bli en betydligt större fråga i samhällsdebatten än vad det är i dag.
Malmö-konstnären Jafer Taoun berättar i Lasse Sandströms bok om hur han i medierna ”aldrig blivit bemött som en hel människa”.
Så länge det synsättet är utbrett kan vi inte hävda att medierna lyckas i ambitionen att spegla hela Sverige. Det är en fråga som borde bekymra såväl politiker som mediebranschens medarbetare betydligt mer än den tycks göra.
mj@journalisten.se
PS: De anhöriga till den kidnappade SIBA-VDn Fabian Bengtsson riktade i ett pressmeddelande i fredags hård kritik mot mediernas agerande i fallet: ”Medierna har dygnet runt bevakat oss och gjort allt för att få kontakt med oss och alla andra i vår närhet. Kvällspressen har gjort allt för att få information. Till och med pratat med anställdas små barn per telefon och frågat dem hur de känner.” Men den avgörande informationen om att kidnapparna skickat ett brev till GT, med Bengtssons körkort och plånbok, förtegs i en hel vecka. Varför? Se där, en fråga att diskutera på kommande PK-debatter.
PS 2: Det pratas mycket om sexlöp nu, sedan Sveriges Livsmedelshandlares förbund reagerat mot Expressens löp om lärarinnan med samlagsmani. Antar att även Dagens Nyheter får handlarnas ögon på sig, efter söndagens smaskiga sexfrossande: 9-åringar tvingades lyssna på SAMLAGSLJUD i mörkt rum.
